Vår populära helgserie och klassiska fotomanipulationer är tillbaka! Länkar till tidigare delar hittar du längst ned.
Som fotograf vill man förstås alltid ta den bästa möjliga bilden. Bästa vinklen, bästa kompositionen, bästa ögonblicket. Men det är ju inte alltid verkligheten samarbetar riktigt. I stort sett allt kanske blir perfekt, men så finns det en liten detalj som förstör. Det är då ångesten kan uppstå.
Inom många genrer är det inget problem, men frågan är om det någon gång kan finnas förmildrande omständigheter inom nyhetsfotografi? Finns det fall då ögonblicket som avbildas är så viktigt att den störande detaljen får redigeras bort? Finns det fall då bilden i sig är så fantastisk att den förtjänar ett bättre öde?
Stolpe ut?
En klassisker är John Filos bild av skotten utanför Kent State University där 4 studenter dog och 9 skadades under en demonstration mot USAs intåg i Kambodja. Fotot gjorde John Filo till vinnare av Pulitzer-priset och är en av världens mest välkända bilder. Men det finns en detalj som måste ha retat Filo efter framkallningen…
Ovetandes hade Filo brutit mot kompositionregel nummer 1: Ingen huvudsak är huvudsaken!
Stolpen som sticker upp ur den förtvivlade studenten Mary Ann Vecchio måste känts oerhört förarglig. Den dramatiska och gripande bilden får nästan ett komiskt inslag, och berättelsen fotot vill föra fram tappar i kraft. Filo lyckades dock tygla sin egen ångest över den störande stolpen, ett beslut som antagligen möjliggjorde hans Pultizer-pris några månader senare.
Alla hade dock inte lika lätt att bortse från stolpens påverkan. En okänd redigerare på någon tidningsredaktion tog saken i egna händer och avlägsnade den.
Idag har versionen utan stolpe också fått stor spridning. Rent kompositionsmässigt är det ju utan tvekan en bättre bild. Frågan är hur bildens värde påverkas när den är lite ”för bra för att vara sann”.
Sparken efter fotfel
En annan Pulitzer-finalist, Allan Detrich, kände säkert samma sak efter att ha fotat baseball-laget vid Bluffton University i mars 2007. Laget skulle spela sin första match sedan fem lagkamrater hade omkommit i en busskrasch några veckor tidigare och samlades i en tyst bön. I höger bildkant dök samtidigt en filur som inte hörde till sammanhanget upp. Detrich upplevde att benen som stack ner störde bildens berättelse om de fem döda.
Eftersom det inte gick att beskära bilden utan att exkludera hyllningen till en av de omkomna beslutade Detrich att helt sonika klona bort fötterna. Ett ödesdigert beslut skulle det visa sig.
Flera andra tidningar hade bilder tagna vid exakt samma tidpunkt som Detrich, men där fanns fötterna med. Detrichs lilla förbättring uppdagades alltså och han tvingades omedelbart lämna sitt jobb på tidningen Toledo Blade.
Fler manipulationer uppdagas
Vidare undersökningar visade att Detrich hade mer smutsigt mjöl i påsen. Många av hans bilder var manipulerade, bland annat en klassisk basketbild där han hade monterat in en basketboll för att få lite mer action. Men oavsett de andra snedstegen kan man tycka att det är hårt att bli avskedad för att ha tagit bort ett par fötter långt ut i höger bildkant. Fötter som inte ens hade med historien att göra.
Samtidigt måste man sympatisera med redaktionen som är så beroende av sin trovärdighet. De måste visa att de inte tillåter tillputsningar av verkligheten i sina nyhetsbilder.
Finns det undantag?
Men frågan har fortfarande inget självklart svar – finns det tillfällen och bilder som är så viktiga att vi måste se mellan fingrarna på den här typen av redigering? Låt oss avsluta med ett (väldigt) tillspetsat tankeexperiment.
En av världens mest kända bilder (också Pulitzervinnare) föreställer en avrättning i Saigon under Vietmankriget . En hemsk bild på många sätt, plåtad av Eddie Adams. Antag nu att det precis vid detta unika ögonblick hade flugit förbi några flugor framför kameralinsen. Och antag att en osannolik slump hade gjort att avtrycket av flugorna blev det som syns i bilden.
En glad gubbe. Mer opassande får man leta efter.
