Stäng

Moderskeppet sök!


En blogg om bildbehandling

Funderingar, tips och nyheter om Photoshop, bild samt foto

Anders Klassiska fotomanipulationer – Världens bästa ursäkt

Anders, torsdag 5 mars 2009, 06:00 15 kommentarer

1982 uppstod ett problem på redaktionen för National Geographic. En av deras fotografer, Gordon Gahen, hade visserligen levererat ett helt gäng imponerande bilder till det kommande Egyptennumret, men ingen funkade riktigt bra som omslag. Tidningens vertikala format ställde till problem.

Någon på redaktionen kläckte den briljanta idén att använda den tidningens toppmoderna Scitex-maskin för att göra en digital förbättring och på så sätt skapa den perfekta bilden. Sagt och gjort. Pyramiderna manipulerades för att komma närmare varandra och resultatet blev ett mer tilltalande omslag.

natgeo

Problemet var att fotografen själv inte uppskattade redaktionens tricks och påtalade saken. Media fick så småningom nys om historien och så var karusellen igång. Precis som idag levde förstås National Geographic vid den här tiden väldigt mycket på sin trovärdighet och vetskapen om att redaktionen inte drog sig för att finputsa verkligheten slog ned som en bomb bland allmänheten.

I ett försök att försvara tidningen gick chefredaktören Wilbur Garrett ut och formulerade en ursäkt som har blivit klassisk:

Nja, vi har inte manipulerat verkligheten. Vi har bara utfört en ”retroaktiv ompositionering av fotografen”.

Garrett hävdade alltså att fotot hade sett ut precis som omslaget om fotografen bara hade tagit några steg åt sidan innan han knäppte av! Detta stöds också av andra bilder i Gahens serie, men där är kamelerna mer utspridda. Allmänheten köpte dock inte argumentet riktigt och pyramid-incidenten gick till historien som det första uppmärksammade fallet av digital fotomanipulation.

Det är inte självklart hur man ska förhålla sig. Omslagsbilden visar ju något som skedde i verkligheten. Spökfotografen 20 meter till höger om Gahen hade ju kunnat fota exakt (nåja) det vi ser utan att behöva göra några manipulationer. En rolig fotnot är också att Gahen övertalade kamelryttarna att traska förbi pyramiderna flera gånger vilket alltså innebär att fotot till viss del är uppställt.

Frågan som fortfarande är lika aktuell är förstås:
När upphör ett fotografi att vara en dokumentation av verkligheten? Vad tycker du?

Det finns 15 kommentarer. Läs dem nedan eller Skriv en egen.

Fler liknande inlägg

« För att vara så sjukt mycket amatör… | Fredagsnyheter v.10, 2009 »

  1. Bengt:

    Även innan detta användes fotomanupilation flitigt. Det är ju nästan lika gammalt som fotografi självt. Stalin tog bort folk flitigt och även cigaretter från fotografier.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Photo_manipulation

    Skrevs 5 mars 2009 kl 6:26 | Adress till kommentaren

  2. Anders:

    @Bengt: Märk ordet ”digital”…

    Skrevs 5 mars 2009 kl 7:44 | Adress till kommentaren

  3. Calle:

    På ett sätt är väl inget foto en dokumentation av verkligheten om man inte samtidigt kan få fotografens egen berättelse. Vad jag menar är att den bild vi ser endast går att tolka om vi vet bakgrunden – var orginalbilden i artikeln en bild av verkligheten om kamelryttarna bara gick där pga fotografens begäran? Kanske, det beror på om de hade kunna gå där även utan fotografen.
    I mitt tycke kan därför en redigerad bild vara ”en bild av verkligeheten” – om den hade kunnat se ut så samtidigt som en oredigerad bild kan vara ”falsk” genom att den är arrangerad – hoppas ni förstår vad jag menar :-)

    Skrevs 5 mars 2009 kl 8:00 | Adress till kommentaren

  4. Tomas Gillberg:

    Gäller det dokumentation av verkligheten beror nog en hel del på rubriken/bildtexten/brödtexten som tillhör fotot.
    Om t.ex något eller några fordon läggs till vid en trafikkorsning för att det inte gick att uppnå rätt intensitet vid fototillfället, är det inget bekymmer enligt min mening. Skulle däremot en trafikolycka monteras är det hela inte ok.
    Nyhetsbilder i dagspress bör också vara intakta utan montage, om ej annat anges. Bildbehandling i syfte att förstärka färger, skärpa etc, är ok.

    Men det finns en gråskala och denna frågeställning är inte helt enkel att ge konkreta svar på. Intressant är det.

    Till stor del är det ordet ”manipulering” som bör definieras. Är ej synonymt med bildbehandling i allmänhet.

    Skrevs 5 mars 2009 kl 8:09 | Adress till kommentaren

  5. Felix:

    Det är lite roligt att direkt efter Moderskeppet kommer PhotoshopDisasters i min läslista.

    Jag är böjd att hålla med Bengt. Det handlar ju mycket om sammanhang. De största problemen uppstår nog när någon inte vill erkänna att bilderna är manipulerade. Som när olika offentliga personer hävdar att de faktiskt ser så unga ut som det redigerade fotot vill göra gällande.

