Bob Schneider – Photoshopmästaren bland seniorer

När jag en gång i tiden inledde min photoshopkarriär fanns det en person som betydde mer än någon annan. Trots vi aldrig hade träffats tog han sig alltid tid att förklara saker jag tyckte var krångliga. En sann amerikansk gentleman som dessutom är det levande beviset på att man kan lära gamla hundar att sitta. Jag ger er min stora inspirationskälla, mentor och gode vän – Bob Schneider, 76 år ung.

Hur kom det sig att du blev intresserad av bildbehandling?
- På 50-talet fick jag ett jobb vid en fotostudio som retuscherade färgdiafilm i New York. Det var något helt nytt vid den tiden och min bakgrund som illustratör gjorde att jag hade lätt för arbetet. Så småningom tog jag och en kollega över studion och drev den framgångsrikt i över 40 år. Men i mitten av 90-talet fick vi till slut slå igen portarna eftersom den digitala tekniken hade tagit över. Som nybliven pensionär blev det ett naturligt steg för mig att sätta mig in i den nya tekniken och börja experimentera med bilder i Photoshop.

Du har alltså sett diaretuscheringen från dess födelse till dess fall. Finns det någon period du minns särskilt?
- De första åren var väldigt spännande. Vi hade utvecklat våra egna kemiska lösningar som gav bättre resultat än andra alternativ. Eastman Kodak fick nys om detta och skickade sina representanter till oss för att ta reda på våra hemligheter. Men vi bytte plats på flaskornas ettiketter och industrispionerna fick vända hemåt med lång näsa. Det var en fantastisk tid.

Hur kom det sig att du inte blev en bitter gammal gubbe när er verksamhet utkonkurrerades av den digitala tekniken?
- Jag har alltid gillat bilder och kunde inte motstå möjligheterna med den nya tekniken. Dessutom har jag aldrig känt mig för gammal för att lära mig nya saker. Så länge man känner entuiasm inför det man ska lära sig spelar ju födelseår ingen roll. Jag har aldrig förstått mina jämnåriga vänner som knappt törs röra en dator av rädsla för att den ska gå sönder.

Numera är du en hyllad Photoshopkonstnär. Har du haft någon nytta av din bakgrund inom den analoga bildbehandlingen?
- Utan tvekan! Det är ju i grunden samma uppgift man ställs inför, även om verktygen skiljer sig åt. Mycket handlar också om konstnärlig känsla och den är ju densamma oavsett tidsepok. Den största skillnaden är att det idag går så mycket snabbare och finns så många fler möjligheter. Förr i tiden krävdes mycket mer tålamod och kanske också större noggrannhet.

Har du några tips till andra som vill bli riktigt bra på göra montagebilder i Photoshop?
- Ja, att skaffa sig lite konstnärlig skolning. Känsla för komposition och färg är lika viktigt för photoshopparen som det är för fotografen. Och är man i min ålder får man förstås inte vara rädd för det moderna heller. Man lever så länge man lär. Vissa tycks glömma bort det ibland.

Till sist: När får vi se dig i Sverige?
- Haha, det lär nog dröja. Numera trivs jag rätt bra med att leva ett stillsamt liv här hemma i Florida. Men det var nära att jag besökte Sverige en gång. När jag gjorde militärtjänst i Europa skulle vi åka från Danmark till Sverige. Tyvärr satte en storm stopp för planerna.

Fler montage av Schneider