Upphovsrättslagen är en snårskog som du lätt kan gå vilse i. Men vill du vara på den säkra sidan kan du i alla fall leva efter följande: 70 år efter att upphovsmannen avlidit förlorar ett verk sitt skydd. (Det finns speciella situationer där upphovsrätten upphör att gälla tidigare än så). Lägg alltså märke till att det är upphovsmannens dödsdag som räknas, inte när verket framställdes.
Det här innebär ju att många gamla målningar är helt fria att använda hur du vill. Rembrandt, Da Vinci, Monet och de andra gamla mästarna är alltså helt gröna!
Men det finns förstås en hake…
Men! För att kunna använda exempelvis Mona Lisa behöver du ju en avbildning av tavlan, troligtvis ett fotografi. Måste du då vänta tills även fotografen varit död i 70 år? Nej. En sådan ren avbildning av en tavla uppnår inte verkshöjd, dvs inte tillräckligt mycket orginalitet för att åtnjuta vanligt upphovsskydd.
Tyvärr är det inte riktigt så enkelt. I Sverige får även fotografier som inte uppnår verkshöjd ett visst skydd. Närmare bestämt i 50 år från det att avtryckaren pressades ned. Vill du använda Mona Lisa måste du alltså leta upp fotografen och fråga om lov. (Sedan kan man förstås argumentera för att fotografen skulle ha svårt att i domstol påvisa att du använt just hens avbildning).
Nalla från amerikaner, men inte från svenskar
Och så finns det ytterligare en omständighet som komplicerar saken. Lagstiftningen är visserligen ganska homogen inom EU men skiljer sig åt i andra länder. I exempelvis USA finns prejudikat som säger att en ren avbildning inte har något skydd. Där är dessutom det vanliga skyddet bara 50 år efter upphovsmannens död. Plus att det finns en extraklausul som gör att alla tavlor målade före 1923 är i public domain.
Och vi lever ju som bekant i en global värld. Så vilken lagstiftning ska man rätta sig efter? Tumregeln brukar vara att det är upphovsmannens hemvist som avgör. Så om du använder en Mona Lisa-avbildning av en svensk fotograf finns risken att du bryter mot lagen, medan du har rent mjöl i påsen om du använder en likadan bild från en amerikansk fotograf.
Det är anledningen till att jag då och då, med gott samvete, har använt kända tavlor i mina montage. Som när jag har stoppat in ödlor i William Bouguereaus L’Amour et Psyche, enfants. Källbilden är från en amerikansk sida och därmed med största sannolikhet fri för mig att använda.
Och tänk hur abusrt det kan bli…
Men kontentan av det här är förstås att upphovsrätt är oerhört trassligt. Och det blir ju nästan absurt när det inte ens räcker med att ha koll på det egna landets lagstiftning.
I Sverige och många andra länder är det ju fullt tillåtet att skriva ut vilken bild som helst för privat bruk, till exempel för att göra en tavla i hemmet. Men tänk om det inte är det i Nordkorea och du råkar välja en bild av en nordkoreansk fotograf. Då skulle du i teorin kunna bli åtalad i Nordkorea, trots att du har följt alla svenska lagar perfekt. Rörigt var ordet, sa Bull.
Mycket bra förklarat! Pedagogiskt och tydligt. Jag har då och då under många år haft anledning att fundera över detta och kan bara hålla med om att det är rörigt, minst sagt. Men en sak som du inte går in på är frågan om man fritt får använda en bild som man själv tagit, som avbildar ett konstverk där konstnären ännu lever. Eller måste man då ha tillstånd från konstnären. Exempel: jag fotograferar en modern skulptur på ett museum där det är tillåtet att fotografera. Kan jag då använda bilden fritt?
En annan fråga är den om bilder i böcker, där fotografens namn inte anges. Kan jag t.ex. skanna bilder från konstböcker och använda de bilderna? Eller har förlaget någon slags rätt?
Och så detta: Om jag vill använda en bild av en gammal målning av t.ex. Gustav Vasa, som finns på Nationalmuseum, så måste jag betala museet för detta. Men jag kan ju hitta bilden i hyfsat god kvalitét på nätet. Då kan jag ju använda den i stället, eller hur? Även om orginalet finns på museet.
