I Blickfånget – Annika Svenmarck

Följ med i tio spännande, utforskande och mumsigt mysiga intervjuer med svenska fotografer.

En dag när jag satt och slötittade på flickr så dök en bild upp av en vacker tjej med lysande blå ögon som var omgiven av virvlande sidor och höll i en röd bok. Som den sagoälskare jag är associerade jag på en gång bilden till min favoritkaraktär från mina barndomsår, Belle ur Disneys version av Skönheten & Odjuret. Bilden var så drömsk och full av liv och satt länge fast på min näthinna.

Skaparen bakom denna bild var Annika Svenmarck, en 25-årig Stockholmsbaserad fotograf som de senaste åren arbetat fem dagar i veckan som produktfotograf men precis nyligen startat eget företag.
Bilden är resultatet av ett delmoment i projektet T52 som hon och tre vänner gjorde under ett år, vilket blev ett ganska välkänt flickr- och blogg fenomen.

Annika anser sig vara en lugn och ganska petig drömmare som kan tänka sig att fota allt mellan himmel och jord, förutom hästar. När hon inte jobbar följer kameran med henne till Stockholms Stadion eller Hovet där hon ofta befinner sig eftersom hon är ett fanatiskt sportfan. Hennes favoritlag är Djurgårdens IF, och det har det varit sen barnsben.

Den typen av bilder som Annika skapar är egentligen inte den sortens fotografi jag brukar bli fäst vid. Jag tycker det syns att Annika är skolad som produktfotograf då hon har ett väldigt genombearbetat och strukturerat bildspråk, ganska kraftigt redigerade bilder med starka färger och väl balanserat ljus. Det kan jag tycka ibland blir lite enformigt och förutsägbart även om det ser bra ut, men Annika har det där lilla extra som gör att jag inte tröttnar utan vill se mer, och det är just därför jag vill ha med henne i den här intervjuserien. Hon är ung, innovativ och passionerad och har en drivkraft som är beundransvärd. Dessutom är hon en hejare på Phostoshop, och då får man alltid ett plus i min bok.

Hur uppkom ditt intresse för fotografi?
Ända sedan barnsben har jag hållit på med kreativt skapande, i början målade jag mest. Både mormor och morfar är konstnärer så det kanske inte var så konstigt. Bild har alltid varit mitt favoritämne. I gymnasiet fick jag möjligheten att läsa Fotografisk Bild A. Då hade jag bara fotat med enkla point-and-shoot kameror och aldrig ens hållit i en systemkamera. Det här var ju precis innan de digitala systemkamerorna blev något som fanns i vartenda hem. Jag fastnade för fotografi på en gång och tillbringade alla längre raster och håltimmar i mörkrummet i skolan. Lånade någon av skolans analoga systemkameror så ofta jag kunde och gick runt i stan och fotade.

Var får du din inspiration ifrån? Vad försöker du göra när du har en kreativitetssvacka?
Mestadels får jag min inspiration och fotoidéer från musik, film och andras bilder tillexempel på flickr.com. Men bäst är det ändå när man är ute och går, eller gör tråkiga vardagssaker som exempelvis borstar tänderna, och det bara ploppar upp en idé i huvudet. Eller när man sitter hemma i soffan och plötsligt ser att solljuset skiner in i lägenheten på ett alldeles magiskt vis.

Men ibland är det inte lika lätt att komma på bra bildidéer. Eller att göra så idéerna man har i skallen blir bra på bild. Jag tror inte på att tvinga fram kreativitet, det måste komma av sig själv.Om man försöker tvinga fram något tror jag att man skapar en negativ inställning till skapandet. Det bästa är att låta bli det ett tag och göra något helt annat för att sedan dyka på problemet igen. Det tror jag går att applicera på många saker i livet som man inte känner för att göra men som måste bli gjort.

A Book- Vi hade boktema i T52 och jag kom direkt att tänka på hur det är när man försvinner in i böckernas värld. Hur man stänger ute allt annat. Jag bestämde tidigt att jag ville ha flygande boksidor och gick till Myrornas för att köpa en billig bok som jag kunde riva sönder. Hittade den perfekta röda boken jag ville ha och gick hem och fotade. Det är flera bilder ihoplagda till en, först fotade jag mig hållandes boken. Sedan fick min sambo kasta upp boksidorna i luften medan jag fotade på seriebildstagning med kameran. Resultatet blev precis som jag hade tänkt mig!

Ditt fotoprojekt T52, kan du berätta lite om vad det är och hur det har påverkat dig och ditt fotograferande?
Hösten 2009 startade jag och tre vänner Theme 52 där vi varje vecka i ett helt år skulle skapa varsitt foto utifrån ett tema.

Det började med att vi satt och pratade och kom fram till att vi ville fota mer regelbundet och samtidigt ha en utmaning. Vi spånade ihop 52st olika teman och skrev upp dessa på lappar som Isabell la i sin hatt för att sedan dra en ny lapp varje vecka. Några exempel på teman är reflektioner, drömmar, 50-tal och djur. Vissa teman svårare än andra såklart. Vi hade en vecka på oss att fota och redigera bilderna innan de skulle publiceras på våra bloggar på söndagarna.

