Du ska radera alla dina dåliga foton och alla dubletter. På så sätt får du ett bibliotek du kan sköta manuellt. Och ditt liv blir lite enklare.
Jag läser Mark Hursts bok ”Bit Literacy”. En enkel, nästan naiv, guide till hur du överlever i ett data-överflöd. Köp den på Adlibris för 120kr.
Först och främst, Mark är inte fotograf. Så hans synsätt påverkas av det.
Marks tanke utgår från att vi måste tänka annorlunda i den digital tidsåldern. Vi har kvar ett beteende där foton ”kostade”. Därför att film och framkallning hade ett pris. Därför har vi en mental spärr som hindrar oss från att radera foton.
Förkortat bygger hans idéer i boken på en media-diet. Färre email, bättre kom-ihåg-listor, färre webbplatser och tidningar. Och att skapa kortare innehåll samt radera fler foton.
Dock inte fota mindre, tvärtom. Bara sålla hårdare.
Om du raderar alla dåliga bilder först. Och sen raderar alla dubletter, ni vet samma person i samma vinkel. Då får du mappar på hårddisken med bara bra foton. Färdiga att titta på när du vill. Göra bildspel av, printa ut.
Det ökar även chansen att du faktiskt visar upp dina foton. Plus att du inte behöver bry dig om taggar, metadata etc. De flesta människor kan ha manuell översikt över några hundratal riktigt bra foton.
Marks bok är bra, särskilt om man inte är speciellt akademiskt lagd eller inte gillar facklitteratur. Mycket förenklad men trevlig.
Jag försöker just nu att tillämpa hans idéer om en mediadiet samtidigt som jag tröskar mig genom David Allens bok om Getting Things Done.
Om Mattias
åh, man borde verkligen radera de, men ibland känns de som ett älskat barn. jag har bilder i mappar sen jag börjde fotografera,och på nåt sätt känns det som att jag måste ha de där, för att påminna mig hur kass jag var då.
jag tror att du blir förvirrad av de 2 böckerna.kanske inte det bästa alternativet att läsa samtidigt. :)))))))
En total kontrast är ”the DAM book” av Peter Krogh, som snarare förespråkar sparande och dubbla backuper. Men han är ju fotograf…
http://www.thedambook.com/
Jag har också tänkt att man borde sålla lite hårdare, särskilt om man fotar i raw, men så tänker jag alltid att bilden KAN vara bra att ha (men antagligen inte). Dock blir de oftast kvar på hårddisken.
Borde egentligen avsätta några timmar någon dag för att rensa rejält.
Jag är övertygad om att de flesta skulle kunna slänga 50% av alla bilder utan att förlora något av värde. Sedan motsäger ju inte det att man skall ha ett bra flöde och ordentliga backuper.
Själv saknar jag Hasselblads lilla ”trafikljus-knapp” på fler kameror. I princip en tregradig skala redan i kameran, de bilder som får en etta kan man ställa in att de får skrivas över redan på minneskortet om det behövs plats.
Men fasen å! Jag är rätt så smart jag då?!
Jag har sedan länge raderat de sämsta bildern från varje mapp. Sunt förnuft? Annars drunknar man ju tillslut i kassa bilder. Fan också att inte jag kom på att skriva en bok.
Mne det finns ju alltid två sidor av ett mynt. Visst kan det vara bra att ha kvar alla sina dåliga bilder från varje session också. Men då borde man också skriva ner vad som gör att man inte gillar bilden.
Slutligen så har vi ju fenomenet med att smaken är högst personlig..
Det som det just nu handlar om för mig är att jag effektiviserar mitt nya sätt att arbeta – att vara företagare. Vissa saker i livet måste ändras. Sen blir det naturligtvis inte foto-delen av boken. Jag behåller allt, förstås.
Problemet med att radera är att du slänger alla dåliga bilder, dvs de bilder som inte stämmer med den ide eller vision du hade när du tog bilden/raderar bilden. Den visionen gör oxå att du inte ser de BRA bilder du tagit men som inte stämmer med din vison som du har just då…
Erfarenhet… säger mig att det kan ta sexmånader från fotograferingen innan man glömt sin ide såpass att man klarar av att se den bilden som fanns där men som inte stämde in just då…
Och om du slänger efterhand så kommer du aldrig att hitta dessa vildvuxna syskon till dina mer planerade bilder vilket nog gör dig till en (tråkigare) prydligare fotograf…
/b
Jag håller med Bertil, det finns ju inget bättre än att browsa runt i sin bilddatabas och hitta skräpbilder, jag använder dem även som overlay och annat när man gör ”grunge”-saker, oskärpebilder och felexponeringar är perfekta då!
Eller varför inte som ett litet abstrakt mönster på något som känns platt när man gör webb eller tryck.