I Blickfånget – Magnus Friberg

Följ med i tio spännande, utforskande och mumsigt mysiga intervjuer med svenska fotografer.

Magnus Friberg är mitt personliga wildcard i den här intervjuserien och har en speciell plats i mitt fotografiska hjärta.

Jag började följa honom på bilddagboken för många år sedan och blev imponerad över att han trots utan någon yrkeserfarenhet eller fotografisk utbildning tog så vackra fågelbilder. Han är en person med stor passion för det han gör och för mig är han beundransvärd eftersom han är beredd att offra så mycket tid och lägga ner så mycket kärlek i sin hobby.Det bor dessutom en liten skogsmulle i min själ som känner stor samhörighet med Magnus.

När Magnus inte har kameran i handen jobbar han som avfallsansvarig på Lithell’s korvfabrik.
Han säger själv att han inspireras mycket av Stefan Oscarsson och Brutus Östling och ser sig som en person som är envis, vetgirig och positiv. En ständig längtan om att bli bättre är det som driver honom, och självklart tycker han även att fotografi är otroligt kul.

När blev du intresserad av fotografi, och varför är det huvudsakligen fåglar du fotar?
Intresset föddes väl på gymnasiet när jag gick media. Vi hade tre inriktningar på linjen och en av dem var fotografi och jag lockades av känslan att kunna fånga ögonblicket. Att det blev just fåglar föll sig naturligt, jag har alltid varit en naturmänniska och fågelskådning har varit en hobby jag haft sen jag var liten. Jag har själv ställt mig frågan flera gånger om vad det är hos fåglar som fascinerar mig, men jag har inget bra svar. Jag intresseras av alla djur, som art sticker inte fåglarna ut för mig egentligen. Men de har så länge varit en stor del av mitt liv så det har bara blivit så.

Hur går du till väga när du fotar fåglar? Kartlägger du var vissa fågelarter finns eller går du ut och lägger dig någonstans i skogen och får se vad som flyger förbi?
Det är väldigt olika, men är jag verkligen ute för att fota, då kartlägger jag först för att veta var det finns fåglar och var det är chans att få till bra bilder. I och med att jag har den hobbyn jag har så är alltid kameran med mig vart jag än går, så en hel del bilder är bara ren slump när något spännande dyker upp i skogen.

Havsörn, Runde, Maj 2010

Hur tänker du när du ska porträttera en fågel? Är det endast en dokumentation av dennes liv och utseende eller försöker du få med djurets karaktär och personlighet som individ?
Det varierar. Vissa gånger vill man bara ha en bild av arten medans andra gånger planerar man mer för att få bilden att se estetisk bra ut. Det beror lite på ändamålet.

I porträttfoto av människor finns mycket knep om vad kroppen förmedlar för signaler och riktlinjer för vilket sätt man ska porträttera en människa för att få önskat resultat.
Tillexempel så fotas män ofta underifrån för att de ska se stora och respektingivande ut och det är viktigt med en skarp haklinje. Man säger också att man kan skapa trygghet eller osäkerhet i sin bildkomposition genom att ha sneda eller raka linjer eller rikta personens huvud åt ett visst håll. Finns det liknande attribut man vill framhäva i djurens värld, och känner du själv att du anpassar din bildkomposition på liknande sätt?
Det är jag osäker på, men det finns klassiska misstag man ska undvika, tillexempel att fotografera ovanifrån. Det är väldigt vanligt förekommande, framför allt om man fotograferar simmande fågel eller vadare, att man fotar uppifrån och ner. Det ska man inte göra utan man ska söka sig ned i jämnhöjd med vattenytan när man ska fota fåglar i vatten. En annan sak är flygande fåglar mot en tom himmel. Det kan bli utmärkta artbilder, men ofta ganska intetsägande och tråkiga. Det är väl ungefär det jag kan komma på som är “regler”. Annars är det bara att man ska hålla kolla på hur bakgrunden ser ut. Fågeln i sig är svår att regissera och göra någonting åt. En människa är mer lättstyrd. Fågeln är där den är.

Smålom, Knuthöjdsmossen, Juli 2010

Tycker du det är viktigt med genuinitet i naturbilder? Det vill säga, måste man som naturfotograf skildra “sanningen”, eller är det accepterat att lägga ut lockbeten för att få djuren att komma till sig och därmed få de bilder man vill ha?
Det är absolut OK med att lägga fram lockbeten och sådant. Däremot ska man inte mörka med att man har gjort det. Har man haft med sig åtel eller möss åt ugglor så bör man skriva det ihop med sina bilder så att betraktaren är medveten om det. Men jag ser inget som helst problem med att göra det. Man får bättre bilder, och då är det bara att köra på.

Vad är just en bra bild då, inom din genre?
Det kan jag nästan inte svara på, men ska jag försöka sammanfatta det skulle jag säga att det är en bild som visar arten på ett bra sätt samtidigt som den är estetisk snygg.

