Varje dag hittar mellan fem och sju tusen läsare in på Moderskeppet. Ni vet vilka vi är, men vilka är ni?
Namn: Nils Uno Ullvén
Ålder: 22 år
Familj: Bror Axel 21år, Syster Isabella 13år, Mor Marie, Fader Gunnar och extra Fader Staffan
Yrke: Marknadsundersökningar
Hemsida: www.youno.se
Bästa fotominne: Mitt bästa fotominne är nog min resa till Shanghai. Min bror jobbade som au pair där då jag och familjen åkte på ett besök.
Jag hade glömt batteriladdaren hemma och var under hela resan extremt noga med att batterierna inte skulle ta slut. Jag fick tag i rätt många fina foton men det känns som att jag missade en del. Det roliga är att jag under hemresan nästan hade halva batteriladdningen kvar…
För snart tio år sedan fick Unos mamma en jobbdator. På den låg Photoshop 5 Limited Edition installerat. Det var då det började.
- Till en början satt jag bara och kladdade och la ett 20-tal filter uppe på en text med mitt namn, bara för att få det så coolt som det bara gick.
Därefter följde glatt och vilt experimenterande med montage av vänner. Resultaten var lekfulla och trevande. Slutligen började Uno läsa Digital bildbehandling på Högskolan i Jönköping där han fick kunskaper som gav resultat i hans bildbehandlande. Det togs till en ny nivå.
- Nuförtiden använder jag mest Photoshop till montage och ansiktsretuscher, det är Lighroom som står för fotoredigeringen.
Ett klassiskt transportmedel i utkanterna av Shanghai
- Jag fastnar ofta för ljusstarka och ”drömmande” bilder. Highkey är något av en favorit. Jag själv tycker det är väldigt svårt att få till effekter av denna stil. Jag tror det är därför jag fastnar så mycket för dem hos andra fotografer och bildbehandlare.
Unos eget bildbehandlande är annars mycket varierat. Det har varit allt från enfärgade bilder med mycket kontrast till mer slitna och åldrade bilder.
- Men får jag välja en effekt som följt med ofta så är det split-toningen. Fastnar jag någon gång med en bild åker det snabbt på en vänddia-effekt. Jag är väldigt förtjust i just krocken mellan det varma och kalla. Det blir helt enkelt en skön känsla som är svår att hitta i verkligheten.
Ett makro på brosans gamla 3D Klang radio. Tagen med ett bakvänt normalzoom. Snacka om kramp i fingrarna efter ett 10tal bilder där du måste hålla fast objektiv, hålla kamera riktigt still samt hitta fokus genom långsamma framåt- och bakåtlutningar.
Även kameran går varm, trots att den inte alltid plockas med fast den borde. Uno är helt enkelt lite försiktig med sin kamera.
- Nu senast i veckan tog jag med mig kameran till en innebandymatch för första gången, en sådan typisk plats jag aldrig tar med mig kameran till. Gissa vad som händer? Först lossnar min blixt och slår i marken: kakelgolv! Den klara sig på något underligt sätt. Någon minut senare åker kameran i golvet. Samma kakelgolv. Nu sitter jag och försöker klura ut hur jag ska gå till väga med mitt trasiga autofokus…
Nyss var det långa slutartider som gällde och för tillfället experimenteras det frenetiskt med makro. Något som du kan se i bilden ovan.
Långsiktigt projekt på ett förhoppningsvis blivande ljus gjort av smält stearin. Som om inte alla ljus är gjorda av smält stearin.
Inspirationen finnes både på den vida webben – just nu speciellt från thisisnthappiness.com – samt i de gamla flyttlådorna fyllda med minnen.
- Där i ligger allt från gammal bussbiljetter till avslagna golfklubbor och karatebälten, alla med sin egna korta historia.
När jag fick kontakt med Uno innan sommaren berättade han om ett projekt. Han hade införskaffat en Olympus OM30 och hade tänkt börja framkalla själv. En ”Walk-in closet” i lägenheten skulle göras om till mörkrum. För tillfället ligger projektet lite på is.
- OM30 ligger och väntar och min Walk In Closet är mer än Walk On Clothes just nu. Planerna finns fortfarande och jag har tittat runt efter ett bra framkallnings-kit.
Jag håller tummarna för att drömmen med ett mörkrum i lägenheten slår in och önskar lycka till!
Om Sanna
