Kanske känner du igen det här fotografiet? Bilden figurerade mycket i media för ett par år sedan efter att ha sålts för ofattbara 4.3 miljoner dollar på en auktion i New York.
Mannen bakom verket är tysken Andreas Gursky som har sålt många fotografier för jättesummor. Och varje gång leder det förstås till diskussion. Hur kan bilderna vara värda så mycket pengar? Vad är det som gör just Gurskys foton så ”bra”? Det brukar sällan bli diskussioner med riktig substans.
Klumpig kloning
När det gäller just Rhein II, som bilden ovan kallas, så har vissa imponerats över de ”rena linjerna” som fotografen har fångat. Men då vet de kanske inte att Gursky har photoshoppat hejvilt för att avlägsna störande element. Och han har inte gjort det särskilt bra.
När man ska klona bort saker finns ett antal gyllene regler:
- Välj många och små avtryck från olika ställen.
- Välj avtryck så långt ifrån området du vill klona över som möjligt.
- Undvik mjuka penslar så att inte suddiga skarvar uppstår.
- Avlägsna alla iögonfallande mönster som upprepar sig.
Gurksy bryter mot samtliga regler. Han kopierar stora områden precis i närheten och döljer det illa med suddiga skarvar. I utsnitten nedan har jag ritat ut några kopierade områden jag hittade omedelbart. Du kan säkert hitta fler på egen hand (länk till bilden i stort format).
Slarvig kloning i Rhein II
Slarvig kloning i Rhein II
Är det en stor skandal?
Att världens dyraste foto är fejkat i Photoshop är ingen skandal. Gursky är nämligen helt öppen med hur han arbetar. Han har aldrig hymlat med att han använder Photoshop för att få till bilderna som han vill.
Det syns tydligt i hans bild från Stockholm stadsbibliotek där hiss och golv mystiskt har försvunnit.
Stockholm stadsbibliotek av Andreas Gursky
Jag tror inte heller han försöker göra kloningen så osynlig som möjligt. Han hade säkert kunnat göra det bättre om han ville, men det tycks inte intressera honom. Det hade dock krävts noggrannhet eftersom bilderna i sitt färdiga skick ofta är flera meter långa. På en utställning kan man alltså verkligen syna detaljerna.
Bildens hemlighet
Jag gillar Rhein II. Jag tycker man kan få göra det utan att behöva försvara priset den såldes för. För mig är den förtrollande på något vis, särskilt efter en stunds betraktande, och jag tror jag vet varför: Gursky har photoshoppat horisonten.
Han har gjort horisonten fullkomligt rak, ända ner på pixelnivå och dessutom placerat den precis mitt i bilden. Det påverkar mig som betraktare på ett nästan hypnotiskt vis.
Andra, särskilt de som blir provocerade av priset, påpekar gärna att ”vem som helst kan ta en sån där bild”. Undra om de blir ännu argare när de inser att Gursky dessutom har photoshoppat som en kratta. Själv tar jag det hela med ro och det tror jag Gursky också gör.