Klassiska fotomanipulationer – Enäggszebror
Vår helgföljetong om klassiska fotomanipulationer fortsätter. Länkar till tidigare delar hittar du under det här inlägget.
Zebror. Jag gillar att kolla på zebror. Även om det ofta känns lite långrandigt efter en stund. (varsågod, Fredrik)
Just de här zebrorna pryder omslaget på en av de mest omtalade naturfotoböckerna i modern tid – Migrations av den amerikanske naturfotografen Art Wolfe.
Wolfe sägs ha tagit inte mindre än dryga miljonen foton i sin karriär. Det har bland annat lett till 65 böcker innehållandes bilder från jordens alla hörn. Men ingen annan av Wolfes böcker har fått lika stor uppmärksamhet som Migrations, utkommen 1994.
De fantastiska bilderna hade troligen räckt för att göra boken berömd, men det var framförallt ett par av de skuttande zebrorna som hamnade i fokus. Tillsammans med ett gäng elefanter, en lufsande isbjörn och lite annat smått och gott.
Tänk vad vacker naturen är. Eller….?
Strax efter att Migrations kom ut på marknaden började en av de andra stora naturfotograferna, Galen Rowell, ana oråd. Visst var det nåt skumt med zebrorna… Han började syna bilderna och kände snart att han var något på spåren. På samma sätt som vi människor har olika fingeravtyck har ju varje zebra sitt unika randmönster. Men på framsidan av Migrations hittade Rowell det otänkbara. Mitt i smeten och nere till höger fanns minsann två zebror med exakt samma teckning! Ingen eankodsscanner i hela världen hade kunnat sklija dem åt!
Zebrorna har inte exakt samma vinkel så en direkt kloning var det inte frågan om. Men baserat på mönstret måste det vara en och samma zebra från två olika exponeringar. Inne i boken fanns fler konstigheter. Bland annat en fet grupp elefanter som visade bestå av ungefär 15 unika djur och sedan mer än dubbelt så många ditklonade kompisar. Rowell tuggade sura rönnbär och skickade in bevisen till Denver Post som körde en artikel om Wolfes ”fusk”.
Det satte naturligtvis igång en jättelik debatt om vad som är tillåtet inom naturfoto. Många kände sig lurade när de fick veta att bilderna i Migrations inte alltid visade verkliga skeenden. Besvikelsen var också stor när den breda massan insåg att många av naturböckernas djur är fotade i fångenskap, något en extremt hög andel av naturfotograferna är medskyldiga till.
Konst och verklighet är två skilda ting
Eftersom det här var så tidigt som 1996 var inte debatter av det här slaget lika mycket vardagsmat som idag. Hur mycket fick man egentligen utnyttja den nya tekniken? Naturfoto-genren hamnade i en liten kris. Wolfe själv tog det hela med ro. Han hade inte gjort någon hemlighet att Migrations i första hand var en konstnärlig bok, inte ett biologiskt dokument. I bokens början står till och med realtivt tydligt att många bilder är digitalt manipulerade. Det enda han egentligen ångrade i efterhand var att det inte fanns en tydlig beskrivning av exakt vilka bilder det gällde.
Varför valde han då att gå loss med Photoshop? ”I want the freedom to push the limits of my craft, to embrace the latest technology, to take chances, to challenge myself in new ways” säger han själv. Dessutom var boken från början en hyllning till den briljante konstnären M C Escher. Wolfe ville hitta samma känsla för mönster och strktur och tog helt enkelt datorn till hjälp när naturen inte samarbetade.
Steve Bloom då?
På senare år har en liknande diskussion uppstått kring naturofotgrafen Steve Blooms alster, vilket vi nämnt förut i bloggen. Folk tycker sig se tydliga spår av digital manipulering av flera av hans bilder. Enligt en intervju i norska Aftenposten intog Bloom en defensiv hållning när anklagelserna framfördes. Han hävde att allting var autentiskt.
Men i sin bok ”En hyllning till aporna” som pryder min egen bokhylla hemma kan man bland annat läsa ”…Om det är nödvändigt ändrar jag oskärpan i bakgrunden, tar bort störande högdagrar och lägger ibland till eller tar bort element ur en scen. Jag kanske lägger till löv i förgrunden för att ge en djupkänsla eller så kanske jag tar bort löv som enbart är distraherande”. Ett modigt uttalande som säkert gör att vissa kollegor tappar förtroendet för honom. Å andra sidan kanske det är nödvändigt för att inte bli beskylld för dolt fusk.