Nu har nyhetsjournalisten två val. Antingen får bilden kasseras. Det går helt enkelt inte använda den när flugorna gjort en glad gubbe. Eller så klonar han bort spåren av flugorna eftersom det är en enormt stark bild som förtjänar att visas upp. Och flugorna är ju egentligen inte en del av motivet.
Vad tycker du? Ska fotografen ha tillåtelse att klona bort flugorna, trots att det är en nyhetsbild? Hade det varit annorlunda om det var damm på sensorn som gav märket?
Om Anders
Först vill jag bara ge energi till din berättarkraft, detta är skitbra och jag hoppas du orkar skriva många avsnitt till.
När det gäller manipulera en bild eller inte så är jag lite kluven.
Personligen tycker jag att National Geographic har en bra inställning då antalet bildbehandlade bilder i tidningen får vara noll, så säger säkert andra tidningar och nyhetsbyråer med men det finns fotografer/journalister som tycker att det är ok att sudda bort lite ben, dom tillhör ju inte själva bilden. Jag håller med om detta men problemet är efter att bilden redigerats så vet du inte hur mycket som suddats bort, ingenstans står det att bilden är redigerad eller manipulerad… vill man inte få reda på det?
Personligen hade jag lätt suddat bort benen på baseballbilden, pinnen i huvudet hade fått vara kvar och flugan på linsen (den fiktiva) hade åkt iväg utan att jag funderat, men visst hade man kunnat skriva att bilden redigerats, även om man är journalist?
/Jörgen
Flugor precis framför kameran är väl nästan på samma nivå som smuts på linsen, en rent teknisk justering.
Vad är rätt och vad är fel. Jag tycker frågorna är fler än de ”rätta” svaren. När det gäller bilden på baseball-laget är ju de 5 banderollerna viktiga för bilden. I konsekvensens namn hade han väl fått sparken även om det hade varit vita lakan. Eller? Hur hade redaktionsledningen då reagerat om han beskurit bilden i stället för att radera fötterna? Resultatet hade ju (nästan) blivit detsamma.
Jag håller med Jörgen,.. du gör en skitbra bildmanipuleringsserie!!
Jag tycker nog att man kan få fixa till bilder om det görs med måtta och utan att förändra budskapet i bilden. Vad jag tycker framför allt är viktigt, är att det tydligt skall deklareras att bilden är retuscherad och att originalbilden finns tillgänglig.
Problemet, till exempel i fallet med flugorna, är ju att trovärdigheten fortfarande undergrävs. Eftersom folk fortfarande kommer tänka ”jaha, undra vad de mer tar bort”.
Och att skriva att bilden är retuscherad blir ju ännu värre. Då tänker folk direkt på betydligt allvarligare saker än skräp framför linsen. Tänk vad mycket bilden ovan (utan flugor) skulle förlora om det stod ”bilden är retuscherad” under…
Men jag tycker flugorna är ett intressant tankeexperiment. För det blir konstigt om sensordamm är ok att ta bort, men inte flugor som flyger så nära att resultatet blir precis som sensordamm. Bara för att flugorna i högre grad ”tillhör verkligheten”. Jag har ingen lösning, men dilemmat som tankeexperimentet ger upphov till visar åtminstone att ingen ännu har kommit på något tilfredsställande sätt att tackla sånt här.
Och OM flugorna är ok att ta bort uppstår förstås frågan – Hur nära linsen måste flugor flyga för att de ska få avlägsnas? När börjar de räknas till scenen tillräckligt mycket för att bli ”heliga”?
När det gäller nyhetsrapportering där man vill ”visa verkligheten” så tycker jag att man helst inte bör ändra något – dvs att inte ta bort benen eller pinnen i ovanstående bilder. Men när det gäller de tänkta flugorna tycker jag att man kan ta bort dem eftersom de förändrar tolkningen av bilden på något sätt – men det beror endast på att de i detta fall skapar en figur som kan ses som en kommentar till bilden.
I övriga fall – dvs när bilden inte är en nyhetsillustration – så tycker jag att man kan tillåta väldigt mycket. Syftet med redigeringen är ju normalt att framhäva något som man vill illistrerar och då är även omfattande redigering ok – men man får förståss inte påstå att bilden visar verkligheten.
Tack Anders för änu en bra och intressant artikel i din serie om bidmanipulation. Låt oss få ta del av denna sida av fotograferingen i många, många fler artiklar.
Vad det gäller ”flugorna” som blivit till en glad smiley-figur så måste det ju vara helt ok att ta bort dom. Övriga bilder skulle ha lämnats oredigerade.
