Att ha en kamera med färre megapixel än max är förlegat
Det brukar heta att tjatet om hur många megapixel en kamera har bara är ett marknadsföringstrick för att sälja fler enheter till oinsatta konsumenter. Dessa oinsatta konsumenter sägs leva efter regeln ”ju fler desto bättre” och tycker därför att en kamera som har 12 megapixel låter dubbelt så bra som en med 6. Klart man vill ha det bästa.
Att jaga fler och fler megapixel är förlegat
De lite mer insatta entusiasterna brukar svara att 6 megapixel räcker alldeles utmärkt för en hobbyfotograf eftersom det ger en tillräcklig upplösning för att göra normala utskrifter. De tror sig ha genomskådat det hela och vet att tjatet om 20+ megapixel och andra fantasisiffror bara är fjanterier. De skrattar därför när oinsatte Svensson lägger på en extra tusenlapp för att få fler megapixel.
Rätt vad det är kanske du behöver många megapixel
Personligen vill jag hävda att det också är delvis förlegat att inta den andra ståndpunkten. För när gänget i den andra gruppen säger att 6 megapixel räcker bra gör de antagandet att maxstorleken på utskrifter man vill göra är runt A4. Men 70*100 cm på Crimson kostar idag strax över hundralappen. Fler och fler ”oinsatta konsumenter” gör stora utskrifter. Eller kommer att göra i framtiden. Och även om man tar hänsyn till betraktningsavståndet för en sån stor bild så skadar det inte direkt att ha lite mer upplösning med sig.
Dessutom ger ju fler megapixel större möjligheter för beskärning. Man kanske vill kunna skriva ut sitt A4-foto i full upplösning även efter att ha beskurit bort halva bilden.
Nu är det förstås inte riktigt så enkelt. Bildens kvalitet beror ju inte bara på antal megapixel utan också på exempelvis optikens precision och sensorns storlek. Men ändå. Att bara avfärda många megapixel som ett löjligt marknadsföringstrick kan vara förhastat.
Och vem vet förresten hur framtiden ser ut? Tänk om det händer saker med bildbehandlingstekniken som helt plötsligt ger 12-megapixel-bilderna en stor fördel över sina små 6-megapixel-kusiner? Då sitter man där med sitt bildbibliotek och töntiga A4-utskrifter utan att få vara med och leka.
Nu riktar sig ju inte rådet att man inte behöver så många megapixel mot sånna som mig, men i egenskap av montage-kille är det definitivt ”ju fler pixlar, desto bättre” som gäller. Jag behöver ofta ta små element i bilder och vill inte att de har lägre upplösning än nödvändigt. Säg att det står en fånig hund på en stor gräsmatta. Om jag klipper ut den lilla byrackan vill jag ju att den har många pixlar med sig.
Men om pappa som alltid framkallar klassiska 10*15 ringer och frågar om råd kommer jag fortfarande säga ”Du farsan… 6 megapixel räcker”.
Om Anders
Hej!
Är inte en stor del av diskussionen att med sämre optik och och sämre kvalitet på sensorn, kan bildkvaliteten faktiskt bli sämre med många pixlar än med något färre? Ur det argumentet kan ju den som vill ha den bästa kvaliteten med fördel välja den kompaktkamera som inte har flest megapixel, utan bäst bildkvalitet. Ingen motsätter sig väl fler megapixel egentligen, utan bara när det gör kameran sämre?
Allt går att sälja med mördande reklam.
En kamera med taskig glugg samt sensor höjs till skyarna i annonserna för den har massor av pixels.
Jag är nu själv en pixelsnörd pga att jag ofta beskär bilder och vill då ha möjlighet till detta utan kvalitetsförsämring.
Vill alltid ha 300 dpi på förstoringar upp till åtminstående 70cm x 50cm.
Det optimala är naturligtvis att allt på kameran är i toppklass.
Hade gärna haft en Phase One med bakstycke för fullformat :-)
En kamera är aldrig bättre än sina bilder…även om det beror på optik eller megapixlar…
Köp den kamera du trivs med…
Det andra får tekniker syssla med….
Verkligen roligt att mina åsikter överensstämmer med proffset Anders.
Glöm inte även att en 20-Mpx kamera har bara dubbel så hög upplösning som en 5-Mpx kamera och inte 4 gånger som många kan tro.
Dessa diskussioner missar ofta sambandet mellan hög upplösning och sämre brusegenskaper. Ju fler pixlar man klämmer in på sensorn, desto mindre ljuskänslighet hos dessa pixlar och konsekvensen av detta är att bruset ökar tidigare i ISO-skalan. Att köpa kamera med många megapixlar medför därför också att man får svårare att dra upp ISO-talet, att använda kortare slutartider, att kraven på ljusstark optik ökar, att man oftare måste använda blixt osv. Därtill innebär högre upplösning inte sällan också lägre seriebildstagningshastiget, även om detta inte är någon lag.
