Kameran är ofta med mig. Det är kul att ta porträtt och lyckas få fram det som är speciellt med varje människa: sommarfräknar som täcker näsan, smilgropar som ger kinderna karaktär eller rynkor kring ögon som strålar. Men det är inte alla äldre människor som strålar när jag tar fram min kamera. Nej, de har alla olika taktiker för att komma undan objektivet som ser så skrämmande ut.
Min mamma till exempel, brukar ta upp handen och sätta den framför ansiktet precis när jag ser det där naturliga och fina som jag vill fånga. Eller så drar hon upp tröjan till näsan och ser ut som en sköldpadda som snabbt drar in huvudet innanför sitt skal. Det gäller att vara listigare än henne. Ibland låtsas jag fokusera på något annat, ett barnbarn som springer eller en blomma som växer i rabatten. Sen siktar jag snabbt kameran mot henne när hon är glatt ovetande och det blir ofta väldigt bra.

Ett exempel på hur min mamma gör när jag tar fram kameran. Mamma och Ebbe var med oss i Danmark. När vi spelade boule och de var fullt upptagna med att se vem som kom närmast den lilla silverbollen försökte jag smyga fram kameran. Ebbe uppfattade det och sprack ut i ett stolt och smittande leende. Mamma log också men sjönk ner under Ebbes arm så mycket hon kunde.
Det jag tycker är charmigt med det här fotot är att man ändå ser i hennes ögon hur glad hon är. Precis det valde jag att fokusera på i min bildbehandling. Jag ljusade upp området kring hennes ögon lite så att den känslan betonas ännu bättre. Valde även att göra fotot svartvitt för att få det lugnare och stilrenare. Sedan gjorde jag lite lens blur kring dem för att miljön känns oviktig – det är de och glädjen som är i fokus.
Det är en stor kontrast i fotot som är lite komisk. En person sjunker ner och gömmer sig medan den andra nästan vill krypa in i kameran. Jag tycker det är uppfriskande att se en som är stolt och glad över att vara med på bild!
Det är helt klart synd att många upplever att rynkor är något fult som ska bort och absolut inte förevigas på bild. Ett gammalt ansikte, brunt och väderbitet med rynkor kring ögon och mun berättar något. Visst kan man ljusa upp områden för att förstärka och ta bort något som stjäl från blickfånget. Men tidningars självklara retusch av rynkor, fräknar och leverfläckar kan göra mig förbaskad. Det ger fel bild av vad som är fint.
Jag kan förstå att vissa äldre människor känner sig unga inuti och inte känner igen sig när de ser fotot på dem själva. Men om fler uppmärksammade de äldre, naturliga människorna och ser det vackra hos dem skulle nog fler känna sig bekväma på foton. Det sägs ju att män får roller som skådespelare även då de är äldre för de blir snyggare och intressantare med åldern. Det blir kvinnor också – alla har inte insett det än bara.
Om Eva: Just nu håller Eva på att hitta en ny väg för sin sajt. På fritiden delar hon liv, resor, lägenhet och cykel med Mattias






Vad kul med Eva som gästbloggare, intressant ämne och bra skrivit, som säkert många med mig känner igen sig i! Speciellt med min mamma.
Ett jättefint foto!
/ Martin
Riktigt bra innehåll på den här sidan. Tack!
…saknar Evas bilder….
Mycket intressant läsning!