World Press Photo är den mest prestigefyllda tävlingen för pressbilder. Om du går in på årets tredjepristagare i kategorin ”Sports feature stories” möts du av det här:
Fotografen Stepan Rudiks reportage om streetfighting i Ukraina blev nyligen diskvalificerat. Det skedde efter en granskning av RAW-filen, en möjlighet som juryn hade för första gången i år. Den färdigredigerade bilden som föranledde diskningen föreställde en näve som lindas inför en fight.
En dramatisk bild som fångar det råa och skitiga som förmodligen omger organiserade gatuslagsmål. Hur såg då originalet ut? Jo, kolla här:
Jag tror att många som inte är insatta i bildbehandlingens möjligheter häpnar. Bilden är i själva verket ett väldigt litet utsnitt i en ganska alldaglig bild. Hård redigering har gett det dramatiska ljuset och gryniga utseendet. Inför de här två versionerna framstår säkert diskningen som väldigt rimlig för en oinsatt.
Men det är inte det uppenbara som fick juryn att reagera. Istället kom det fram att Rudik hade tagit bort en liten fot som stack fram bakom handen. All annan redigering var helt enligt reglerna.
Moderskeppet fick tag på Stepan Rudik och frågade honom om händelsen.
Förstod du att du begick ett fel när du avlägsnade foten?
Nä, jag hade ingen avsikt att bryta mot reglerna. Jag trodde det var en tillräckligt osignifikant detalj.
Hur känns det att bli diskad för någonting som rent tekniskt är en väldigt liten del av redigeringen?
Jag blev väldigt överraskad. Jag upplevde att foten kunde jämställas med en filmdefekt, exempelvis sensordamm.
Hur fick juryn reda på det hela?
Jag hade visat den oredigerade bilden på en rysk blogg innan jag skickade in till tävlingen. Strax efter att vinnarna presenterats skickade en grupp ukrainska fotografer ett brev till juryn och bad dem undersöka saken närmare.
Anser du att juryn fattade rätt beslut?
Ja, jag har inga invändningar. Men eftersom juryn först inte ville visa vilken bild det handlade om tycker jag det är viktigt att alla får se exakt vad jag har gjort. Så ingen tror att jag gjorde ett större övertramp.
Hur ser du på användandet av Photoshop i allmänhet?
Photoshop används på samma sätt som det traditionella mörkrummet.
Till sist, kommer du att ställa upp fler gånger i World Press Photo?
Utan tvekan.
En principfråga
Riktlinjerna i World Press Photo är inte så knivskarpa som man kan tro. Regeln lyder ”The content of the image must not be altered. Only retouching which conforms to the currently accepted standards in the industry is allowed”. Men alla är överens om att kloning måste vara förbjuden inom bildjournalistiken.
Det intressanta med det här fallet är att det urartar i teknik och en fråga om attityder. Det har alltså ingenting med hur bildens budskap har påverkats. Det handlar inte ens om bilden i sig. Diskningen är en markering för att visa att kloning inte accepteras eftersom det i förlängningen riskerar att urarta.
Det roliga är att Rudik ju hade kunnat åstadkomma exakt samma slutbild genom noggrann ”pjattning”, alltså påverkan av tonerna. Då hade det inte blivit någon diskning. Jämför till exempel jackans blixlås under tummen. Det har trollats bort i slutbilden, men eftersom det skett med selektiv nedmörkning och inte kloning är det helt ok.
Idag hade pjattning förbjudits
Hur kan det vara tillåtet att påverka tonerna i så hög grad om inte några fotpixlar får tas bort? Skälet är i första hand historiskt. Eftersom fotografer i alla tider har pjattat är det en del av spelreglerna. Även om det emellanåt kan påverka bildens budskap väldigt mycket. Men hade selektiv tonpåverkan uppstått idag hade det med största sannolikhet förbjudits direkt.
Sedan måste man förstås tillägga att riskerna är större om kloning skulle var tillåtet. Visst kan pjattning också förändra en bild rejält, men möjligheterna är mycket mer begränsade.
Den här historien är alltså inget argument för att tillåta mer kloning. Men den sätter fingret på det problem som fototävlingar brottas med i vår tid. Hur ska man förhålla sig till alla moderna verktyg utan att bildjournalisitkens trovärdighet skadas? Och utan att fotografernas uttrycksmöjligheter begränsas för mycket? Vad tycker du?
