Jag döpte bilen till Carl Lewis. Varje gång jag släppte honom i bilbanan hemma hos mamma och pappa i Orsa hoppade han jättelångt. J Ä T T E L Å N G T! In i vardagsrummet och nästan ända fram till vitrinskåpet om han fick en bra start. 1983 stod han på toppen av sin karriär, innan punkteringen på höger bakdäck spolierade allt.
Jag hade inte sett Carl Lewis på säkert 25 år när jag ramlade på honom i en gammal låda förra hösten. Så många minnen. Jag tog en snabb bild med iphonen innan han förpassades till förrådets innersta skrymlsen igen. Där ligger han ännu, halvvägs till Narnia, men tack vare bilden är minnena i allra högsta grad återuppväckta.
Ett minne räcker så långt
Ibland behöver man påminnas om att bilder i många fall är just det – ett sätt att minnas. Det behöver inte vara snyggt eller bildbehandlat eller ljussatt eller kreativt. Bildens värde är ibland ingenting annat än minnet den väcker. En liten krok som hjärnan kan hänga upp minnesväven på.
Det här är inte lika självklart som det kanske kan låta. När jag kommer hem från en resa och ska samla ihop ett litet bildspel att visa nära och kära kommer jag ibland på mig själv att tänka estetiskt i första hand. Jag väljer ut de snyggaste bilderna. Och så sitter jag och berättar hur fina solnedgångar de har i Hong Kong också istället för att prata om hur det stänkte kycklingsaft på mig när en kock skulle skära upp maten bredvid bordet. Eftersom bilden från den restaurangen var ”för suddig”. Vansinne.
Ett bra projekt är ett projekt som blir av
Även när det gäller mer planerade projekt tycker jag att estetiken ibland blir ett hinder. Bilden på Carl Lewis-bilen påminner mig om den gamla drömmen om att göra en fotobok med bilder på just prylar från min barndom. Gissa varför inte det har blivit av? Jo, för att jag tänker att jag då ska samla ihop alla prylar och plåta dem snyggt ljusatta i en liten studiomiljö. Och vips så har projektet blivit för ambitiöst för att jag ska komma till skott. Vilket naturligtvis är idiotiskt eftersom sunkiga mobilbilder hade funkat alldeles utmärkt i den fotoboken.
Så mitt lilla torsdagslöfte till mig själv är att släppa lite på estetiken och oftare tänka ett steg bortom bilderna. Låta minnena vara det viktiga istället för kompostion, fokus, ljus och sånt trams. :)
Eller på ren svenska: Jag skiter väl i om min bild på Carl Lewis är ful. Så länge jag minns hur långt han kunde hoppa.
Om Anders
Kommer du verkligen genomföra fotoboken nu då! Eller är det tomma ord=)
Bra Anders !
Minnesvärda ord att ha med sig ! Det är inte bara det tekniska som betyder, utan kanske mest de känslor som triggas igång av en bild som gör den till just en BILD.
/Gunnar
Så bra skrivet! Och tyvärr gör jag likadant. Rensade bland bilderna på min son som snart är 3månader. Sparade fotona som var snyggast och rensade säkert bort ett par som skulle kunnat vara fina minnen… Hopplöst, varför gör vi så här?
Det sitter nog i ryggmärgen. Precis som att cykla. Jag tar ofta bort bilder där folk ser lite knasiga ut. När någon blundar eller har en ful min.
Men jag ångrar verkligen det mer och mer och försöker hindra mig själv innan jag trycker på ta bort-knappen. De kanske inte visas upp som de bästa bilderna men det finns utrymme även för dem. Särskilt om jag behöver mig ett gott skratt :)
Jag har nog aldrig kastat ett enda orginal, vare sig neg, dial eller digitalt.
Jag märkrr att bilderna som jag tog med reptilhjärnan växer på mig över tiden.
Kanske för att de mer påminner om de bilder som finns mellan öronen.
Känner mig en ANING träffad Anders… :)
Jag använder Lightroom för att märka, sortera och hålla ordning på bilder och har där skapat ett system så att jag kan sortera bilderna efter vilket värde de har för mig t.ex. nostalgi, affektion, tekniskt bra, roliga,
Visst är det jobbigt att vara ambitiös? ;)
Jag har dock blivit bättre och sparar alla bilder (utom dom mest suddiga kanske). Vissa människor man fotograferar vill gärna se hur det blev och utbrister ” näää den där bilden får du ta bort!” när dom tycker dom ser konstig ut – men det gör jag inte! Däremot brukar jag lova att inte lägga upp dom på Facebook…. :)