Det var verkligen en utmaning att hitta inspiration och komma på en bra tolkning varje vecka samtidigt som man hade ett heltidsjobb att sköta. Under vinterhalvåret medförde mörkret ännu ett problem då man oftast bara hade någon timme på sig att fota under helgen innan solen gick ner. Det var minst sagt krävande och man ville såklart hålla en så hög nivå som möjligt.

Jag utvecklades något enormt under det året som T52 höll på och jag lärde mig att leverera under tidspress. Ibland fick man svälja stoltheten och publicera bilden ändå, även om man inte var hundra procent nöjd. Man blir väldigt petig med det man gör, men inser att det inte alltid måste vara helt perfekt. Det kändes oftast bättre att publicera en bild som man var någorlunda nöjd med än att lämna walkover flera veckor i rad. Sen kommer man tillbaka starkare veckan efter för att man vill mer och man vet att man kan bättre. Många av mina absolut bästa bilder är tagna under T52-perioden och all positiv respons vi fick har verkligen höjt mitt självförtroende.

Flightless bird- Jag var inne i en period då jag satt och vek origamifåglar mest hela tiden, så det kom väldigt lägligt med djur-tema i T52. Det var inget snack om vad jag skulle göra. Några A4-papper, lite sytråd och frystejp senare hade jag hängt upp massa pappersfåglar i taket. Ville såklart göra ett självporträtt av det och föreställde mig att jag var någon sorts fågelbeskyddare som skickade ut fåglarna i frihet. En av mina favoritbilder, helt klart!

Har du några förebilder, både fotomässigt och i livet i allmänhet?
Självklart finns det många personer som jag ser upp till, allt från vänner till helt okända personer. Det är svårt att komma på en person som sticker ut mer än någon annan men jag ser upp till personer som gör sin grej, står på sig och lyckas.

Kalmar – DIF- Jag åker på en del bortaresor i fotboll och inför denna resa blev jag tillfrågad att fota matchen för Djurgårdens supporterförening Järnkaminerna och visst kunde jag det. På den här resan var det bad-tema, därav alla badleksaker. Vid matchstart kastades alla badleksaker upp i luften som ett tifo. Bortaläktaren i Kalmar är väldigt brant och saknar tak, jag gillar att himlen gör bakgrunden och jag har många bra bilder därifrån.

Vad skulle du säga är dina styrkor som fotograf? Hur skulle du beskriva din fotografiska stil?
Jag älskar att fånga det enkla, stilrena och avskalade. Samtidigt som jag lägger stor vikt på att framhäva detaljer i bilden. Jag kan inte placera mitt fotograferande i ett särskilt fack eftersom jag gillar så många olika genrer. Allsidig helt enkelt, det tycker jag är en styrka.

Använder du dig av något efterarbete i dina bilder? Hur halkade du in i Photoshop och vilket är ditt favoritverktyg?
Jag älskar Photoshop! Favoritverktyget är curves, ibland är det det enda som behövs för att förhöja en bild. Jag började leka i Photoshop i högstadiet, men på den tiden satt jag mest och testade alla olika filter på självporträtt jag tog med mina föräldrars digitala kompaktkamera. Halftone paper, diffuse glow och fula lensflares, jag ryser vid minnet av dessa gamla bilder, haha!

Water Lily- Om jag inte minns helt fel så var det Johannas idé att bada bland näckrosorna. Jag fick känslan av att hon ångrade sig ett tag när vi väl var på plats, vattnet luktade dy och botten var sumpig. För mig var det en väldigt bekväm fotografering, men Johanna fick kämpa för att inte trassla in sig i näckrosstjälkarna. Det var i alla fall en fin sommarkväll och precis innan de sista solstrålarna försvann tog jag denna bild.

Reklamfotografi är ofta väldigt överdrivet och retuscherat och efterarbete i Photoshop ses som en naturlig del av arbetet medan det i nyhetsfotografi och många andra fotografiska genrer anses etiskt fel. Vad anser du om det?
Att det anses fel att manipulera en dokumentär bild är inte så konstigt, den ska ju visa upp verkligheten och inte fotografens egen vision. Men inom andra genrer handlar det om just det, att framhäva en vision. Inom reklamfoto kan man släppa mer på tyglarna. Jag tycker att redigering är en självklarhet. Tänk vad tråkigt det vore om alla foton var så grå och trista som verkligheten ibland är?

Vad har du för planer för framtiden?
Jag har precis startat eget företag som fotograf! Just nu håller jag på med hemsida, visitkort och allt det där. Sen hoppas jag att jobben börjar rulla in och att jag får hålla på med det jag verkligen gillar, att fota.

Vill du veta mer om Annika? Besök då hennes blogg

Samtliga bilder i inlägget är skapade av Annika Svenmarck