Det här är en svår nöt. Vi är många som tycker att mängden bildbehandling borde vara helt upp till upphovsmannen så länge det handlar om konst och inte journalistik. Förutsatt att ingen smyger med det. Men visst känner man sig liiite blåst när man får veta att en fantastisk djurbild egentligen är tre exponeringar från tre olika zoo? Eller vad tycker du?
Läs inlägg i serien Klassiska fotomanipulationer
- Klassiska fotomanipulationer - Världens bästa ursäkt
- Klassiska fotomanipulationer - Världens första HDR
- Klassiska fotomanipulationer - Allting går i cykler
- Klassiska fotomanipulationer - Spöket Laban blir linslus
- Klassiska fotomanipulationer - Vart tog Saddam vägen?
- Klassiska fotomanipulationer - Kommunistisk borttrollning
- Klassiska fotomanipulationer - Lenna
- Klassiska fotomanipulationer - OJ då...
- Klassiska fotomanipulationer - Alla hajjar att det är fejk
- Klassiska fotomanipulationer - The Tourist Guy
- Klassiska fotomanipulationer - Skönhetsretusch av historiska mått
- Klassiska fotomanipulationer - Krigsfoton i fel skala
- Klassiska fotomanipulationer - Hammaren, skäran och två armbandsur
- Klassiska fotomanipulationer - Konspiration 58
- Klassiska fotomanipulationer - Kompositionsångest
- Klassiska fotomanipulationer - Levande kanonkulor - del 1
- Klassiska fotomanipulationer - Levande kanonkulor del 2
- Klassiska fotomanipulationer - Världens första fejkade foto
- Klassiska fotomanipulationer under 2009
- Klassiska fotomanipulationer - Fången i underjorden del 1
- Klassiska fotomanipulationer - Fången i underjoden del 2
- Klassiska fotomanipulationer - Kycklingar från Venus?
- Klassiska fotomanipulationer - Shanghai-bebisen
- Klassiska fotomanipulationer - Osmaklig blodpöl
- Klassiska fotomanipulationer - Abraham Lincolns nya kropp
- Klassiska fotomanipulationer - Skönheten och Odjuret möts i OS
Följ oss på
Twitter
Jag kan bara hålla med dig, visst känner man sig blåst när man får reda på att samma bild är tre st bilder… för när sitter och bläddrar i dessa fantastiska naturböcker och ser bilder som jag bara skulle kunna drömma om att ta , så väcks mitt resbegär att få åka iväg till dessa länder där djuren finns fritt .. med stora förhoppningar om att kunna kanske ta nån bild som bara likar dom bilderna som finns i böckerna. men sen när man då får läsa att bilderna är tagna på bla djurparker eller dylikt eller att det är fejkade djurbilder med ditklonade djur, ja då blir man besviken , men tur då att man inte beställde den där dyra resa för att få fotografera massor av djur och få pangbilder… för finns dom där pangbildena då eller är det bara fejk överallt… man börjar ju undra lite smått ju.
Tack för en trevlig följetång / pia
Skrevs 5 september 2009 kl 9:37 | Adress till kommentaren
Detta är bra. Tänk så okritisk man varit som hungrig konsument av bilder på djur i böcker som denna. Nästan så man inte vågar titta i sina gamla böcker av skräck för att upptäcka oegentligheter i de bilder man fascinerats över i alla år.
Sen finns det ju fotografer/författare som man kan lita på i fråga om ”real thing” eller djurpark.
Skrevs 5 september 2009 kl 10:13 | Adress till kommentaren
Tack Anders. Gult kort på den ordvitsen :)
Problemet är väl att just djur och natur är motiv som man automatiskt antar är avbildningar av verkligheten.
Jag ser dock inga problem med manipulerade bilder. Det vore ju dock önskvärt att fotografen på något sätt deklarerar sin intention i så fall. Så man vet att man inte tittar på sanningar, utan på konstverk.
Skrevs 5 september 2009 kl 12:18 | Adress till kommentaren
Det är inte samma zebra.
Mönsten skiljer sig ganska markant.
Den övre markerade zebran har ett omvänt V-strdck tll vänster om ett U-streck.
Den undre zebran har ett enkelt streck till vänster om detU-liknande strecket.
Peter ögren
Skrevs 5 september 2009 kl 13:13 | Adress till kommentaren
Bloggen får naturligtvis hösta siffra på alla skalor. Alla ni som jobbar med bloggen (och alla som bidrar) medverkar till att höja nivån på allt bildmekande (professionellt och övrigt)
Peter Ögren
Skrevs 5 september 2009 kl 13:16 | Adress till kommentaren
@Peter: Det är garanterat samma zebra. Fotografen Wolfe har till och med berättat exakt hur han gjorde. Vinklarna spelar en del spratt.
