Emils favvisbild
Jag fick tillfälle att klura lite häromdagen. Är inte kameran en fantastisk leksak oxå? Som ett spel alla begriper och alla kan vara med i bums.
Var hemma hos mina föräldrar och syskon i Örserum, utanför Gränna. Kameran var framme, som alltid. Mest för att det är en kul leksak för mig och mina syskonbarn ihop. Vi kan kräla omkring på golvet och ta bilder. Det är nästan lika roligt som LEGO.
Av alla poserande bilder, snygga bilder där barnen kramar farmor etc så var detta Emils egen favoritbild. Det finns tio i samma serie där han ler. Och de flesta vuxna skulle valt vilken som helst av dem hellre än bilden ovan. Men, ärligt, visst är det skojigare med Emils favvisbild?
Jag menar, jag fotar ju inte för att få bra bilder. Jag fotar för att kameran är vår version av fotboll just då. Vi tar bilder ihop. Ibland håller jag i kameran, ibland håller Emil i den.
Det är så underbart charmigt att se ett barn greppa ny teknologi på ett sätt som varit otänkbart för oss födda före 1995. Har ni någon gång fotat ett barn och sett dem tålmodigt vänta på blixten, för att omedelbart springa över till dig för att titta i displayen innan fotot försvunnit? Och sen skrika ”en till, jag ska prova en till”.
Mindre barn brukar blanda ihop lampan för röda ögon och springa och titta redan när den tänts upp.
Vad vill jag säga egentligen. Jag vet inte. Jag ville bara dela erfarenheten. Om det finns nåt råd så är det: Var inte den stela morbrodern med jätte-utrustningen på ett stativ som bara du får röra (inställt i manuellt läge). Låt alla trycka, spexa, showa, kräla, hoppa och leka. Helt plötsligt sitter du på middagens roligaste leksak.
Följ oss på
Twitter
alla stora artister,skådespelare,fotografer mm mm säger hela tiden att sedan de var små har de varit i en inspelningstudio,eller åkt en brandbil och sedan blivit brandmän själva, vad jag menar är….vi behöver ge våra kidz något som de kan växa upp med.Tänk om 20 år, då har Emil hunnit bli 25-30 år och kanske är en berömd fotograf och i en intervju säger han att allt började när han och Matte krälade på golvet när han var liten, och fick ta bilder med den jätte stora kameran. :)
Skrevs 8 oktober 2007 kl 17:37 | Adress till kommentaren
Tycker att Emil har ett fint öga för bilder. Det ska inte vara tråkigt utan personligt. Emil verkar ha gott om personlighet =)
Skrevs 8 oktober 2007 kl 17:59 | Adress till kommentaren
Känner igen det med att springa fram till kameran och se resultatet när jag fotograferat min systerson. =)
Skrevs 8 oktober 2007 kl 19:02 | Adress till kommentaren
Jag brukar springa fram till mina barn och slita mobiltelefonerna från dem så fort de tagit en bild av mig.
–Få se, få se.
Skrevs 8 oktober 2007 kl 20:45 | Adress till kommentaren
Jag brukar låta mina killar (två stycken femåringar) låna min kamera och ta bilder i olika miljöer. Det som slår mig varje gång är ett det alltid blir några riktigt bra och intressanta bilder som jag aldrig någonsin skulle kommit på att ta själv. Och det beror inte bara på slumpen att de lyckas ta dem…
Skrevs 9 oktober 2007 kl 12:33 | Adress till kommentaren
Dessutom så fastnar man själv på en bild då och då när dottern får hålla i kameran.
Jag videofilmade min dotter ganska mycket när hon var liten. När hon var i 2-3 års åldern så slutar alla sekvenser med: ”Nu vill jag se Maija i kameran”.
Skrevs 9 oktober 2007 kl 15:00 | Adress till kommentaren
Jag gav dottern en digitalkamera (väldigt enkel) då hon var 5 år för att skulle få dokumentera sin version av resor, tillställningar mm, mm. Det blev billigare att göra så än att ge henne engångskameror gång på gång. (Sen hjälper det lite om man jobbar i fotoaffär) =)
Skrevs 9 oktober 2007 kl 17:41 | Adress till kommentaren
Mattias du måste också visa Emil hur man redigerar vitbalansen i bilden :D
Skrevs 11 oktober 2007 kl 9:14 | Adress till kommentaren