Jag är ny praktikant på Moderskeppet. Jaha, tänker ni, vem är du?

Jo, det ska jag berätta! Jag heter Frida och är 18, fyller 19 under min praktiktid här, och jag läser Teknikprogrammet med inriktning Innovation & Företagande på Bäckadalsgymnasiet. Det har ingenting att göra med foto eller redigering, inget alls egentligen. Men eftersom foto är det jag älskar (min systemkamera är min ena hjärnhalva, det är den som uttrycker mina känslor) så fann jag Moderskeppet som den perfekta praktikplatsen. Dessutom visade det sig att de har Jönköpings vackraste utsikt från kontoret!

Här på Moderskeppet ska jag prova på allt och lite till. Bland annat ska jag hjälpa till med förberedelser nu på måndag, 21 maj, när Matilda Lindeblad ska fotografera mat. Sedan blir det att försöka få ihop en liten video, packa lite DVD-kurser och annat smått å gott som dyker upp!

Och vad gör Frida när hon inte sliter med plugg eller hänger på Moderskeppet då?

Jag hinner inte, på grund av plugg, göra så mycket på min ”så kallade” fritid. Jag önskar verkligen att jag kunde fokusera mer på foto och redigering. Men när jag väl har en stund över blir det mest träning (högt prioriterat) eller umgås med vänner, det vanliga med andra ord. Dock tar jag studenten om precis en månad och då tänker jag ta tag i kameran och jobba. Banne mig. Sen får vi se vart vindarna blåser, helt enkelt!

Vad fotograferar Frida? 

Jag är allsidig! Natur, porträtt, barnporträtt, djur och lite konsertfoto också.

Kolla in min blogg, vettja! www.blankagolv.blogspot.com

Igår skrev jag om det här med projekt. Och jag tänkte fortsätta i samma spår idag. Det är nämligen ett projekt som har fångat mitt intresse ganska rejält – 100 Days av Jens Lennartsson. Ett projekt som verkligen inspirerar och engagerar.

Vad är 100 Days för ett spännande projekt och hur uppkom idén till att starta den sidan?
Jag älskar att berätta. Och en dag kände jag att jag hade så många bilder som inte hamnat i någon tidning men som jag ville att folk skulle se. Så på 100 Days publicerar jag varje dag en ny resebild tillsammans med bakgrundsstoryn för den bilden. Sedan ger jag också ett tips för på hur du kan ta ännu bättre resebilder.

Du är rese- och livsstilsfotograf. Vad innebär det och hur hamnade du på den banan?
Det är jättesvårt att placera in sig i ett fack. Det känns som jag vill skifta titel ett par gånger per dag. Jag ser mig inte i första hand som en kommersiell livstilsfotograf utan mer som en dokumentär livsstilsfotograf.

Jag fotograferar människor och deras sätt att leva. Sedan om det innebär att fotografera barnen på bakgatorna i Mumbai för ett personligt projekt eller modeller som hänger i frihamnen i Malmö när vi plåtar reklam för ett företag gör detsamma. Jag fångar människor och deras sätt att leva, ibland lite mer iscensatt än annars. Rese- och livsstilsfotograf är nog en förenkling för att man snabbt skall förstå vad jag gör.

Jag började som rockfotograf och plåtade hundratals konserter varje år under mina första tre aktiva år. Det gjorde att jag fick järnkoll på hur ljuset fungerade och hur jag bäst kunde utnyttja dess olika varianter. Sedan gick jag vidare mot pressfoto för magasin och tidningar. Efter det började det bli mer och mer plåtningar åt företag, mer åt reklam- och lifestylehållet. Jag tror att jag går djupare och djupare inom mitt fotograferande. Jag vill kunna skriva in mer och mer i mina bilder och göra de mer kärnfulla.

