Har precis återvänt efter en vecka i Rom. Var där för att fota bilder till ett resereportage och trodde att det skulle gå helt smärtfritt. Men tydligen uppskattade inte farbror polisen mina upptåg.
Jag är rätt mörkhårig. Det gör att jag inte självklart blir tagen för turist när jag springer omkring på italienska gator. Jag är liksom inte japan med fiskarmössa och sonykompakt runt halsen. Ofta är det en fördel eftersom jag slipper jobbiga försäljare som vill kränga Dolce&Banana-glasögon eller larviga plastleksaker. Nackdelen, å andra sidan, är att jag framstår som extra skum när jag pysslar med typiska turistgrejer.
Som när jag stod utanför centralstationen för att plåta lite italienskt gatuliv. Hittade inga uppenbara motiv som jag gillade och höjde bara kameran ett fåtal gånger för att kontrollera slutartid. Men när jag skulle lämna platsen hände det grejer. Hann inte många steg innan tre uniformerade poliser omringade mig och omedelbart hävde ut sig en lång harang på italienska. Jag svarade artigt med den enda italienska meningen jag behärksar: ”io non capisco l´italiano” (jag förstår inte italienska). Det var inte svaret poliserna ville ha. Givetvis kunde ingen av i trion ett enda ord engelska.
Lyckades till slut uppfatta att de anklagade mig för att fotat polisen vilket enligt dem är förbjudet. Jag hade emellertid inte ens riktat kameran mot deras position under hela tiden (bilden ovan är från ett annat tillfälle). När de till slut accepterade att jag inte vara italienare krävde de att få se mitt pass vilket jag naturligtvis hade på hotellet. Det föll inte heller i god gjord. Jag blev skarpt beordrad att tömma fickor och kameraväskan på innehåll. När de istället hittade mitt körkort blev de om möjligt ännu mer upprörda eftersom de tyckte att ”passport” betydde alla form av ID-handlingar. Alltså hade jag gjort mig skyldig till ännu ett brott genom att undanhålla körkortet. Alla personuppgifter plitades noggrant ned i ett polisformulär.
Till saken hör också att jag med anledning av ett jobb för ett resereportage hade plåtat en del skor under resan. På minneskortet fanns alltså ett antal bilder på kvinnoben i höga klackar, vilket förmodligen inte hade varit så populärt hos Signor Polizia. Så när de började uttrycka en vilja att beslagta min kamera blev jag lite smått nervös. Lyckligtvis kom de på andra tankar när jag viftade med telefonen och stakade fram ”ambasciata di svezia”. Till slut kunde jag lomma hem till hotellet utan några bra gautbilder.
Det är första gången jag råkar ut för något liknande. Men jag är antagligen inte ensam om att ha råkat ut för illvilliga myndighetspersoner. Vad har du råkat ut för?
Läs mer av mig
Inlägget är första gången publicerat på Kamera & Bilds blogg där jag bloggar regelbundet.
Se även på Labbet från min resa till Italien:
Om Anders
Hmmmm har inte råkat ut för något liknande men det låter som nåt jag inte skulle vilja heller! Vilken upplevelse , Läskigt värre ju. Hoppas Poliserna är snällare i Prag dit ska jag nästa vecka och kameran får hänga på fast är lite orolig för folk säger hela tiden att det finns gott om tjuvar där nere, så det gäller att hålla hårt i dyrgripen!
Men det där tipset med att hänvisa till ambasaden var ju lysande, det ska jag komma ihåg om man någonsin skulle behöva det!
Känns ju betryggande, åker till milano idag med systemkameran i handbagaget :O
En bra försäkring så kan man vara trygg!
Och numret till den svenska ambasaden i landet/staden man besöker
kan också vara bra!
Haha, galet! Tur att du kunde svänga dig med åtminstone några ord italienska.
Det vore väldigt intressant att få veta vad det är som gäller angående fotografering på allmän plats här i Sverige. Det är nog något som många fler undrar. Kanske kan vara nåt att sammanfatta på sidan? :)
Ha det fint!
Anders
Göran Segeholm är kunnig på det där. Ska se om han kan säga nåt.