Klassiska fotomanipulationer – Allting går i cykler
Lördag igen och dags för den spännande helgföljetongen om klassiska fotomanipulationer. Länkar till tidigare delar hittar du under det här inlägget.
Ingen har väl lyckats undgå de senaste årens kloningsdebatt, dvs hur mycket efterbehandling man ska få göra av foton i olika sammanhang. Motståndarna talar ofta om det förtroende vi har för den fotografiska bilden och hur det inte får urholkas. Men blickar vi 150 år tillbaka i tiden var det precis det omvända som gällde.
Henry Peach Robinson
Henry Peach Robinson var verksam i 1800-talets England. Efter en karriär som konstnär och bokförsäljare växlade han över till fotografikonsten när den slog igenom på 1850-talet. Så småningom öppnade han en studio för porträttfotografi.
På hans första reklamblad kan man bland annat läsa att kvinnor som skulle avporträtteras gärna fick klä sig i mörkt siden och undvika vitt och blått. Två personer i bilden var lite dyrare än soloporträtt och en handkolorering av händer och ansikte innebar en fördubbling av priset.
Robinson gjorde sig också ett namn med sina montage. Hans mest kända verk, den fantastiska ”Fading Away”, föreställer en ung flicka som snart ska dö i tuberkulos.
Döden var ju ett vanligt motiv inom den målade konsten, men att skildra det i en fotografisk bild var för magstarkt tyckte många och protesterna blev högljudda. Det var alltså motivet man reagerade över och inte så mycket att bilden bestod av 5 olika negativ som Robinson hade klippt ihop.
Verkligheten var inte alltid så vacker
Att vara porträttfotograf på 1850-talet var annars ingen barnlek. I århundranden hade människor avporträtterats av konstnärer och när fotografiet kom uppfylldes på många sätt en dröm. Plötsligt fanns ett sätt att göra den perfekta återgivningen av verkligheten. Men det var också det som vållade problem. Folk var inte vana vid att bli avbildade exakt som de såg ut. De saknade snart den lätt idealiserade bild som konstnärens pensel skapade. Snabbt uppstod krav på porträttfotograferna att vissa saker skulle åtgärdas. Utslag i ansiktet skulle avlägsnas, pärlor skulle glänsa mer, hatten skulle vara ståtligare.
Det är förstås lite överdrivet att göra en direkt jämförelse, men parallellerna till dagens debatt finns ändå där: På1850-talet bestod normen av förskönade bilder och fotografiets osminkade verklighet ledde till protester. Nu är det tvärtom. Fotografiets direkta avbild av verkligheten har blivit norm och det är den nya digitala försköningen som skapar protester.
Det är fotografens plikt att försköna
Robinson antog utmaningen och blev mycket skicklig på att retuschera sina porträtt. I sin bok ”Pictorial Effect in Photogrpahy” skrev han senare:
Any dodge, trick and conjuration of any kind is open to the photographer’s use…. It is his imperative duty to avoid the mean, the base and the ugly, and to aim to elevate his subject…. and to correct the unpicturesque….A great deal can be done and very beautiful pictures made, by a mixture of the real and the artificial in a picture.
Robinson kallade det fotografens förbannade plikt att försköna. Nu tycker många det är fotografens förbannade plikt att låta bli. Tiderna förändras minsann.
Kanske tar det ytterligare 150 år innan debatten har vänt helt och hållet igen.
Läs inlägg i serien Klassiska fotomanipulationer
- Klassiska fotomanipulationer - Världens bästa ursäkt
- Klassiska fotomanipulationer - Världens första HDR
- Klassiska fotomanipulationer - Spöket Laban blir linslus
- Klassiska fotomanipulationer - Vart tog Saddam vägen?
- Klassiska fotomanipulationer - Kommunistisk borttrollning
- Klassiska fotomanipulationer - Lenna
- Klassiska fotomanipulationer - Enäggszebror
- Klassiska fotomanipulationer - OJ då...