    Man kan skriva en text, och fabulera fritt och hitta på liknelser och anektdoter för att få fram sitt budskap, och ingen gnäller på att du hittat på, så länge du har något att säga. Varför kan inte detsamma gälla en bild?

    Skrevs 5 mars 2009 kl 8:12 | Adress till kommentaren

  6. Felix:

    Förlåt. jag håller såklart med Calle. ;-)

    Skrevs 5 mars 2009 kl 8:13 | Adress till kommentaren

  7. Titti B:

    Någonstans känner jag att man kanske måste ge upp tanken på att fotografiet ska vara en sanning. Det är alldeles för enkelt med dagens teknik att manipulera på ett sätt som är totalt möjligt att upptäcka. Att kunna tro på en dokumentär bild förutsätter att fotografer skulle vara ett unikum av ärlighet, helt befriade från laster som lättja, girighet och ärelystnad. För att inte tala om lusten till pengar…
    Varför inte bejaka lusten, lekfullheten och kreativiteten i dagens teknik i stället.Använda den i illustrationens tjänst och skapa bilder helt enkelt.
    Jag förstår att detta är som att svära i kyrkan för många, det är klart att jag också önskar att vi ska kunna lita på de reportagebilder vi ser i tidningarna, men hur skulle det gå till?
    Det är intressant att fundera över var gränserna går för vad som är en ”tillåten”manipulering. För många tycks gränsen ligga någonstans kring där den egna manipuleringstekniken tar slut…

    Skrevs 5 mars 2009 kl 9:17 | Adress till kommentaren

  8. Johnny Buchwald:

    Mycket intressant läsning!

    För mig är det solklart att en bild där man tagit bort eller lagt till något i datorn är en bild utan rent mjöl i påsen och får inte min trovärdighet. Dock så är det ju så att det man inte vet, har man inte ont av.

    En annan fråga är om det är okey? Ja, om man inte utger sig för att ha avbildat verklighetern utan påtalar att bilden är fejk, då är det okey.

    Mina åsikter…

    Skrevs 5 mars 2009 kl 10:26 | Adress till kommentaren

  9. Thomas Rambrant:

    Den här diskussionen är intressant och jag ska försöka ge ett bidrag.

    Jag tycker inte att det är så enkelt som att bara säga att allt är tillåtet eller inget är tillåtet. Jag har själv svårast för ståndpunkten att inget är tillåtet.

    Hur ska det gå till? Redan när gardinen i slutaren sveper över din film eller sensor så är det kört. Ditt val av brännvid och bländare innebär en omtolkning av verkligheten. Kvaliten på sensorn, upplösningen och ”färgäktheten” bidrar också till att ”verkligheten” förvrängs. Kort sagt, det finns inga bilder av verkligheten bara tolkningar.

    Det som började i kameran fortsätter sen i RAW konvereringen och i en del fall i Photoshop. Man skruvar på kontrast och färg. Man justerar exponering, tar bort brus, redigerar bort en störande gren, skärper upp ögonen lite extra…

    Frågan för mig är, hur mycket ”omtolkning” tål en bild innan man måste uppge att den är ”manipulerad”? En öppen fråga som jag lämnar till er andra att besvara…

    Skrevs 5 mars 2009 kl 15:01 | Adress till kommentaren

  10. Fredrik Schoug:

    Svaret på sådana frågor betingas rimligen alltid av syftet med bilden, inte vare sig av principiella regler som äger naturlagens tillämplighet eller av motivets karaktär (trafikstockning eller trafikolycka). Istället för att försöka klargöra huruvida det i alla sammanhang är rätt eller fel, ”konservativt” eller ”kreativt” osv. att tycka det ena eller andra måste man kunna argumentera för vad man vill med sin bild och behandla, alternativt avstå från att göra det, den därefter.

    För den händelse man exempelvis arbetar som nyhetsfotograf kommer det att bli svårt att hitta lämpliga argument för manipulation eftersom bildernas syfte i allmänhet just är att dokumentera saker och ting. Men om man istället ägnar sig åt reklamfoto gäller andra betingelser eftersom bilderna inte syftar till dokumentation och således tjänar andra syften än nyhetsbilder.(Om man ska bryta mot de etablerade förväntningarna inom en genre gäller det att vässa sina argument. Att påstå att man är ”kreativ” som manipulerar bilder om publiken förväntar sig att de är dokumentära liknar mer förevändning än argumentation.)

    Det mest komplicerade är kanske inte att ta ställning till just reklamfoto respektive nyhetsfoto, där premisserna är så tydliga inom dessa gebit, utan vad man kan tillåta sig i andra genrer där förväntningarna är desto mer diffusa. Vad kan man exempelvis göra som landskapsfotograf eller arkitekturfotograf? Rimliga svar på sådana frågor bör inte vara av karaktären ”jag tycker att det är OK/inte OK att…”, utan bygga på mer genomtänkta funderingar över vad man egentligen vill åstadkomma med bilderna (förmedla ett budskap, framstå som en bättre fotograf än man är) och på vilket sätt man kan se till att detta framgår. Så länge man inte klargör sådana ambitioner går frågan knappast att besvara annat än med deklarerandet av sina personliga smakpreferenser.

