Min morfar och jag gör en släktbok

När jag var en liten tösabete så sa jag ”Min morfar vet bäst”. Alltid! Han var den som kunde allt om allt och jag såg upp till honom. Det gör jag såklart än idag. Hos honom och min mormor har jag halvt om halvt vuxit upp då vi alltid gick dit efter skolan jag och min bror.

Ett livslångt arbete

Min morfar är släktforskare – en riktigt bra sådan. Han har kartlagt en stor del av släkten bakåt i tiden och samlat på sig massor av information och bilder. Ett riktigt hästjobb egentligen. För runt ett år sedan berättade han att han ville göra en bok av det han samlat ihop. En bok att dela ut till släktingar och andra som var intresserade. En släktkrönika som följer hans anfäder bakåt i tiden. Ja men visst! Grymt kul tyckte jag.

Så jag har fått tillgång till all hans forskning som jag läser, skriver rent och sammanställer till vad som ska bli denna släktkrönika så småningom. Det ska ärligt sägas att det har gått långsamt framåt. Det är mer jobb än man tror och tid finns det periodvis lite av. Att tyda någon annans anteckningar, att själv förstå så man vet vad man skriver och att samtidigt ha ett kritiskt öga och dubbelkolla så att informationen verkligen stämmer. Siffror och årtal kan lätt bli fel. Ibland har man kliat sig både en och två gånger i huvudet över något och försökt få rätsida på det tillsammans med morfar. Men det är jättekul, intressant och lärorikt.

De gamla fotografierna

Men om vi lämnar det där och fokuserar på det som är lite extra kul. Text i all ära, men de gamla nötta fotografierna är helt underbara att bläddra i. Här snackar vi hantverk mina damer och herrar.

Att sitta med de där gamla fotografierna i händerna känns nästan lite magiskt och faktiskt lite skrämmande. Man är nästan rädd för att de ska ramla isär – förvandlas till fin sand som rinner mellan fingrarna.  De luktar gammalt. Sådär härligt gammalt, inte äckligt gammalt. De är så rena och fina i sin svartvita enkelhet – men ändå så finns där alla vackra detaljer. Vitsipporna i backen där min morfars far sitter uppklädd och poserar för fotografen är en sådan detalj. Man blir nästan lite tårögd av allt det fina.

Min morfars far – en stilig karl

Det kommer bli ett stort jobb i sig att scanna in alla gamla och nya bilder som ska illustrera vår släkt. Det kommer också bli ett ännu större jobb att redigera bilderna. Och jag vet att jag förmodligen kommer ha hemskt mycket hjälp av Mattias omtyckta guide Restaurera din historia. Väl värd att läsa och lära sig.

Och morfar han kanske inte kan precis allt som jag ansåg när jag var liten, men han kan en hel del som han delat med sig av till mig genom åren. Och det är guld värt. Tack!