Har du något speciellt fotominne som fastnat från dina resor och uppdrag?
Räcker det inte med de hundra jag publicerar på bloggen? Skämt åsido, jag har ett fantastiskt minne från när jag var i Albanien 2007. På väg till busshållsplatsen för att resa vidare från en stad träffade jag den sjuttioårige Skender. 72 år gammal och före detta maskiningenjör. Han bjöd på kaffe på ett av caféerna och berättade om sig själv och sin familj.

Han hämtade sin moped, en liten blå Puch, och körde kors och tvärs genom staden för den mest genuina sight-seeingturen jag någonsin upplevt. Mina två väskor höll han fast mellan knäna. Han bjöd på middag och lärde mig albanska. Jag lämnade staden sex timmar senare än planerat. Och det intressanta? Jag kunde inte prata albanska och Skender talade inte ett ord engelska. Du behöver inte tala samma språk för att kunna lära dig något av någon annan.

Det svåraste jag vet är att fotografera människor. Att fånga deras personlighet. Att själv vara trygg i det jag gör, men också få dem att vara sig själva framför kameran. När jag ser dina bilder så tycker jag att du verkligen lyckas med det. Att fånga personen i stunden. Tycker du att det är svårt? Är det något du lärt dig med tiden? Vad är dina små knep?
Det enkla svaret är att använda humor och att le. Då behöver du inte ens prata samma språk. Det mer avancerade svaret handlar om att känna sig bekväm i sig själv i alla situationer. Att aldrig känna att man besvärar eller stör. Så länge du beter sig som om du skall göra det du skall göra och att du inte behöver dölja något så litar människor mycket mer på dig.

Sedan handlar det väldigt mycket om att kunna bygga en relation med människor man träffar. Det gör man genom respekt, nyfikenhet och humor såklart. Det viktigaste är att bli av med en av de vanligaste svenska fobierna, att ta kontakt med okända människor. Du missar så många fantastiska tillfällen om du hela tiden tänker ”äsch, jag kanske stör…”.

”We don’t need no artificial light. That will all just mess up the true beauty of what we are trying to portrait. Just use what’s absolutely necessary. That’s all we need”

Jag fastnade för ovanstående citat på din webbplats, mycket för att jag känner igen mig i det du skriver. Använder du aldrig blixtar eller annan ljussättning?
I nittionio fall av hundra så använder jag bara naturligt ljus och eventuellt en eller flera reflexskärmar. Bara för att man har tillgång till utrustning för hundra tusentals kronor betyder inte det att bilden blir bättre om man använder det. Världen är fasansfullt vacker. Ljuset som finns naturligt är omöjligt att återskapa på konstgjord väg.

När man lär sig hur det fungerar och förstår hur man kan använda det så finns det ingen studioutrustning i världen som kan slå det. Vi lever i en värld som går ut på att köpa det nyaste, snabbaste, dyraste som finns. Vi måste stanna upp och fundera på varför. Då kommer vi att komma på att vi inte behöver det, det är ett behov som man skapat åt oss. Nu låter jag som Björn Ranelid…. Värrrrrrlden är vackrrrarre än allt annat!

Var finner du inspirationen till att fotografera?
För ett antal år sedan kom jag på varför jag känt mig så vilsen. Jag ville berätta något. Men jag är fortfarande inte säker på vad det är jag vill säga, det är det som driver mig.

Att ta reda på vad jag vill säga och hur jag skall säga det. Under tiden lever jag på att träffa nya människor, jag älskar människor som kan lära mig saker. Man blir helt dum i huvudet när man tänker på allt man själv upplevt och sedan att varje människa i världen upplevt lika mycket. Det är en ganska bra kunskapsbank.

Man får ju små favoriter när man skapar något. Vilket inlägg från 100 Days vurmar du lite extra för så här långt, vilket får vi bara inte missa?
Min absoluta favoritbild är bilden på hundarna i Indien. Den säger så mycket och jag kan fortfarande titta på den och hitta nya saker.

Men det viktigaste tipset är absolut nummer 17. Människor för tusan. Andra människor!

