En blogg om bildbehandling

Vår helgföljetong om klassiska fotomanipulationer har nått den sista hållplatsen fortsätter. Länkar till de tidigare delarna hittar du under det här inlägget.

En Trotskij. Simsalabim. Ingen Troskij!

En klassisk fotomanipulation som väldigt många känner till är Stalins fiffel med Trotskij.

Lev Troskij var Lenins gullepojke och grundare av Röda Armén. Men när han formade vänsteroppositionen mot Stalin på 20-talet tog lyckan slut. Stalin segrade och Trotskij blev snabbt utesluten från partiet och utvisad. 1940 ändade hans liv när en av Stalin agenter borrade en ishacka genom hans huvud.

Men långt före det hade Stalin beslutat att skriva om verkligheten en aning. Trotskij avlägsnades från foton, speciellt där han sågs tillsammans med den store landsfadern Lenin. I det berömda exemplet här bredvid har också Lev Kamenev försvunnit.  Även Kamenev blev senare avrättad av Stalin.

Många andra kommunister som hamnade i onåd med Stalin gick samma öde till mötes. Hade du en gång blivit bortredigerad från ett fotogafi på order av Stalin var en avrättning inte långt bort.

Kommunistisk nationalsport

Tittar man vidare i historien kan man hitta många exempel på samma fenomen där personer systematiskt försvinner från viktiga foton. Inte helt överraskande är det framförallt kommunistiska regimer som har gjort borttrollningen till sin specialitet.

Fidel Castro har förstås gjort det. Carlos Franqui spelade en viktig roll i Castros 26 juli-rörelse under den kubanska revolutionen. Senare samarbetssvårigheter ledde dock till exil och det obligatoriska försvinnandet från fotografier.

Franqui klarade sig från avrättning och är fortfarande vid liv! Som den journalist han är gjorde han senare en briljant kommentar av sitt eget försvinnande:

I discover my photographic death.
   Do I exist?
   I am a little black,
   I am a little white,
   I am a little shit,
   On Fidel's vest.

Mao ville inte vara sämre. Qin Bangxian var det kinesiska kommunistpartiets tredje generalsekreterare. Men när han inte lyckades vinna Maos förtreonde förvandlas han snabbt till en dörr i ett berömt fotografi (Mao till höger).

I de gamla kommunistiska arkiven kryllar det av liknande exempel som de du kan beskåda här. Detsamma gäller för övrigt även andra diktaturer. Hitler suddade exempelvis bort Goebbels ur vissa bilder, oklart varför.

Med dagens mått mätt är kanske inte resultaten så imponerande, men om man betänker vilka medel som stod till buds på den tiden är det i många fall ett häpnadsväckande hantverk.

Fotografiet VAR verkligheten

Fenomenet att avlägsna personer från bilder av politiska skäl understryker verkligen fotografiets roll i historien. Fotografiets status som en verklighetsbärare var oerhört stark under 1900-talet. Det som fanns på foto var också sant. Det gjorde att bortredigeringen av personer blev ett effektivt propagandaverktyg och nästan ett sätt att på allvar skriva om historien.

Idag börjar vi få en annan syn på det hela. Vår medvetenhet om hur lätt det är att manipulera foton gör att vi inte har samma okritiska förhållningssätt längre. Fler och fler påpekar också att inte ens ett omanipulerat fotografi visar någon objektiv sanning eftersom fotografen oundvikligen gör vissa val vid fotograferingen.

Tiden där vi ser bortredigering av politiska figurer i stor skala är nog förbi. Idag är det kanske bara Nordkorea som fortfarande är tillräckligt isolerat för att lyckas med sådana tricks. Men fenomenet finns i moderna former. Vissa företag har som affärsidé att photoshoppa bort ex-partners ur familjebilder! Nåja, det är i alla fall mer tilltalande än avrättningar med ishackor.