En reflektion om internet

Ett litet sidosteg idag. Just nu håller jag en kurs i Kommunikation & Teknologi på Mediaprogrammet, Högskolan i Jönköping. (kom och plugga hos oss, låt mig bli din lärare).

Så jag ägnar egentligen hela dagarna åt att själv och ihop med studenterna tänka på Internet. Det är, som alltid, superskoj.

Jag tänker inte tjata sönder bildbehandlingsbloggen om sånt i en hel månad. Men två saker som hände i dag fick mig att fundera på webbens förändring av vårt beteende. I båda fallen känns allt högst personligt

Gruppen I’m from Barcelona

I’m from Barcelona är ett Jönköpingsband. Jag hörde dom första gången via Subjektiv.se i mitten av augusti. Några polare spelar i bandet som är 20 personer(!!) Låtarna låg fritt på nätet och jag blev störtförtjust direkt. Någon vecka senare hörde jag folk gå och nynna på låten på stan och strax efter det var det konsert. I en månad har jag gått omkring med min Barcelona-pin på jackan.

Sedan dess har projektet, som jag från början uppfatt som ”bara” en skoj grej, haft 4000 nerladdningar och just nu har Virtanen upptäckt dem. Det kommer bara att fortsätta är min gissning. Motorn i hela alltet är webben.

Webben är fascinerande på det sättet. Användarna har sådan ofantlig kontroll. Det som är bra hittar alltid fram och omfamnas av användaren. Det är som dåligt sorteras bort. Oavsett om det ligger en hundralapp eller 4 miljoner i marknadsföringsbudget. Med viral marketing försöker storföretag idag rida på detta men de kan bara utnyttja faktumet, inte ta över eller förstöra det.

Mig själv på video

Riktigt insatta vet att jag hade ett band, Satcom101, innan jag la musiken på hyllan. Det känndes inte skoj på slutet då avståndet mellan A och B, från idé till färdig produkt, blev på tok för långt. Vem har tid med en månad i studion? Men under perioder var det superskoj. Vi lirade lite live och hade 120.000 nerladdningar på Mp3.com.

Idag slog jag, i en stund av nyfikenhet, på Satcom101 i DC++. Flera av de gamla låtarna dök upp och det är skoj förstås. Men mitt i listan dyker en film upp. Visst, vi hade en cool video en gång men det här var något annat. Döm av min förvåning när det är en bootleggad inspelning av ett livegig. Nån har alltså bemödat sig med att spela in oss, DivX:a och lägga upp på nätet. Och nån annan har sen spritt det vidare.

Vi verkar ha hamnat mitt i vad som är ett spännande koncept på webben: The Long Tail. Svansentanken handlar om att den samlade efterfrågan på produkter som endast säljer några få exemplar är lika stort som efterfrågan på ”hitsen”. En tanke Amazon lever på och fildelningsnätverken flödar över av. På 100 nerladdade Britney laddas det ner 100 låtar av, för de flesta, helt okända artister. När Amazon säljer 100 Harry Potter säljer de oxå 100 helt okända böcker.

Tanken med svansen är alltså att i en ”vanlig” affär hade dessa 100 okända aldrig sålts. De hade aldrig funnits på lager. Vårt band hade aldrig en efterfrågan som sålde massvis med skivor. Men en efterfrågan fanns bevisligen. Internet ger möjligheten att möta efterfrågan med en tillgång. Internet som distributionsmedium ger på detta sätt en bredd som är enorm.

Visst finns det mycket skit men det är upp till användaren och hans/hennes verktyg att välja ut det, inte jättebolag och deras grossister.

Det var tankar det. Nu ska jag se mig själv på video, dagdrömma lite, och sen gå tillbaka till Photoshop.