Gästblogg Anders: Analog bildbehandling

Ibland försöker jag vara fotograf. Det brukar gå sådär. Problemet är nämligen att min skadade Photoshop-hjärna bara kan tänka bildbehandling. Får jag inte använda photoshop brukar det sluta med att jag photoshoppar i verkligheten istället. Som när jag skapade den här bilden.

Bilden gjorde jag till en tävling på temat ”begynnelser” där efterbehandling var förbjudet. Som photoshoppare brukar mitt grundkrav vara att en bildidé ska vara ”omöjlig”. Det ska alltså inte vara något man lika gärna kan fotografera. Tänkte likadant nu, även om det är ett måttligt smart drag när man ska ställa upp i en fototävling.

Valet föll på ”livets början”. En begynnelse som ju inte går att fota (såvida man inte heter Lennart Nilsson). En klassisk bild på den första spermien som når ägget, gärna med så där grälla färger á la färglagda elektronmikroskopbilder.

Först källbilder. Sprang till snabbköpet och finkammade frukt&grönt-avdelningen efter lämpliga äggkandidater. En galia-melon var perfekt. Tillräckligt konstig för att den skulle funka som ett uppförstorat mikroskopiskt objekt. Var frestad att köpa groddar som spermier också, men avstod. Groddar är för sladdriga för att tillåta verklighetsphotoshoppning. Istället fick det bli lera och en liten bit kabel. Så att jag kunde köra ”free transform” med fingrarna.

Improviserade en liten fotostudio på spisen under fläktlampan och dammade av skräpkompakten. Med en skruvmejsel punkterade jag melonen och satte dit spermien. Sedan dags för lite justeringslager. Snokade rätt på alla ficklampor jag ägde och en bunt färgade plastfickor för att få färgat ljus. Placerade ut dem runt om melonen men behöll en ficklampa i handen. Släckte ljuset och ökade slutartiden för att kunna måla fram motivet med ficklampan. Ett tillräckligt bra substitut för en selektiv kurva i Photoshop.

Och så där höll jag på. Hela tiden oförmögen att sluta tänka i Photoshoptermer. ”Kanske om jag kör lite dodge med den här ficklampan här”. ”Hmm, måste nog liquifya den där spermien lite”. Hann också med att svära högt över att det inte fanns någon ångraknapp tillgänglig.

Hur gick det då? Jo, sjukt nog lyckades jag vinna tävlingen! Trots att jag inte fick klona bort den störande koppartråden längst ut på sperimens svans.