/Katarina
Låt mig först påpeka att jag inte har någon juridisk skolning. Så mina svar speglar så som jag har uppfattat upphovsrättslagen. Andra kan ha andra uppfattningar och ofta är det oklart vad som gäller eftersom det saknas prejudikat.
Nej, du får inte använda bilden på konstverket fritt. Men min uppfattning är att det har att göra med hur dominerande konstverket är i bilden. Fotar du skulpturen rakt av ligger du troligen risigt till vid en stämning. Är den mer i bakgrunden blir det en domstolsfråga. Vart gränsen går vet ingen. Det som blir lite parodiskt är att detsamma troligen gäller byggnader som anses ha verkshöjd. Det skulle alltså i teorin kunna innebära att du inte får plåta en bild på stan och publiera på din blogg utan att ersätta arkitekterna bakom vissa av husen i bakgrunden. Oklart dock hur en domstol skulle bedöma det.
Sen finns det som vanligt lite undantag. Om du ger ut en bok som kritiskt granskar ett konstverk kommer du undan. Dock inte om du publicerar samma sak på internet. Vilket också blir rörigt förstås, när det blir sådan skillnad på papper och internet.
Scanna från böcker är också problematiskt om inte boken är väldigt gammal. Där träder ju (åtminstone) det 50-åriga skyddet in. Fotografen som har fotat bilden på konstverket som sedan tryckts i boken har ju skydd för just sin avbildning. Och då får du inte skanna och använda utan tillstånd.
Hittar du Vasa-bilden på nätet och är säker på att avbildningen gjordes för minst 50 år sedan går det ju bra. Annars kan ju (i teorin) fotografen som tagit bilden du hittar på nätet stämma dig för intrång om han kan bevisa att det är just fotografens Vasa-bild du har nyttjat.
Så egentligen är det krassa svaret nej på alla dina frågor. Men återigen är det ganska oklart vad som händer i en domstol. Och som jag nämner i inlägget ovan så spelar också upphovsmannens nationalitet in.
Sen får man ju komma ihåg att allt handlar om publicering. Ingen får ju hindra dig att fotografera ett offentligt konstverk till exempel. Men problem kan uppstå beroende på vad du gör med bilden sen.
Jag konstaterar igen att upphovsrättslagen är väldigt märklig på vissa punkter. Ett exempel på vad du inte för göra är alltså att fota en reklamaffisch i en busskur och blogga om vad du tycker om reklamen. Utan att kontakta reklamens upphovsman och få tillstånd. Vilket förstås försvårar kritisk granskning av samhället.
Sedan har vi det här med kartor, kartor förekommer i en mängd böcker gamla som nya böcker men ofta står det ju någon kartkälla under så böckerna har själva hämtat dom från våra statliga verk och där kan man också få eller få köpa dom – alltså många gånger helt gratis och tillhör allmänhetens arkivskatter, men om jag skannar avkartan från en bok eller från nätet vad skall det räknas som ? Är detta än mer rörigt ?
Några fel!
Det stämmer att foton blir fria efter 50 år, men förr i tiden räckte det med att vänta i 25 år. På grund av övergångsregler, betyder det att foton tagna före 1969 går bra att använda. Se avsnittet ”Övergångsbestämmelser” i upphovsrättslagen. Övergångsbestämmelse n:r 6 med avseende på lagen (1994:190) om rätt till fotografisk bild är det som leder till detta.
Amerikanska konstverk är fria om de publicerades före 1923, dock inte nödvändigtvis om de gjordes före 1923 och sedan låg och samlade damm i en låda i några år.
Det är inte alls säkert att amerikanska foton av tvådimensionella konstverk är fria att använda i Sverige trots att de är fria att använda i USA. Det finns nämligen ett prejudikat, T 1421-07, som säger att en amerikansk ficklampa är upphovsrättsskyddad i Sverige trots att ficklampor inte omfattas av upphovsrätt i USA. Om ficklampor ändå får upphovsrättsligt skydd i Sverige, gäller väl samma sak även för fotografier.