Klassiska fotomanipulationer – Levande kanonkulor del 2

Vår serie om klassiska fotomanipulationer kämpar vidare. Länkar till tidigare delar (17 st) hittar du längst ned.

Minns du förra veckan när jag skrev om Roger Fenton som fotade kanonkulor under Krimkriget? Jag slutade precis när regissören Errol Morris bestämde sig för att undersöka vilken bild som egentligen kom först – den utan eller den med kanonkulor (hädanefter kallade U respektive M).

En grundlig genomgång av Fentons brev hem till hustrun gav inga direkta svar på frågan. Däremot kunde Morris utläsa att Fenton och Sparling tillbringade ungefär två timmar på platsen. Mellan de två exponeringarna fanns alltså tid att hitta på både det ena och det andra. En kul detalj är att Fenton även plockade med sig en kanonkula hem för att ge frugan en souvenir!

Varför avlägsna kanonkulorna?

Men några ledtrådar kring vilken bild som kom först innehöll breven inte. Ur ett fotografiskt perspektiv känns det ju rimligare att placera ut kanonkulor eftersom M är en starkare bild, åtminstone enligt de flesta. Men kunde det finnas andra förklaringar? Den första frågan Morris behövde besvara var alltså varför Fenton, om nu M kom först, skulle vara intresserad av att avlägsna kanonkulorna för att ta ytterligare en bild.

Ett tänkbart svar kom från Gordon Baldwin, museiintendent vid Getty i Los Angeles. Baldwin framförde med stor entusiasm teorin att M plåtades när Fenton och Sparling anlände till platsen. Medan de förberedde nästa bild dök brittiska soldater upp och plockade undan kanonkulorna. Skälet, enligt Baldwin, skulle vara att den brittiska armén ville återanvända kulorna i sina egna kanoner, något som tydligen inte var alldeles ovanligt. Den teorin stöddes också av Malcolm Daniel på Metropolitans fotografiavdelningen.

Fenton helt oskyldig?

Om Baldwins teori är sann kanske Fenton är helt oskyldig! Han kanske varken lade dit eller avlägsnade några kanonkulor. Varför tog han i så fall inga bilder av soldaterna som var där och skördade kanonkulor? Tja, möjligen för att tekniken inte tillät bra bilder på folk i snabb rörelse.

Förutom återvinning har det också hävdats att kanonkulorna kan ha avlägsnats efter första exponeringen för att helt enkelt öka framkomligheten på vägen. Fenton kanske planerade att fortsätta resan med sin stora mörkrumsvagn. Eller kanske brittiska soldater dök upp med vagnar som behövde köras på vägen.

Plötsligt tycks det finnas många skäl till att avlägsna kanonkulorna efter att en eventuell bild hade tagits! Men något bevis går det förstås inte tala om. Morris ville istället hitta något som inte byggde spekulationer om Fentons inre tankar, brittiska soldaters närvaro och ekipage på vägen.

Söderut eller norrut?

Morris hade lagt märke till att flera författare i ämnet, däribland Ulrich Keller och Richard Pare, tvärsäkert hävdade att Fenton stod med näsan söderut när bilderna togs. Det skulle i så fall innebära i riktning mot de brittiska truppernas camp och inte ryssarnas. Det kan möjligen stödja teorin att Fenton inte vågade utsätta sig för fara. Dessutom ser bilderna ut att vara tagna i en svag uppförsbacke vilket också antyder att kameran inte är riktad mot den dalgång där ryssarna höll till.

Men återigen ville inte Morris låta sig nöjas med spekulationer. Till slut bestämde han sig för att själv fara till Krimhalvön och undersöka saken.

Sagt och gjort. Med ett par vänner begav sig Morris till Sebastopol lagom till 150-jubiléet av de allierades vinst. Med hjälp av lokal guide lyckades de efter lite strul lokalisera Valley of Shadow of Death där Fenton ska ha tagit sina bilder. Strulet berodde bland annat på att det finns en annan, mycket mer känd, plats som heter Valley of Death som bland annat nämns i A. Tennysons berömda dikt Charge of the Light Brigade. (TP-kunskapsbonus: Tennyson är mest känd för oss svenskar som upphovsmannen till ”Nyårsklockorna”)

Den som söker, han finner!

Upphetsad sprang Morris runt i området på jakten efter den exakta platsen där Fenton haft sin kamera. Efter många falska alarm och felberäkningar hittade han plötsligt rätt! Det är fascinerande att se hur lite som trots allt har hänt på 150 år.

Eric Zimmerman

Och det visade sig att det flesta hade misstagit sig! Fenton tittade i själva verket norrut, i riktning mot de ryska trupperna i Sebastopol. Den kunskapen var förstås oerhört viktig för Morris som ville se om han med hjälp av ljuset kunde avgöra vilken bild som togs först. För att få ordentligt referensmaterial lyckades han till och med tjata till sig en kanonkula från stadens museum. Lånet var inte aktuellt förrän Morris lagom blygsamt nämnde att han vunnit en Oscar-statyett…

Skuggorna kastar inget nytt ljus

När Morris kom hem igen började han undersöka materialet. Han studerade data för solens bana över området 1855. Problemet var att varken Fenton eller hans egna bilder hade några riktigt distinkta skuggor. Han vände sig till skuggexperten Ralph Bouwmeester men fick inget napp. Beroende på hur man valde att tolka skuggorna i bilden gick det att finna stöd för båda teorierna.

Morris återigck därför till sunt förnuft. Hans kollegor som också börjat intressera sig för frågan gjorde några rimliga påpekanden. Genom att växla snabbt mellan Fentons två bilder kan man tydligt se att det saknas ett gäng kanonkulor i diket i U. Och till och med kanonkulor uppe i slänten försvinner. Om nu Fenton eller någon annan rensade vägen efter att först ha plåtat M - borde inte alla kanonkulor bara ha skyfflats ned i diket? Skulle någon verkligen bära varje kula till en speciell plats? Troligen inte.

Dessutom ligger väl kanonkulorna lite överdrivet fint utspridda på vägen? Om de hamnat där på naturlig väg direkt från kanonerna borde väl väldigt få kulor stanna mitt på vägen? De flesta skulle rulla ner i diket. Men Morris ville fortfarande inte betrakta något av detta som fullständiga bevis.

Men så lade han märke till att även några av stenarna i slänten hade rört sig mellan fototillfällena. Morris som troligen roades oerhört av detektivarbetet började namnge stenarna – Esmeralda, Fred, Oswald, osv.

Enkel lösning till slut

Det var till slut hans kollegor Chris Russ och Dennis Purcell som först insåg det uppenbara. De stenar som hade förflyttats hade i stort sett utan undantag rört sig i samma riktning, nämligen ner mot vägen! När någon vandrade runt i slänten för att plocka upp (eller lägga dit) kanonkulor hade vissa stenar fått sig en liten spark. Och eftersom gravitationen torde varit lika närvarande 1855 är det förstås fotot med stenarna närmast vägen som är foto nummer 2! Ingen skulle ju förflytta flera småstenar en liten bit upp för slänten manuellt.

Detta övertygade till och med Morris. Svaret blev alltså till slut att U faktiskt kom först. Sedan bestämde sig Fenton (eller möjligen någon annan) att bära ner kanonkulor och sprida ut dem på vägen för att få en mer dramatisk bild.

Om detta faktum gör bilden sämre eller Fenton till en oärlig fotograf får andra avgöra. Men kanske ville han återskapa den mängden kanonkulor han hade sett under sin första rekognicering i området två veckor tidigare.