- Klassiska fotomanipulationer - Alla hajjar att det är fejk
- Klassiska fotomanipulationer - The Tourist Guy
- Klassiska fotomanipulationer - Skönhetsretusch av historiska mått
- Klassiska fotomanipulationer - Krigsfoton i fel skala
- Klassiska fotomanipulationer - Hammaren, skäran och två armbandsur
- Klassiska fotomanipulationer - Konspiration 58
- Klassiska fotomanipulationer - Kompositionsångest
- Klassiska fotomanipulationer - Levande kanonkulor - del 1
- Klassiska fotomanipulationer - Levande kanonkulor del 2
- Klassiska fotomanipulationer - Världens första fejkade foto
- Klassiska fotomanipulationer under 2009
- Klassiska fotomanipulationer - Fången i underjorden del 1
- Klassiska fotomanipulationer - Fången i underjoden del 2
- Klassiska fotomanipulationer - Kycklingar från Venus?
- Klassiska fotomanipulationer - Shanghai-bebisen
- Klassiska fotomanipulationer - Osmaklig blodpöl
- Klassiska fotomanipulationer - Abraham Lincolns nya kropp
- Klassiska fotomanipulationer - Skönheten och Odjuret möts i OS
Följ oss på
Twitter
Visst var det så. Utan att förta ett roligt och intressant inlägg: Det är väl knappast någon som kräver att konstfotografer ska låta bli att försköna och manipulera idag heller?
Det är skillnad på fotografi och fotografi. Den dokumentära bilden bör väl i någon mening vara just det. Förstås.
Skrevs 23 maj 2009 kl 8:43 | Adress till kommentaren
@Pierre: Naturligtvis är det skillnad. Samtidigt tror jag att Robinson såg försköningen som ett estetiskt ansvar, alltså något som också måste gälla när någon avbildas i tex en tidning.
Dokumentär bild ja… När man säger så brukar det inte länge innan någon påpekar att alla bilder är påverkade fotografen genom vinkel, utsnitt, etc. Som sagt – allting går i cykler. ;)
Skrevs 23 maj 2009 kl 9:13 | Adress till kommentaren
Som vanligt intressant och bra läsning du bjuder på Anders. Det är lite märkligt att ju mer fotograferingen har utvecklats ju mer ”puritana” blir vissa utövare. Ajabaja inte klona, inte manipulera, inte beskära, nej här tar vi bilden direkt ur kameran minasann. Oj HDR det är ju så fult så gör inte jag inte. Alla bilder även på filmtiden behöver arbetas med mer eller mindre. Tycker det är lite märkligt detta motstånd till något som man kanske egentligen inte vet vad det innebär.
Sluta vara så rädda vissa där ute, tycker i alla fall jag.
Tack igen för spännande läsning och ha en bra helg alla
Jannica
Skrevs 23 maj 2009 kl 10:45 | Adress till kommentaren
Ett av de intressantaste och mest observanta inläggen på länge! Särskilt för någon som tycker att porträttfoto och att skapa vackra bilder är det roligaste fotot!
Tack!
Skrevs 23 maj 2009 kl 12:30 | Adress till kommentaren
Intressant läsning. Det här med att foton återger verkligheten är lite tveksamt enligt mig. Så som en person ser ut på ett foto uppfattar vi dem oftast inte i verkligheten, eftersom personer alltid rör sig åtminstone lite så märker vi inte små blessyrer. Sen att blixten från fotografering ofta orsakar blänk i t.ex. pannan är en annan sak som inte återger en sann bild. Jag är av den åsikten att Robinson fortfarande har delvis rätt, om det inte gäller dokumenteringsfoton så är det helt rätt (men kanske inte fullt ut en plikt) att ändra små detaljer. Att ersätta en utbränd himmel (om man använder ett separat foto på himmeln tagen vid samma tillfälle) är ju inte heller förfalskning utan bara att man efterbehandling.
Sammanfattning: Det är rätt att behandla en bild så att den återger vad ögat ser, inte linsen.
Skrevs 23 maj 2009 kl 13:14 | Adress till kommentaren
Superintressant lördagsläsning (som blev söndag för mig). På något vis känns Henry Peach Robinsons fotomanipulationer rätt ofarliga, men å andra sidan fanns det ju fotografer (eller kanske retuscherare) som ändrade i bilder av politiska skäl (vem minns inte den ryska bilden där någon ”potentat” blev bortretuscherad för att han gjort sig obekväm i det politiska etablissemanget).
Kanske är bilden av den döende flickan inte så mycket ”dokumentär” som någon som fotade fotojournalistiska bilder, men det är ändå en slags dokumentär ändå. Fast jag ser den som en fantastisk bild, som kunde varit en målning på många sätt.
Skrevs 24 maj 2009 kl 23:13 | Adress till kommentaren