    Skrevs 5 mars 2009 kl 21:57 | Adress till kommentaren

  11. Petra Hall:

    När det gäller journalistik så tycker jag att det inte finns någon tvekan: Man registerar vad som händer, inte illustrerar. Och gör man det senare ska det också framgå, även om det för blotta ögat inte är märkbart att bilden blivit manipulerad.

    Ordet manipulerad är faktiskt ett bra ord, för det betyder ju att man varit där och pillat, för att påverka bilden. Påverka betraktaren av bilden.

    Att manipulera bilder för ett omslag kan väl vara okej, OM det är fotografen själv som gjort det. Att National Geographic ändrade på en fotografs bild är skamlöst tycker jag, oavsett vilken ursäkt de använde. Om fotografen själv däremot skulle ändra i sin bild (flytta kameler närmare varandra, för kompositionens skull, om han/hon inte kunde flytta sig för en bättre bild) är det mer okej. Men då bara om bilden används som illustration. Dvs inte som en registrering av vad som hände — som i ett journalistiskt reportage (dagstidningar, osv).

    Var går gränsen är ju också intressant. Är det okej för en nyhetsfotograf att klona bort en röd tratt som han missat och inte såg vid fototillfället, eller inte kunde flytta på? Är det hårddragning mot bildmanipulation, så nej. Men kanske är möjligt att tillåtas i vissa fall…. fast eftersom folk mer och mer misstror fotografier, så är det nog viktigt att den röda konen får vara kvar, för att man som betraktare ska veta att bilden faktiskt inte är manipulerad, utan det som avbildas hände då, och man kan tro på nyheten.

    Skrevs 9 mars 2009 kl 18:51 | Adress till kommentaren

  12. Jonny Bjerkman:

    Håller främst med Titti B; bejaka lusten och lek så mycket du orkar.
    Begreppet ”manipulerad bild” är direkt knutet till moral, etik och vilken tid vi lever i. Som många påpekar så är ju den fotografiska bilden redan i sig en manipulation av verkligheten, den är ju tvådimensionell och verkligheten har tre dimensioner. Men sedan måste man i konstnärliga (eller, till Titti B, leknärliga :-) ) sammanhang se till att den konstnärliga bilden har fler dimensioner, sådana som känns och inte syns direkt. För att få fram ett budskap så kanske en bild MÅSTE manipuleras.
    Så, det ligger i betraktarens öga att avgöra.

    En sak till; petimetermoralister som gärna vill stanna vid den analoga bilden har vi ingen som helst nytta av. Den digitala bildens möjligheter måste bejakas! Manipulationen till folket! :-)

    Skrevs 21 maj 2009 kl 21:00 | Adress till kommentaren

  13. Christer:

    Vad vi får i en dokumentär bild är ett av fotografen utvalt och beskuret ögonblick i tiden. Redan här har manipulationen börjat.

    Skrevs 25 maj 2009 kl 8:31 | Adress till kommentaren

  14. Dan Nilsson:

    Under 18 år har jag jobbat som pressfotograf. Några problem med denna etik har jag aldrig haft. Givetvis får man aldrig ”lura” någon. Men att lägga på lite oskarp mask, eller kanske kontrast för att ta ett par exempel är naturligtvis helt ok. Många tycker inte om arrangerade bilder. Varför? Vad är en arrangerad bild? Skall jag plåta ett fotbollslag, så måste jag arrangera bilden. Eller en persom somm skall visa ett föremål. Då måste jag ibland ställa upp personen med föremålet. Detta är ok och helt nödvändigt. Men det viktiga är att, som sagt, aldrig ”lura” någon. Är bilden manipulerad så innehållet har ändrats, måste det utan undantag anges tydligt. Att man inte illustrerar (enligt Petra) inom journalistik är inte riktigt. När det gäller allmänna reporage, kan det mmycket väl handla om illustrationer

    Skrevs 25 maj 2009 kl 11:44 | Adress till kommentaren

  15. Ingela Brusberg:

    National geografic är en prestigefylld tidning med bilder som återger natur och samhälle och står under samma regler som dokumentärfotograferna, ingen manipulation, whatsoever! Alla bilder som har en konstnärlig avsikt har också konstnärlig frihet, det är mycket ”tjöt” om PS-redigering som är relativt uppenbar, medans många naturfotografer mörkar sina egna ingrepp med en annan himmel, bortkloningar och tillägg. Att kritisera PS-användning är lika dumt som att kritisera fotot som härmar måleriet, som härmar verkligheten och som i sin tur är en ögonblicksbild och ett helt subjektivt val. Ingen konstnär har målat ett träd som ger bilden obalans, bara för att det råkar stå mitt i scenen!

    Skrevs 27 juni 2009 kl 10:15 | Adress till kommentaren

Följ kommentarer på våra inlägg via RSS

Din kommentar bidrar till bloggens kvalitet. Tack för din insats.