Vad det gäller trovärdighet så har jag fått intrycket att den allmänna uppfattningen hos många människor som inte kan speciellt mycket om foto och bildbehandling, är att ”allt” är manipulerat i och med digitaliseringen. Lyssna runt i fikarum och andra ställen när denna fråga någon gång kommer upp så tror jag att flertalet håller med.
För trovärdighetens skull ska nog bildredigerarna på tidningar etc luta sig tillbaka och göra – just ingenting.
Trevlig helg till er alla
Tankenötter är nyttigt. Jag som inte kan greja med bilder hade valt att beskära bilden. Visst det hade blivit en platt bild men då hade det inte syns en hel smilande gubbe utan bara ett galler-u.
Pinnar i huvuden och fötter bakom viktiga saker kan vara kvar för ögonblicksbilder kan, i min värld, inte vara perfekt komponerade bilder där varje regel är beaktad. Jakten efter det perfekta gör att det blir tråkigt att se bilder efter ett tag.
Fötterna och pinnen tycker jag skulle ha fått vara kvar, de stör inte mig, då det är inte vad jag först tittar på ändå i bilden. Jag skulle också kasserat bilden med avrättningen om det varit ett kluster med flugor som bildade en smileygubbe, hur bra bilden än var utan flugorna. Det handlar inte bara om estetik i detta fall, det handlar om trovärdighet och om inte innehållet i bilden håller tillräckligt som det är, med den komposition som finns.
Mer intressant är dock debatten som rullade på om flickan vars skolfoto blev retuscherad. Själv tycker jag det är ett storm i ett vattenglas då porträttet inte är en nyhetsdokumentation utan en rätt onaturlig situation för alla människor. Och när man fotar porträtt så brukar de flesta fotografer ta bort acne, små flygiga hårstrån och ärr som inte är av permanent natur. Att det sedan skulle vara så att flickan hade ett ärr som inte var övergående, det kanske var svårt för fotografen (eller labbet) att veta, och det kanske hade varit bäst att få ett okej för att retuschera bort småfel – utan att det för den skull innebär att man har ett snett sätt att se på skönhet, för det är en helt annan sak än att fixa till ett porträtt och ta bort ärr (eller fluga som satt sig på näsan).
Diskussioner om hur mycket man får manipulera eller vad som räknas som manipulation måste väl ändå vara en Soritesparadox. Till exempel: efter hur många tappade hårstrån blir en person flintskallig? Efter hur många dagar får man göra abort?
Är det meningsfullt att försöka hitta en strikt definition på dessa problem?
Usch så svårt det är!Den direkta magkänslan när
jag ser bilderna är stolpe och fötter kvar,flugor bort,och boll kvar,då den bilden mer
kan ses som konst än nyhet,i alla fall i mina ögon.
Men ju mer jag tänker på det så bör flugorna och även sensordamm vara kvar,fanns där från början och måste vara kvar för trovärdigheten även om
jag egentligen inte är övertygad om det.
Låter lite kluvet,men svår fråga som sagt.
Visst är det en bra serie om mnaupulering, men en fråga jag ställer mig är: Har moderskeppet publiceringsrätt för dessa bilder på sin blogg? Kan bloggen jämföras med en tryckt skrift? Om ni har tillstånd så berätta gärna om det.
/GustafE
nopp. allt ska bort. ny era är här. vi läser aftonbladet och expressen för att vi tycker det är roligt. någonstans vet vi att det mesta de skriver om är lögner men ändå fortsätter man läsa.
likaså med bilder. ny generation av fotografer har kommit och jag tror att fler och fler godtar att bilden är på något sätt manipulerad, och det får vi leva med nu och framledes.
Vad det handlar om är också att vår syn på bilder förändras. det som var otänkbart för 40 år sedan är helt ok nu.
tänk att få säga till ett brudpar att man inte tar bort ärr eller acne. då hade jag aldrig fått ett uppdrag. men det är ju lite annorlunda mellan bröllopsbilder och dokumentations bilder. men jag tror…oavsett vilket, så måste vi lära oss att leva med det. det är ny tid nu.
Jag tror att väldigt många fotografier är manipulerade. Men mycket bra artikel.
Exemplet med avrättningen är mycket dåligt valt av Moderskeppet. Jag vet inte om det bryter mot upphovsrätten, och det är egentligen oviktigt i sammanhanget.