Nikon och Canon har helt olika strategier i detta avseende. Nikon prioriterar nästan alltid brusegenskaperna i sina systemkameror och har därför bara en enda riktigt högupplöst modell (D3x), medan alla andra bättre modeller ligger på 12 MP. Canon prioriterar å sin sida nästan alltid upplösning och har bara en enda ”ISO-kamera” (EOS 1Ds, Mark IV) bland sina toppmodeller, medan alla andra är relativt högupplösta (från 18 MP hos EOS 7D och mer än så i de dyrare husen).
Nu är det förstås fler egenskaper än bara megapixlarnas antal som avgör, men eftersom denna faktor trots allt är så central blir diskussionerna lite konstiga om man inte begrundar upplösningens nackdelar också. I DigitalFoto för några nummer sedan jämförde en recensent Nikon D700 med de högupplösta Canon EOS 5D Mark II och Sony A900 och räknar pixlar utan att ens nämna varför dessa modeller är olika på denna punkt. Självfallet vann D700 brusjämförelsen, men eftersom alla andra testinslag innebar att kamerorna användes på bas-ISO med ljusstarkt normalobjektiv och testbilderna enbart togs i dagsljus av stillastående motiv (och med all säkerhet användes också stativ, fast det framgick inte) så ”vann” Canon och Sony matchen. Detta är rimligen det oundvikliga resultatet om man bara plåtar stillastående motiv mitt på dagen med ljusstark glugg, men man bör ställa sig frågan vad man ska ha kameran till innan man väljer. Att A900 har brusegenskaper som en billigare instegsmodell påverkade inte testresultatet.
Pressfotografer, actionfotografer, sportfotografer m.fl. ha all anledning att välja D700 eftersom den ger betydligt större möjligheter att ta olika slags bilder. Men, som sagt, man måste fundera över vad man ska ha kameran till innan man kan avgöra hus många pixlar som kan vara lämpligt.
Den här artikeln är förlegad. Finns inte ens 6mpx kameror längre.
Anders jag håller dig ansvarig för att mina barn inte får några julklappar iår då pappa köper sig en 7d! Hehe Skämt å sido jag är grymt nöjd med min 40d men visst är det lockande med ny kamera och fler pixlar. Sen försöker jag sträva efter att inte behöva beskära bilder så mycket i datorn, men att ha större marginal är förstås bra. En nackdel är ju datamängden som måste sparas och säkerhetskopieras.. God jul! Ps Barnen ska få julklappar även iår!
Jättebra artikel med riktigt många kloka kommentarer.
Fredrik: Jag var påväg att skriva något liknande innan jag läste igenom kommentarerna! =)
Keep up the good work Moderskeppet och alla läsare!
Vad gäller beskärning så är det ju även ett sätt att zooma, så om man t ex fotograferar fåglar så kan man ju t ex nöja sig med att köpa ett 200 mm objektiv istället för ett dyrare och tyngre 300 mm om du har tillräckligt med fler pixlar i huset.
Jag tycker nog att det finns lite av både ock nu. Canon släppte ju sin nya G11 med mindre megapixlar än föregångaren. Men som jag uppfattat det är sensorn bättre och har mindre brus. Och med 10 megapixlar kommer man riktigt långt, även om man skulle vilja beskära lite.
Personligen tycker jag nästan det är jobbigt att ha så stora filer som från min 5D Mk2 som har 21 megapixlar. Varje RAW-fil tar ju upp massor med plats och då blir jag lat ibland och fotar jpeg istället, fast jag föredrar Raw.
Fast ett lite tips dårå till de som har möjligheten till mindre raw-filer. sRaw till exempel: med rätt program (finns några gratis, andra kostar) kan man ta hand om den inbäddade jpeg-filen som råkar vara just 21 megapixlar på 5D Mk2.
Kan inte se direkt med botta ögat att det är så stor komprimering av filen att den skulle bli ”dålig” vid utskrift och ett bra alternativ om man tagit en sRaw-bild och upptäcker att man vill beskära mer än man först tänkt eller inte hann byta tillbaka till RAW eller en stor jpeg. Och att man givetvis lyckats exponera rätt så att det finns bra med detaljer.
För övrigt anser jag att det borde finnas en bättre stavningkoll på allt jag skriver. Ser några fula stavfel när jag läser igenom det jag skrev för en stund sedan. Får skylla på akut hysterisk. dyslexi.
”Det var en gång en författare som beundrade en alldeles speciell fotograf för att denne tog så jättefina porträtt. Personerna på bilderna var så naturliga och levande! En dag möttes de tu av en slump och författaren kunde inte låta bli att fråga: ”Men vad kör du med för utrustning, då du lyckas så bra!?” Tja, svarade fotografen, vad har du för skrivmaskin?”
En kamera är en förutsättning för att fotografera. Inget annat. Bilden tas inte av sig självt.
@Vincent: Nu gick du nästan i den klassiska fällan. :)
http://www.moderskeppet.se/live/arkiv/2009/det-handlar-visst-om-utrustning
@Anders: jo, men bara nästan :) Det hela handlar vad man är ute efter! Ibland kan ju lomografi vara mer gripande än gigapixelhasselbladbilder.
”Men, som sagt, en kamera är en förutsättning…”