Om Anders
Det är alltid svårt att dra gränser när möjligheterna ligger längs en lång jämn skala. Men varje tävling måste få sätta upp sina egna regler som den vill, och sedan är det upp till fotografer och publik att antingen gilla reglerna eller strunta i tävlingen. På så sätt kommer regler som har förankring hos både fotografer och publik att kunna växa fram. En intressant fråga är vad som händer när fotografer (och bildbehandlare) har en annan syn på vad som är ok, än vad publiken har (som inte har samma tekniska kunskaper). Vems röst ska väga tyngst då?
Ibland måste nog de insatta ha lite veto. jämför dödsstraffet i storbrittanien där foket vid en enkel fråga vill införa men politiken i stort är rörande överens om det felaktiga. Överdrivet jag vet men spetsdragning kan klargöra ibland.
Bra diskning iaf, då det handlar om pressbilder.
Skrämmande att inte denna ”professionella” fotograf hade bättre koll.
Det är faktiskt inte bara foten på personen som är bortklonad, det är delar av personen på ovansidan av armen. Vinkeln på armen kan förledas att tro att personen är bortom beskärningen och delar nedmörkat. Följ armen från handen och upp så ser ni att det helt klart är fråga om kloning.
Budskapet är iallafall tydligare i den redigerade bilden men som reportagebild nej, bra diskning.
Jag tycker att det är häftigt att ni som ett såpass litet företag har exklusiva intervjuer. Alla andra fotomedia i Sverige har bara vidarebefordrat informationen från WPP. Bra gjort!
Vad gäller ämnet tycker jag synd om fotografen. Det var en tolkningsfråga och han tolkade fel. Precis som Anders skrivit skulle samma effekt kunna nås med andra (tillåtna) medel.
@jens – Du behöver en bättre skärm… personen finns kvar ovanför armen :-)
Jag håller med timofej, uppskattar mycket att ni gör mer än bara slörefererar frågan!
Jag tycker fotografen gjorde fel, men han hade som du redan påpekat haft möjlighet att ”pjatta” bort foten på samma sätt som han hade pjattat bort bakgrundspersonen i överkant av armen.
Lathet skulle jag säga att det handlar om. Det tog tid och kräver mer precision att pjatta rätt.
Jag känner lite som i fildelardebatten. Jag har ingen bra lösning på hur det borde se ut, men känner att så som det ser ut nu är ohållbart och det får märkilga konsekvenser.
Att slutbilden kan se EXAKT likadan ut, men bedömas olika beroende på vilket PS-verktyg som användes blir liksom konstigt. Problemet är att svaret på dilemmat varken är att tillåta kloning eller förbjuda pjattning. Så vad ska man göra? Jag har ingen aning…
Förhoppnignsvis kommer någon vis man/kvinna snart hitta en lösning som ingen tidigare har tänkt på. :)
”Så vad ska man göra?”
Förbjuda pjattning. ;-D
Det känns som gränsdragningarna börjar bli väldigt svårdefinierade gällande det digitala mörkrumsarbetet. Är nog inte enklast i världen att sätta upp någon form av regelverk då olika metoder ger samma resultat.
Men helt klart är att tydlighet i regeleverket är otroligt viktigt när vi talar om bildtävlingar av olika slag.
Men någonstans måste skillnaden mellan råkopian och slutresultatet bestämmas.
Kör dubbla klasser. En ren ”raw-klass” och en där endast slutresultatet bedöms.
RAW-filer direkt ur kameran är inget att se direkt.
Hej!
Jag har jämfört bilderna, visst hade han mörkat ner foten istället för klonat så hade han gått fri.. Åkte han också dit på att han tog en del av bilden, gjorde svartvit & grynig..
Jag tycker det är fel, det är ju inte konstigare än vad man skulle kunna åstadkomma i ett vanligt analogt mörkrum bara man är normalt skicklig.. Då anser jag inte det är så mycket fixat förutom den konstgjorda grynigheten (?)..
@George: Beskärningen, svartvitkonverteringen, vinjetteringen, grynigheten – allt det var helt i sin ordning.
Och visst hade foten gått att avlägsna hyfsat enkelt även i ett analgot mörkrum. Problemet är ju vad som finns i förlängningen om man tillåter ett sånt grepp. Om man tar bort en fot, vad tar man bort nästan gång? Osv. Så för att hålla kvar en trovärdighet inom pressjournalistiken tycker de flesta att kloning måste var förbjudet.
Men dilemmat kvarstår förstås. Regeln ”Du får gärna gömma undan saker, men bara med ljus” är ju skum.
Eller så ger man upp och accepterar att det finns grodflodhästgrisar? :D
Tycker nog att det är i kamerasökaren som bilden skall avgöras och inte i Photoshop. Speciellt när det gäller pressbilder.
Det är ju mig som fotograf som skall bedömmas och inte hur duktig jag är i Photoshop.