Jag fotar alla bilder hemma i en etta

Varje dag hittar mellan fem och sju tusen läsare in på Moderskeppet. Ni vet vilka vi är, men vilka är ni?

Pelle Piano är fotografen som kommer på spännande och annorlunda projekt – så som att uppfinna en fiktiv fotograf vid namn Joseph P Lutz och fota underbara porträtt. Porträtt som andas 30-tal så det svänger om det.

Namn: Pelle Piano
Ålder: 53
Familj: Far
Yrke: Hemsidesmakare, fotografiker, flumkonsult
Hemsida: www.studiobild.com
Bästa fotominne: Det måste vara min första modellplåtning. Hade fått möjlighet att foto modellen Lucky Mångårda som jag just gjort en hemsida till. Jag åkte hem till henne med en 500 watts lampa och en diaprojektor som belysning. Hade gjort egna dior med persienner och löv och annat som jag kunde projicera på Lucky. Inte så ljusstarkt men effektivt. Det var en spännande upplevelse som gav mersmak.

Om du kikar in på Joseph P Lutz portfolio så möts du av vackra svartvita porträtt av piffiga kvinnor från en helt annan tid. Det är lyxigt och flärdfullt och slungar oss tillbaka till 30-talets USA. Du får läsa biografin om den tyskfödde fotografen som flydde sitt hemland innan kriget bröt ut och bosatte sig i Amerika med sin fru.

Men Joseph P Lutz finns inte på riktigt. Pelle har alltid gillat den speciella stilen i de gamla Hollywoodfotografernas bilder – så som Hurrell och Bill med flera – och det kliade i fingrarna för att åstadkomma något eget i samma anda.

- På den tiden hade de andra typer av belysning, ofta gamla teaterstrålkastare. Paraplyn och softboxar användes inte då.

Så sagt och gjort så började Pelle experimentera med stilen och använde den fantastiska modellen Felicia i sina fotografier. Och det grodde en idé om att göra något mer bilderna än att bara publicera dem rätt och slätt i ett galleri. Därigenom föddes Joseph P Lutz som ni ser ovan. Och ja, det är Pelle själv som porträtterar fotografen.

Alla fotografierna knäpper han av hemma i sin lilla etta, något som både är praktiskt men också bökigt ibland. Att ställa upp blixtar kan bli lite knivigt och avståndet från modellen till bakgrunden är begränsat.

- För att fota helkropp med min 50mm 1.8 får jag stå i köket, fota över hallen och in i ”studiorummmet”. Om jag skaffar en 100mm får jag bygga ut.

Efter fotograferandet tar efterarbetet vid och i 99,9% av fallen så byter Pelle ut miljön i bilderna. Photoshop blandas med 3D-program för att få fram rätt känsla och element som ska finnas med i bilden.

Bilden ovan på den vackra solnedgången över New York är ett exempel där 3d-grafik letar sig in i bilderna. Balkar, kedjor och målarburkar är helt egengjorda. Se en liten video över hur allt gick till här.

Intresset att fotografera har alltid funnits även om det från början mest handlade om att dokumentera. Allt ändrades en dag på ett bröllop.

- Det kom in rätt smala strålar med solljus som strilade ner på lite olika platser i kyrkan. Efter vigseln slet jag tag i några kompisar och började placera dem delbelysta i sol. Jag märkte att det till och med gick att ta hyfsade bilder med en liten kompaktkamera om man bara har ljuset på sin sida.

Därefter experimenterades det friskt med ljus i hemmet. Som många andra började han med bygglampor, frigolit och gamla mikrofonstativ att hänga upp dem på. Resultatet blev svagt och varmt ljus som var svårt att styra. Därefter följde enkla blixtar som gick att skruva in i lampsocklar, något som gav riktigt bra resultat.

- Efter det köpte jag ett blixtpaket från Kaffebrus, det billigaste de hade. Det har jag kvar och det går varmt varje session.

På frågan om var inspirationen kommer från svarar Pelle Piano:

- Min hjärna, som blandar intryck och aldrig kan återge dem som de var.