Man gör upptäckter när man verkligen studerar sitt eget bildbibliotek. För bara ett par år sedan var jag rädd att dra upp ISO på kameran. Det var någonting som jag förknippade med att få rätt rejält usla bilder tillbaka. Bilder med skitfult brus. Det hatade bruset.
Det var ett nödvändigt ont som jag gjorde när det var dunkelt inne. Ibland kanske jag till och med struntade i att ta bilder, för jag hade hellre ingen bild alls än en med fult brus.
ISO 6400
För ärligt. Det blev inte särskilt ofta så vackert. Hur jag vände och vred på resultatet så blev de bilderna med högt ISO – högst kunde jag knäppa med ISO 1600 på den tiden – de minst älskade. De fula ankungarna i bildarkivet. Och det ska tilläggas att det också var JPEG som gällde för mig. Tiden innan raw knackade på dörren.
Men så hoppar jag fram till dagens bilder. Ett konstaterande är att de där bilderna med höga ISO-tal, bilderna med mer brus, de har ökat ganska markant. Och det är inte bara dunkla inomhusbilder längre, utan bilder tagen mitt på ljusa dagen dagen med ISO 6400. Hur blev det så?
ISO 5000
För det första. Kamerorna har blivit duktigare i sin brushantering. Det är det fina med utveckling. Det är inte längre lika fult. Men det är nog inte den största anledning till förändringen i mitt bildarkiv.
Jag har lärt mig att gilla brus. Jag brusreducerar i princip aldrig, trots att det finns riktigt bra verktyg som kan fixa det åt mig. Jag accepterar och framförallt uppskattar kornigheten. Jag gillar den ruffa och genuina känslan som uppstår. Brus kan bli en styrka för en bild. Det där som gör hela bilden. Det där som gör den levande.
ISO 6400
Nu gråter jag inte längre för att en bild i all hast hade ”fel” ISO och fick sig en dust med brus. Brus är här för att stanna. Det är bara att ta emot det med öppna armar och se det fina.
Brus är snyggt.
Förutom att jag blev lite hungrig när jag läste inlägget så fick du mig att tänka till, har (som hobbyfotograf) skytt höga ISO, tycker nästan aldrig det blir bra men skall kanske ge det ett försök ;)
Hurra! Jag brukar numera mässa: ”Den bästa brusreduceringen sitter i ditt huvud. Se bilden, inte bruset”.
Där har du verkligen en poäng!
Jag minns när Moderskeppet handlade om att förbättra sina bilder i stället för att försämra dem. Det är en tid som jag ibland saknar.
Ääälskar brus!!!
Dagens kameror är så bra att bruset sällan är problem. Jämför jag en bild tagen i 1600 ISO med min 350D för 6 år sedan och en bild tagen idag med min 5D mk II, så syns knappt bruset. Och exponerar man dessutom åt rätt håll (dvs höger i histogrammet) så är det sällan man får brusiga skuggpartier, då man inte behöver ljusa upp bilderna… dvs man har exponerat rätt. Själv tittar jag inte på bilder i 100% utan i 50%, och upplever jag där brus, ja då fixar jag det, men annars kommer det inte att synas i utskrift.
Men Sanna… Hur är egentligen svenskan och meningsbyggnaderna i denna post? Måndag morgon? =)
(Jag kunde knappt hänga med. Ett litet tips är också att inte skriva för korta meningar. Det gör man i engelskan men på svenska blir det oftast behagligare läsning om man använder bisatser.)
@bark: Jag säger inte att man inte ska brusreducera när behovet finns, för det finns rum för både och. Men den resa som jag har gjort är att inse att det inte är hela världen med lite brus. Och vissa gånger tillför det faktiskt något. Och rädslan för ett högt ISO är idag lite obefogat då kamerorna blivit så mycket bättre.
@David: Kan erkänna att det ibland går fort när man brinner för något. Och ibland kan det då bli lite knas en sen eftermiddag. Tack, lite fixat.
David, tänk att ordpoliserna har hittat in till Moderskeppet också, verkligen sorgligt.
Har sedan jag gick över till digitalkamera alltid haft kompaktkameror (en del i fickformat och andra med superzoom), och nackdelen var att redan vid ISO 400 blev bruset rejält störande.