Jag antar att det kommer dyka upp 100 stycken inlägg om man ser till namnet? Är materialet redan klart eller jobbar du fortfarande med det?
Jag vet vilket tips som kommer vilken dag och större delen är färdigskrivna. Sen kommer det förmodligen bli lite omflyttningar under de sista månaderna också, jag publicerar gärna några tips med bilder tagna samma dag.

Vad är din närmsta dröm för framtiden? 
Jag har ett stort projekt om integration på gång här i Malmö och ett väldigt roligt bokprojekt som kommer att utspela sig i Asien. Båda är i startgroparna men på god väg att sparka igång.

Besök 100 Days på momangen för att se spännande bilder, läsa intressanta reseberättelser och ta del av riktigt bra fototips.

Jag tog bilder som blev helt okej men jag visste inte vilka rattar jag skulle vrida på. Jag hade inte det där drivet för att ta reda på det. Jag behövde ett projekt. Något jag kunde ge mig in i med brinnande passion och något att utvecklas i med ett mål i sikte.

Jag hade bloggat länge utan någon bestämd styrning. Lite om ditt, lite om datt. Jag lagade mat varje dag. Jag älskar mat. Så jag tänkte att kombinationen blogg + mat + foto skulle bli storslagen.

Jag lagade mat, piffade till den bäst jag kunde hemma i lägenheten och knäppte bilder. Blev ofantligt tjurig över knasiga vitbalanser och ljuset som föll helt fel. Suckade över platta och tråkiga bilder. Åt upp den kallnande maten.

Jag ställde upp mitt fotobord vid fönstret och försökte åstadkomma storverk

Läste lite om hur andra gjorde. Vred på lite rattar. Lagade mat igen, piffade till den och fotade lite till. Testade nya knep och donade. Och för varje gång blev det kanske inte nödvändigtvis bättre men jag lärde mig något. Det som hägrade var hela tiden ett nytt inlägg med livlig text och vackra bilder på min matblogg. Något som kanske kunde inspirera andra.

Tack vare den där matbloggen blev jag ganska så bra kompis med min kamera. Jag gick från automatik till att ställa in det mesta själv. Jag lärde mig hur jag kunde nyttja ljuset bättre. Jag till och med vågade mig på att skriva ett inlägg om hur man kunde tänka när man fotade mat. Så att andra kunde få en hjälp på vägen.

Sen dess har jag försökt att pusha mig själv längre genom små projekt. För det är de där små projekten som driver mig att lära mig mer. Annars blir det inte av. Både när det gäller foto och bildbehandling eller något helt annat.

• Jag startade exempelvis mitt egna lilla magasin i PDF-format under högskoletiden. Det för att bland annat kunna visa upp de små novellerna jag skrev. Det gav den extra spänningen. Sen att det bara blev två nummer och ytterst få läsare…
• Jag satte upp en enkel webbshop där jag la ut illustrationer som jag gjorde. Sålde till och med en.
• Jag kickade igång projektet att sätta samman morfars släktforskning till en bok. Där lärde jag mig bland annat att restaurera bilder och få ihop allt material i InDesign. Det hjälpte mig vidare när jag skrev och layoutade Photoshoprecept.

Ytterligare projekt som gav mig kunskap och tog mig vidare. Och så roligt jag hade på vägen!

Så vill du bli bättre på något. Kom på ett projekt. Litet som stort. Det kommer göra skillnad. Har du redan ett kul projekt, berätta!

Men var lugn. Inget försvinner. Nej, här finns 66 prima recept i ett arkiv. Mängder med inspiration för vad du kan göra med dina bilder. Allt från hur du skapar en tropisk sommareffekt till hur du leker fram fräcka ljusläckage i dina bilder. Jag kan sätta en femma på att du inte testat alla recept än.

Och inte att förglömma – Photoshoprecept finns ju också som bok! En fin present till dig själv eller någon du tycker om.

