Nu är jag hemma från Sälen. Det blir ingen helgläsning denna vecka men det blir det nästa.
Sälen var super. Tisdagens åkning var fantastisk. Kolla vädret för första åket. Fångat i farten med min pålitliga SonyEricsson-kamera.
Onsdagen var *lite* bittrare. Bildbevis-Fredrik tittar ut. Hans glasögon skulle behövt en fönsterskrapa.
Mitt i all avkoppling kan jag inte låta bli att fundera lite. Det som fick mig att börja klura var att jag kunde åka skidor. Det kanska inte låter så chockerande men jag hade inte åkt sedan 1991, när jag var 16.
Nu, det bara satt direkt, första åket. Jag vågar inte svara på om jag åkte lika bra som då, troligtvis inte, men jag åkte bra nog.
Vad är det för kunskap egentligen? Varför kan jag inte komma ihåg ett Photoshoptrick jag nyss lärt mig men jag kan komma ihåg i 15 år hur jag undviker att smälla in i liftstolpar?
Visst begriper jag att abstraktionsnivån i IT, i synnerhet i Photoshop, är så hög att den inte tillåter dig att glida bakåt på kunskapskurvan medan skidåkning är väldigt förlåtande. Ska det behöva vara så?
Finns det bättre sätt att lära ut Photoshop till studenter som inte kommer sitta varje dag framför burken? Metoder som är ”som att lära sig åka skidor”. Där det är okej att glömma bort detaljerna och minnas helheten.
Det tål att tänkas på. Fast inte just nu, idag är ju fortfarande semester. Jag har vader som känns som betongblock.
Om Mattias
Det kanske beror på att det gör ont om man gör fel i skidåkning. Glömmer man något PS så blir man på sin höjd trött och sur medan man kan slå sig kraftigt i backen. Man kan ju testa göra samma sak framför datorn. Dra ut ett näshår eller klippa någon nagel alldeles för kort varje gång man glömt något. Till sist sitter man där som en välansad PS-expert!
Hmm Tord, jag är lite skeptisk till idén, men det låter som det är värt ett försök. Det du har helt rätt i är att skidåkning är mycket Kroppen som har lärt sig, inte Hjärnan. Skulle man kunna lära Kroppen att använda PS kanske det skulle sitta bättre?
Hur häftigt vore inte det. Tänk er ett interface som i ”Minority Report”. Köra lite hard core bildbehandling i Photoshop genom att, som mr Cruise, vifta i luften och dirigera sina penslar och lagermasker som Tugan Sokhiev styr sin Philharmonia Orchestra… En vacker tanke, att befinna sig ”inne i” sitt favoritprogram.
Okej, jag svävade iväg lite. Men kom igen, det är ju fredag :)
wow. jag är mest impad av bildkvaliten…
super!
Precis som Markus och Tord säger har skidåkning med muskelminne att göra. Muskelminne och överlevnadsinstinkt ;) Eftersom man gör ”samma” muskelrörelser så ofantligt många gånger under en skiddag, så lär sig snart kroppen vad som kommer hända om den rörelsen utförs/vilken rörelse som måste utföras för önskad händelse, och musklerna har av någon outgrundlig anledning betydligt bättre minne än vad, iaf min, hjärna har. Nu har jag suttit å försökt skriva klart det här inlägget i flera timmar, men hela tiden blivit avbruten av nått som ska kallas arbete. Har helt tappat bort både mig sjävl och min poäng.
//
skid-/snowboardlärare david
Bildkvallen är ok, men kanske inte i högsta upplösning där den är lite brusig. Men förminskat funkar det mer än toppen. Så det är min webb & PowerPointkamera som alltid är med.
Hur fasiken ska jag hitta förmågan att använda muskelminne i Photoshop? Det här blir till att grunna djupt på…
Av någon outgrundlig anledning sitter ctrl-z och backspace i ryggmärgen hos mig. Ibland suddar jag och ångrar utan att jag behöver det.
…fast då kanske det är klassat som tics istället.
Har ni aldrig varit med om att ett lösenord eller telefonnummer har satt sig i muskelminnet? Det blir stört omöjligt att repetera telefonnumret för någon annan eller skriva lösenordet med bara en hand.
Tack för en mycket bra och informativ blogg för övrigt!
Tack, jo. Nån idiot har bytt alla kodlås på Högskolan till två vertikala rader istället för det vanliga tre. Mycket problematiskt.