Kommer du ta ditt fotande till en ny nivå i framtiden?
Ja, det tror jag. Sorgligt nog är det mest det ekonomiska som står i vägen. För att ta sig vidare måste man skaffa bättre utrustning, och det är inte helt gratis. Jag skulle vilja satsa mer helhjärtat på fotograferandet, men just nu går inte det. Man kan såklart utvecklas hela tiden, men för att ta ett stort steg mot bättre bilder krävs väldigt bra utrustning som kostar väldigt mycket pengar. Pengar som jag inte har för tillfället.

Hur stor roll anser du att tekniken faktiskt har i fotoprocessen?
Inom området natur- och fågelfoto så spelar den ganska stor roll. Där är det väldigt stor skillnad på kvalitén beroende på hur mycket du betalar. Men sen kan du ju inte vara helt urkass på att ta bilder för det, även om du har en bra kamera. Precis som med allt annat så är talang självklart viktigt, men utan en bra utrustning så kommer du aldrig lyckas ta de fågelbilder du vill ha.

Kattuggla, Oset, Februari 2010

Har du några foto-anekdoter att dela med dig av? Ett häftigt möte med ett djur eller en speciellt minnesvärd bild?
Det är svårt att plocka fram såhär på rak arm. Jag kommer inte på någon händelse som sticker ut direkt. Det är snarare de som man misslyckats med som man minns. När man inte haft kameran framme när ett lodjur springer över vägen. Sådant är väldigt frustrerande.

Det mäktigaste djur jag fångat på bild är en järv, det var i somras när jag var och fjällvandrade som jag stötte på två stycken. Bilden är förvisso tagen på långt håll och är ganska oskarp, men minnet är vackert. Men det häftigaste djuret jag mött, utan att det fastnat på kort, är nog vargen. Ena gången lyckades jag få syn på en genom att jag hörde talas om en varg som uppehöll sig på samma plast under en hel vecka, så jag åkte dit för att titta på den. En annan gång kom en bara plötsligt springande bakom bilen.

Du definierar dig själv som amatörfotograf enligt din info på fotosidan och jag är nyfiken på varför. Hur tänker du att man definierar ett proffs? Att vara proffs innebär för mig att man kan livnära sig på det, att man har det som jobb helt enkelt. Jag håller inte på med det som yrke, utan för mig är det en hobby. Jag tolkar det inte som att det rör sig om att man har ett amatörmässigt uttryck, det finns väldigt många oerhört duktiga fotografer på fotosidan som titulerar sig som amatörfotografer. Trots att de säljer en del bilder så är det inte deras huvudsakliga sysselsättning, och därför är de amatörer.

Har du själv sålt bilder eller förekommit i några tidningar? Ja det har jag gjort en del. Mestadels är det ornitologiska tidskrifter som efterlyser bilder men jag har också haft med någon bild i Expressen och Nerikes Allehanda.

Vad skulle du säga är dina styrkor som fotograf?
Artkännedom, att jag har kunskapen om fåglar och därför vet hur de beter sig och vart de finns. Men just inom fototekniken vet jag inte vad jag har för styrkor. Det är upp till andra att avgöra.

Hur har du fått alla dessa kunskaper om fåglar?
Jag är helt självlärd i grunden, men sen träffar man andra. Det är snarare så man lär sig, genom utbyte. Och idag finns det så himla många bra sajter också, som artportalen tillexempel. Så det är inte svårt att hitta fakta om man letar lite.

Lunnefågel, Runde, Maj 2010

Skulle du säga att naturfoto är en lite av en kunskapsgenre?
Ja det måste man väl säga. Att ta bilder på vanliga fågelarter kan vem som helst göra, men den typen av bilder är inte efterfrågade. För att ta en typ av bilder som man kan tjäna pengar på krävs en del kunskap. Sådant kan man självklart lära sig om man redan har de tekniska färdigheterna, men det är skönt att ha den kunskapen från början.

Är det någon art du ännu inte fångat på bild som du har som mål att fotografera?
Fjälluggla, det är drömmotivet på en bra bild. Den är så brutalt snygg, stor som sjutton och helt vit. Väldigt vacker. Ugglor är ståtliga normalt men den är nog den vackraste. Och så är den ovanlig och det gör det hela ännu roligare.

Använder du dig av något efterarbete i dina bilder i mörkrum eller bildbehandlingsprogram? Jag använder alltid Photoshop och Camera Raw för att få fram det resultatet jag vill ha. Bilderna är ofta lite bleka i originalet så jag förstärker lite färger och fixar med ljus och skärpa. Ungefär samma jobb som man gjorde i mörkrummet, men det går mycket fortare nu. Har många favoriter i Photoshop, men det som jag alltid använder är Oskarp mask så den får stå som favoritverktyg.

Vill du veta mer om Magnus? Besök då hans profil på fotosidan eller kolla in hans portfolio

Samtliga bilder i inlägget är skapade av Magnus Friberg