Så. Idag tänkte jag så här: Jag postar ett tips jag fått av Petra Hall. Ben Heines ”Pencil vs. Camera”.
Där alltså Ben integrerat teckningar i foton. Hur det går till? Inte en aning. Själv hade jag tagit foton med blanka pappersbitar och ett utan och sen kombinerat i Photoshop tillsammans med teckningen. Kolla in samlingen här.

Sen får ni tipsa mig och varandra i kommentarerna. Perfekt en regnig fredag som denna. Ha en grym helg. Jag skyndar på med guld så ni kan njuta av all vår utbildning så snart som möjligt!

Annars var det roligt att se de gamla grejerna. Som 90-talets Ultrapad och Artpad. I den trendiga vitgråa ”data-färgen”, haha. Jag ägde aldrig någon liknande själv dock. Jag hoppade inte på Wacom-tåget förrän Graphire 2 släpptes. Vilken var din första modell? Eller står du fortfarande på perrongen och väntar?

Psst! Om du vill veta mer om Wacom-brädor kan du göra ett besök på Scandinavian Photos minimässsa i Mölndal i helgen. Förutom att jag och Mattias föreläser kommer vi tillsammans med Sveriges Wacom-representant Bengt Andersson demonstrera olika modeller och svara på alla frågor. Välkommen!

Nu är det snart dags igen. Den 21 maj kommer matfotografen Matilda Lindeblad och den 4 juni får vi besök av författaren och utbildaren Bo Bergström.

Vi har fortfarande några platser kvar. Det är först till kvarn att anmäla sig. Läs mer kring allt detta här.

Vi kom över en spännande tråd mellan flera personer på Pixelplanteten om att det planerades en Photo Walk i Stockholm. Photo Walk innebär i detta fallet att man samlar ett gäng glada fotoentusiaster  för en promenad där man knäpper kort på stort och smått.

Planerna gjordes och genomfördes i slutet av april och vi har snackat lite med Anders Fredriksson, som är en av våra flitiga pixelplanetanvändare och en av våra Pixelplaneten Photo Walkgrundare.

Här är Anders berättelse:

The PixelPlaneten Photo Walk DeLuxe

- Det hela började med en förfrågan om fotopromenad som Ubbe (Urban Myrefors) gjorde på forumet i slutet av februari. Den gången var det bara Stefan Malmström som nappade. Om jag fick förhinder eller bara fyllde hjärnan med annat minns jag inte (lutar åt alternativ 2 med andra ord) Nej nu vet jag – jag var ju sjuk… Såvareja!

Nåväl, Ubbe gav sig inte utan började pusha för ”Tagning 2″ vilken efter några turer på forumet ägde rum i söndags (29 April) strax efter lunch. Bra val för att det visade sig att naturgudarna gav oss sol och värme. (sol, inga moln = hårt ljus… jaja vi går ändå)

Samlingsplatsen för fotopromenaden var förlagd till Sofia Kyrka – en ståtlig kyrka högst upp i Vita Bergsparken, Södermalm i Stockholms innerstad. Pust stön. Tyvärr var själva kyrkan stängd för renovering… byggnadsställningar överallt, varningsskyltar samt ”softboxar” över dom för tillfället bortplockade fönstren.

Jag var först och strax därefter kom ”Canon-klubben” som bestod av Urban Myrefors, Lars Johansson (kollega till Ubbe) och Stefan Malmström.
Anne-Sophie Enberg skulle ansluta lite senare.

För att prata igenom strategierna gick vi direkt till trädgårdsfiket strax nedanför kyrkan. Gjorde kamerorna skjutklara. Pratade. Funderade samt avlossade dom första bilderna. Första å första förresten – Ubbe hade tjyvstartat genom att dra en repa bland Kungsträdgårdens nyutsprungna körsbärsträdsblommor. Grabbarna hade visst hela utrustningen med sig. Undertecknad latmask tog bara kamera med 24-70/2.8 på. Hade först funderingen på att ta en analog kamera med fast 40mm men det blev den digitala ”filmrullen” iallafall. En filmrulle på 184 rutor…
Vi tog oss ner från Vitabergsparken och i sakta mak promenerade vi norrut tills vi nådde fjällgatan och dess magnifika utsikt. Många fotostopp på vägen blev det.