Jag visste vad det skulle innebära med en systemkamera, mer att släpa på, fler olika objektiv, ständigt damm i sensorn….men fördelen är ju att jag nu kan ta bilder jag tidigare inte kunnat ta tack vare annan snabbhet, och framförallt använda högre ISO och fortfarande se vad bilden föreställer. Hellre en lite brusigare bild än ingen alls, och som Sanna säger – det konstnärliga kan just vara lite brus i bilden.
Biter mig i tungan när jag ser bordsunderlägget i den sista bilden. *inte ordvitsa om brustablett, inte ordvitsa om brustablett, inte ordvitsa om brustablett*
Ibland är det svårt.
Bättre en bil med brus än ingen bild?
Så tänker iallafall jag!
Fint skrivit. Jag kan hålla med dig en hel del. Jag har inte fotograferat så länge så seriöst som jag gör idag, men jag har på något sätt lär mig att tycka om brus och inte vara rädd för det.
Brus, detta ludd som jag så länge försökt tvätta bort… med en Pentax K200D, och en önskan om att ibland fånga det naturliga ljuset med handhållen kamera… har inneburit många korniga historier.
Till en början hamnade allt i papperskorgen men…
plötsligt inföll känslan, den råa kornighet som lyfte just ”den” bilden. Nu,med K5 är möjligheterna större att arbeta utan blixt inomhus, och bruset är lågt. Som tur är finns möjligheten att lägga på brus… om det känns befogat. Jag bearbetar ännu, med min något begränsade passion för brus… men det blir allt bättre. Brus lyfter i rätt sammanhang, en bild till oanade resultat.
Hallå!
Det här var befriande – jag har faktiskt väntat på att ngn skulle våga lyfta på den förbjudna ”filten” – brus är fult och oönskat. Hysterin kring våra kameror, sensorer och annat har tagit sig lite för stora proportioner. Brus är snyggt!! Tack Sanna!
Jajemän, jag håller med! Känns som att det är mina tankar du satt ord på :) Högt iso har liksom varit förbjudet men mer och mer smyger såna bilder in. För det blir ju en skön känsla och det blir ju bilder som faktiskt annars inte skulle ha funnits. Och ändå har jag inga värsting kameror. Men en kamera som hanterar brus riktigt bra står på önskelistan :D Fast det är fint.
Så lustigt, veckans tema i Flickrgruppen Fotosöndag är just Brus! http://www.fotosondag.se
Kan det ha något samband? ;-)
Se där! Roligt.
Jag älskar brus! Tycker att svartvita bilder ofta gör sig bäst med brus, de känns liksom mer rätt :)
Glömde säga en sak…älskar ditt språk i bloggen! Snabbt, rappt, vitalt. Fortsätt så, stelbent ”korrekt” svenska är inte det man helst försjunker i! :-)
Tack! Det värmde fint det.
Alltså! Jag försökte pressa Tri-X till 3200 ASA på 70-talet. Det gick inte. Även 1600 ASA var kass. Så jag vet vad korniga bilder utan skuggdetaljer är. Det brus man ser nuförtiden i digitala bilder är bara en viskning mot det vi var tvungna att stå ut med. När jag köpte en Canon 5D 2006 var det som att öppna dörren till en ny värld: Att ta bilder på fri hand i kvällsmiljö på sta´n. 3200 ASA i den kameran är bättre än gammal Tri-X på 400 ASA. Det är bara att välkomna det. Inte bruset precis, men möjligheten att ta skarpa bilder i ljus som är så svagt att de flesta (ickefotografer) inte fattar att man fotograferar. Och som Petra Hall påpekar syns det ännu mindre i utskrifter.
Jag försöker sälja lite bilder på photostock-sidor och där godtas varken brus eller oskärpa uppförstorat till 100 %. Mycket svårt att fixa till. Jag försöker ju få till det så snyggt som möjligt i Raw, men det är en knepig balansgång.
Det är sant, just till kunder kan det vara svårt att motivera brus. Det är så fastetsat att det inte ska finnas där och störa i bilden och det är ju förståeligt.Och visst går det att brusreducera till viss del men i de fallen är det bäst att ha ett så brusfritt grundmaterial som bara möjligt.