I just det här fallet har du dock delvis rätt. Det är bara huvudet som är från samma zebra, ditklonat på olika kroppar. Bakom en viss skarv avviker alltså mönstren från varandra. Men! Den övre zebran (som har det omvända V-strecket du nämnde) har samma bakkropp som en zebra i nedra vänstra hörnet. Kolla så hittar du den direkt. Där ser du det omvända V:et och alla andra ränder. Bara ansiktena sklijer sig.
Kollar man ännu noggrannare kan man se att det har skett en del mindre kloning på fler ställen. Vissa enskilda ränder har rättats till av olika orsaker.
Skrevs 5 september 2009 kl 13:37 | Adress till kommentaren
Återigen förgyller du lördag förmiddag med intressant läsning om bildmanipulationer Anders. Ibland funderar jag på hur länge det dröjer innan vi alla utgår från att bilderna är bearbetade för ett så bra resultat som möjigt utan att reagera som många gör idag, utan att det är totalt accepterat. Idag upplever jag att det finns två läger i denna fråga från puritaner som inte accepterar någon behandling alls till dom som med efterbehandling gör sina bilder presentabla. Rädsla och ovilja att ta till sig nya saker har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Däremot ska man ju självklart öppet deklarera vad man gjort med bilden, speciellt om man ska tjäna pengar på det hela.
Önskar er alla en skön och fin helg!
Jannica
Skrevs 5 september 2009 kl 14:37 | Adress till kommentaren
Intressant artikel Anders!!
Jag är så tvehågsen i frågan om detta med bildmanipulation, eftersom det är så lätt att luras.
Inom tidningsbranschen är det ju (eller ska vara) praxis att aldrig manipulera en bild, utan den ska visa verkligheten så att läsaren ska känna att tidningen (och bilderna) är trovärdig.
Inom det område jag håller på med (bröllop/porträtt) så är det okej att ta bort en finne, osv. Det önskas från kunden till och med. Och i extrema fall till och med mer manipulering – som att göra någon lite magrare, osv.
Så om en naturfotograf då retuscherar bort ett stängsel, eller ökar på antalet zebror, påverkar det mig som åskådare? Jo, de gör ju det. Men sen är det frågan om boken är en dokumentär bok, eller en bok med bara snygga bilder, så att säga. För mig gör det lite skillnad trots allt. Ska bilden vara dokumentär, så ska det också kännas lika pålitligt som om jag ser en bild i tidningen, som förhoppningsvis ska vara omanipulerad. Samtidigt som jag tycker att en fotograf, om han tar mer konstnärliga bilder, också ska få ha en viss konstnärlig frihet och kunna clona bort en cocakolaburk på savannen… eller var bilden nu är tagen.
Frågan som jag isåfall ställer mig är; var ska man sätta gränsen? Och kan man sätta gränser överhuvud taget? Är det för sent redan?
Skrevs 5 september 2009 kl 15:38 | Adress till kommentaren
Jag tycker att foto manipulation är intressant som fenomen och kan även tycka det är en konstrat. Att man framställer en känsla. Men klart trovärdigheten för foto minskar ju, som dagstidningar och naturbilder. Men vad är skillnaden med en kraftig förändring i ett mörkrum med olika belysningar?
Skrevs 5 september 2009 kl 16:07 | Adress till kommentaren
För mig spelar det ingen som helst roll, bara det framkommer.
Skrevs 5 september 2009 kl 16:48 | Adress till kommentaren
Väldigt intressant att läsa din följetong om fotomanipulation och många kloka kommentarer. Själv tycker jag som Petra att det är OK att ändra i bilder (enbart de konstnärliga) men då ska det TYDLIGT framgå att de är manipulerade.
Skrevs 5 september 2009 kl 17:14 | Adress till kommentaren
För t ex BBC Wildlife Competition måste man – om man går vidare – vara beredd på att skicka in en RAW-fil. Förut (jag vet inte om reglerna har ändrats) gick det också bra att skicka in en DNG-fil. Efter tips från en känd engelsk naturfotograf vars namn jag skall låta bli att nämna här kan man ju då göra en massa justeringar i ACR, spara det som en DNG-fil och skicka in det till domarna.
Mina observationer annars är att europeer är ganska konservativa medan amerikaner är mer liberala i manipulationer, vare sig det gäller silikonimplantat eller naturbilder. Ränderna går aldrig ur (ursäkta).
Skrevs 7 september 2009 kl 1:25 | Adress till kommentaren
Jag tror att den här serien är det bästa som skrivits på bloggen.
Skrevs 7 september 2009 kl 19:48 | Adress till kommentaren