Väl ute på fjällgatan var vi inte längre ensamma. MC-folk, glass-ätare, glansiga amerikanare (blanka bilar alltså) och konkurrenter till oss i form av turister. Vi rör oss närmare Slussen och Stefan har telefonkontakt med Anne-Sophie. Om 5 minuter har vi strålat samman.

Anne-Sophie visar oss fina klassiska söderkvarter med kullersten och stadslugn. Vi mellanlandar vid kyrka #2 – Katarina kyrka. Konstaterar ”Ja det var den som brann” och traskar vidare söderut. Fastnar vid en container fylld med tegel. Ubbe muttrar nåt om att ”det här skulle jag behöva lite av” men vi slår det ur hågen och går vidare. Korsar Folkungagatan och har nu trätt in i den trendiga stadsdelen ”SOFO” (Håll i er – South Of FOlkungagatan)

Nu har vi faktiskt varit ute i över 90 minuter så nu var vi förtjänta av en rejäl fika. Vi slank in på ett hipstercafé med klumpar i mjölken… Men mackan var god. Innan det var dags att säga adjö till varandra spenderade vi lite tid bland soldyrkarna på Nytorget. Härlig stämning och mycket folk.

… om det heter att man tar bilder, foton eller kanske kort? Alla uttrycker vi oss olika av olika anledningar.

… att det alltid finns enklare sätt att photoshoppa på. Men att det kanske inte är en hastighetstävling med massa rätt och fel.

… det här med brus och att det faktiskt inte är dödsfarligt. Kanske är det till och med lite charmigt.

… att bli lat när det är så enkelt att redigera i Camera Raw eller Lightroom. Kanske är det lätt att tappa bort det där lilla extra?

… det första man brukar göra med sin bild. Ofta sitter ett arbetsflöde inpräntat i ryggmärgen. Det är väldigt personligt men kul att tänka på.

Du får gärna grubbla med oss och dela med dig av dina grubblerier i respektive inlägg. 

Foto: Marissa KV

Under dessa två dagar kan du gå på seminarium, workshops, prata med de ledande märkena inom foto och video och ta del av fina erbjudanden. Missa inte Anders och Mattias som kommer hålla låda både fredag och lördag. Fritt inträde och då får du även kaffe och bulle.

Schema Fredag:

11.00 – Moderskeppet, Mattias Karlsson Sjöberg - 65 000 bilder på hårddisken
12.00 – Dick Bender – Kontroll på färgerna, inte så svårt som alla säger?
13.00 – Julia Tedroff – Hur ser vi på fotografi och konsten idag?
14.00 – Pathfinder – Berättar om bestigningen av Mount Everest. Vad ska man tänka på inför en bestigning av världens högsta berg?
15.00 – Thron Ullberg – Känd porträttfotograf, som fotograferar inom kändis- och kultureliten. Thron kommer berätta om sitt arbete, teknik bakom bilderna och vad som inspirerar honom.
16.00 – Wacom – Enkelt och ergonomiskt
17.00 – Moderskeppet, Mattias Karlsson Sjöberg -  Lightroom 4 för nybörjare

Schema Lördag:

10.30 – Dick Bender – Kontroll på färgerna, inte så svårt som alla säger?
12.00 – Moderskeppet, Anders Jensen - 5 hemligheter för bättre bildbehandling i Photoshop
13.00 – Julia Tedroff – Hur ser vi på fotografi och konsten idag?
14.00 – Pathfinder – Berättar om bestigningen av Mount Everest. Vad ska man tänka på inför en            bestigning av världens högsta berg?
15.00   Wacom – Enkelt och ergonomiskt
16.00 - Moderskeppet, Anders Jensen - 5 hemligheter för bättre bildbehandling i Photoshop