Det som är mycket illa är att man använder bilden på ett så osmakligt sätt utan att alls verka reflektera över det. Är ni helt avtrubbade? Jag kan inte komma på någon annan publicering (oavsett medium) som jag upplevt så häpnadsväckande ogenomtänkt och respektlöst. Att Moderskeppet försöker ha en utbildande roll kring bilder och bildanvändane gör det hela än mer graverande.
Förtroendet för Moderskeppet sjönk som en sten.
Hej
Jag har en del av era kurser på DVD och även gått högskolekursen.
Har även sökt in på bildkursen samt deltar i Facebookbloggen.
Med det så ger jag Moderskeppet en jättestor applåd för sitt kunnande som jag har användning för i m mitt yrke som fotograf.
Men och det är ett stor men – att använda andras bilder i sin egen affärsverksamhet utan tillåtelse är rent olagligt. För att visa olika manipulationssituationer.
I Mattias kurs så var det ju hans egna bilder. så varför inte fortsätta med era egna bilder. Ni är ju inga fotografer så då finns det väl mycket retuschmöjliheter till demonstrationerna ;-).
Om inte så kan ni ju be att få bilder tillsickade, då är ju alla införstådda med syftet och inga olagligheter har gjorts.
Hyfsa upp debatten nu, kringgå det med enkla lagliga metoder som jag föreslår här. Det finns andra enkla medel också.
Ha det bra
Mvh Peter
Jag kan inte det här med upphovsrätt, så jag överlåter det till dem som kan, och jag tror mannskapet på moderskeppet kommer att fundera igenom emnet efter all kritik. Jag skulle tycka det var olämpligt att publisera bilden här med en glad gubbe, men vad jag kan förstå, är det ju jusst det Anders försöker säga, utöver detta så lämnar jag etiken också.
Det jag egentligen vill säga, är att jag inte har sett någon bettre undervisning i photoshop på Svenska en hos Moderskeppet, jag får nog säga att jag tenker då först på Mattias, eftersom jag har köpt de flessta dvderna. Tack för ett bra jobb, alla ni på Moderskeppet.
Mvh
En storm i ett vattenglas tycker säkert några, men…;
Jag minns bestämt att Mattias var VÄLDIGT upprörd i sin blogg här på Moderskeppet över att någon tidigare elev hade lagt ut en Moderskeppet-DVD på Pirate Bay.
Hmmm…
Frågan om upphovrätten kan tyckas vara väldigt stor och komplex, men i grund och botten är den egentligen väldigt enkel.
Ditt är ditt och mitt är mitt!!!
Är torrenter på Pirate Bay och ”lånade bilder” lika bagatellartade, Mattias?
Vore faktiskt jättekul om du vill ge din syn på detta.
I övrigt – tack för allt ni lärt mig om PS!
@Morgan – Jajemen, jag var väldigt upprörd i dec 2006. När jag släppte min första DVD (Svartvitt) och en person la upp den 2h efter han hade fått den i brevlådan. Sen skröt han om att vara ”först”. När jag sedan påpekade det för honom så ljög han länge.
De bilder vi publicerar är, tycker vi, av historiskt värde. Vi namnger och diskuterar fotografen och fotografiets påverkan på världens bildsyn. Även om andra vill påskina att vi lixom publicerar hej vilt av andras bilder så är det inte alls så det går till.
Om någon väljer att publicera DVDn Svartvitt om 10 eller 20 år med motiveringen att den förändrade synen på bild. Kanske till och med med motiveringen ”efter det gick all pedagogik åt h*vete”. Då är det definitivt OK med mig.
Tack för ditt svar Mattias.
Jag kan faktiskt köpa ditt resonemang – trots att jag är en upphovsrättfetechist av mått och att tid inte är någon parameter som förändrar min grundsyn.
Tycker att frågan verkar glida mot en häxjakt på er – som får bränsle av avundsjuka(?).
Synd, för frågan är så mycket viktigare och större!
Tack igen för svar,
MVH
Morgan
@Morgan och @alla – En viktig aspekt på upphovsrätt är den ideella rätten (att bli namngiven) och ekonomiska förfoganderätten. De kan brytas ihop eller var och en för sig. Ibland blandas detta ihop nåt så pass. I synnerhet när upphovsmannen ofta sålt den ekonomiska förfoganderätten vidare till någon annan i utbyte mot royalty – exempelvis ett skivkontrakt.