Varje dag hittar mellan fem och sju tusen läsare in på Moderskeppet. Ni vet vilka vi är, men vilka är ni?
Sommaren när Magnus Fröderberg fyllde 13 år fick han låna en kamera och några rullar film av sin pappa. Då var han fast. I dag är han frilansfotograf och fotar gärna folklivet på gatorna.
Namn: Magnus Fröderberg
Ålder: 35 år
Familj: sonen Ossian, 5 år
Yrke: Chefredaktör för Fotosidan.se, Fotosidan Magasin och Proffsfoto samt frilansfotograf.
Hemsida: www.flickr.com/froderberg
Bästa fotominne: När jag fick äta lunch i New York med flera av världens stora fotografer som Elliot Erwitt, Ralph Gibson, Eugene Richards, Heinz Kluetmeier, Philip Jones Griffiths med flera i samband med utdelningen av den amerikanska fotopriset Lucie Awards.
Magnus Fröderberg inspireras av gatufoto. Gatufotografer studerar hur människor beter sig. Han gör liknelsen att ”det är lite som att fotografera vilda djur i det fria”. Det låter spännande!
– Jag är fascinerad av verkligheten och av att en bild kan uppstå i ett ögonblick och sedan vara försvunnen i nästa. Intresset för verkligheten märkte jag redan som liten då jag älskade tv-nyheterna. Inte så konstigt att jag blev reporter och pressfotograf.
Magnus har på senare tid börjat fotografera fler bilder i färg. Bilden är tagen på Mallorca.
Hur gör han då när han ska fånga ett av ”de vilda djuren”? Håller han sig dold? Eller försöker han interagera och locka på uppmärksamhet?
– Det är olika beroende på tillfälle. Jag försöker vara snabb så att motivet inte påverkas av fotograferingen. I mindre sammanhang går det inte att vara osynlig. Då är det viktigt att vara så öppen med sitt fotograferande som möjligt. Ofta vill jag att betraktaren ska känna sig som en del i det som händer i bilden.
Nästan alltid får han positiva reaktioner när människor märker att han fotograferar dem. Irritation är ovanligt.
– Det har hänt, men det är sällsynt. Det är vanligare att folk blir glada. De förstår oftast varför jag vill fotografera dem. Om någon verkligen inte vill vara med på bild låter jag bli att använda den.
Ibland umgås Magnus med dem han fotar under en dag. Som han säger själv är han ”en nyfiken typ” som gillar att prata med folk han inte känner. På det sättet blir det ett öppet samspel mellan fotograf och motiv.
En av Magnus tidigaste bilder tagen på Regementets dag på P7 Revingehed 1992.
Han blir mest fascinerad av spännande kombinationer av människa och miljö. Det kan finnas ett uns av överraskning i bilden.
– Tänk dig en äldre man i en butik med tjusiga damunderkläder. Det är en kontrast som kan bli intressant.
Ett råd till andra som är nyfikna på gatufoto är att börja öva i miljöer där det är naturligt att många fotograferar. Det kan vara på marknader, festivaler eller andra ställen dit turister strömmar. Då går det att smälta in bättre. Och framför allt betonar Magnus att våga ta klivet, för det är det svåraste.
Magnus gjorde ett uppehåll från gatufotograferande under många år. År 2004 hittade han tillbaka med den här bilden.
Ett tvärt kast från folklivet på gatorna är Magnus andra stora intresse, scoutlivet. I tio år var Magnus scoutledare. Numera stödjer han Scouterna på andra sätt och gör fotouppdrag åt dem.
– Som ideell är jag inblandad i en del stora projekt. I sommar ska jag göra en rejäl fotobok om det stora världsscoutlägret som hålls i Skåne. Det kommer 38 000 scouter dit från närmare 160 länder.
Förutom fotoboken om Scouterna arbetar Magnus med några parallella gatufotoprojekt. Målet är att det ska bli en utställning och bok i framtiden.
Magnus liv fortsätter att handla om foton på olika sätt och det får vi tacka pappa Leif för som var generös att låna ut sin kamera med film.
Om Eva
