Finding Peace

Beata Rydén och det kreativa arbetet

Beata Rydén skapar makalösa bilder som får fantasin att göra kullerbyttor, höga hopp och kanske till och med flyga. Jag har dykt ner i hennes värld en stund för att prata skapande och inspiration.

Jag kommer aldrig bli för gammal för sagor, det tror jag ingen blir. Alla borde läsa minst en saga om året. Det är en fantastisk upplevelse på många sätt.

Min kärlek till sagor gjorde också att jag snabbt fastnade för Beatas sällsamma bilder, de som vandrar mellan det verkliga och overkliga på ett nervkittlande vis.

Jag blev fascinerad, naglades fast och ville veta mer. Om Beatas bilder och arbetet bakom. Vad rör sig i Beatas huvud och hur tänker hon om kreativitet?

Beata RydenHej Beata, varför skapar du?

- Jag har ett starkt driv att belysa den inre världen. Varje människa bär på ett inre som påverkar hur hon beter sig och hur hon uppfattar sin omvärld. Mycket i vår värld är hemskt och kaotiskt. Konst är ett viktigt medel i att kritisera samtiden och belysa det som inte fungerar.

Mitt sätt att bedriva samhällskritik är genom surrealistiska, fantasifulla och drömska bilder. Jag inspireras ständigt av ett citat från författaren Jeanette Winterson, där hon säger att för att kritisera sin tid måste du inte alltid gå rakt på den, du kan göra det genom att erbjuda någonting helt annat. Det vill jag göra. Skapa nya världar som öppnar upp dörrar.

Jag har en stark tro på fantasi och jag tror att den är livsviktig för varje människa. Vi klarar oss inte enbart på praktiska saker som pengar och mat. Vi behöver ett rikt inre. Vi behöver ha någon slags kontakt med oss själva.

Mina bilder utgår från inre skeenden och psykologiska processer. Min önskan är att kunna bidra till att en annan människa får en större förståelse för sig själv. Jag vill göra det osynliga synligt genom att skapa bilder som kan visualisera sådant som inte riktigt går att ta på, som personliga gränser och integritet. Vi har alla behov av att sätta gränser mot omgivningen, men det kan vara väldigt svårt att tala om eller förstå.

To the moon and back

To the moon and back

Har du alltid en tydlig plan, ett mål, med dina bilder?

- Ja. Min arbetsprocess kan ses som en blandning mellan att måla och fotografera. En ny idé kommer ofta till mig som en tydlig bild i mitt huvud, som jag skissar ner och sedan arbetar hårt för att förverkliga.

Det handlar om att skapa de förutsättningar som behövs för att göra bilden verklig. Jag letar efter rätt miljö att fotografera i. Rätt modell, rätt kläder och rätt rekvisita.

När bilden ska tas finns det alltid med ett visst mått av slump i processen. Fältet som jag har valt att fota på kan se olika ut beroende på väder, till exempel om det har regnat dagen innan.

Sådana faktorer tycker jag om, det lämnar en öppning i skapandet som tillåter det att vara flexibelt. Det är just det som fascinerar mig med fotokonsten, att jag kan tänka ut hur jag vill ha det i förväg och samtidigt få en överraskning när jag väl fotograferar.

I found a rainbow

I found a rainbow

Jag har en tydlig bild av hur jag vill att det färdiga fotot ska se ut och jag har märkt att det ofta blir bäst om jag försöker vara sann mot ursprungsidén så mycket det går. Det kan också bli tvärtom; att jag står på platsen för att fotografera en bild och inser att jag måste göra en förändring för att komma närmare min vision.

Detta är något jag upplever att jag blir bättre på hela tiden; att avgöra vad som blir bäst. Det är min idé som ska förverkligas, ingen annans. Det är viktigt att komma ihåg!

Var bor dina idéer?

- Jag bär alltid runt på en anteckningsbok i min väska, där jag skriver ner mina olika idéer. Jag skissar och skriver. Ibland bara enstaka ord, ibland en längre beskrivning. Ibland följer en skiss med genom flera anteckningsböcker tills den är genomförd. Vissa idéer stannar på pappret, om jag efter ett tag känner att de inte är värda att förverkligas.

Jag samlar också på citat från sådant jag läser. Det kan vara fakta om hur människans känslocentra i hjärnan fungerar, ett visdomsord om att följa sin dröm, eller ett rent företags-tips om hur du ska bli framgång som kreativ entreprenör!

Jag samlar ständigt på inspiration, både till livet och till mitt fotograferande.

Berätta om en bild som betyder mycket för dig.

- I år påbörjade jag ett projekt som går under arbetsnamnet ”The Sleep Project”. Projektet handlar om tillståndet mellan vakenhet och sömn, ett fascinerande och ibland läskigt tillstånd där det kan ske en massa spännande fenomen.

Du kan uppleva att du flyger eller rycker plötsligt till för att du faller. Du kan få svårt att andas därför att någonting tynger ner dig. Starka färger, symboler och ljud kan förekomma.

Wade

Hypnagogia

I våras reste jag med min vän och fantastiska kollega Victoria Söderström till Island för att leta efter landskap som kunde hjälpa mig gestalta detta tillstånd. Där skapade jag en bild som heter ”Hypnagogia”, den första bilden i serien. Bilden är tagen i en glaciärsjö och den är ett självporträtt. Den betyder mycket för mig just för att det är den första bilden i ett nytt projekt som jag har funderat mycket kring. Det är en fantastisk känsla att skapa någonting nytt som du aldrig har gjort förut.

När jag skapade bilden tänkte jag på känslan av att vada fram i vatten i en dröm, att försöka springa men hindras av vattnet. Att inte ta sig igenom vattenmassorna tillräckligt fort.

Hypnagogia, oredigerad.

Hypnagogia, oredigerad.

Bilden är fotograferad i dagsljus. När jag tog den visste jag att jag skulle omvandla scenen till natt i Photoshop. Detta har blivit något av min specialitet på sistone, att förvandla dag till natt.

Något i nattens mystik säger så mycket om de outforskade områdena inom en människa! Jag har expanderat bilden uppåt och målat svart över stora delar . Slutbilden är också ett montage av två bilder. På den slutgiltiga bilden befinner jag mig längre ut i vattnet än vad jag gjorde på riktigt.

Hur ställer du dig till inspiration kontra disciplin när det kommer till skapande?

- Jag skapar i perioder. Vissa veckor sitter jag mer framför datorn och redigerar bilder, andra veckor är jag mer aktiv med själva fotandet.

Jag kan ha perioder då jag inte alls är inspirerad, vilket för mig känns riktigt skönt. Då detta är min stora passion i livet, kan det också leda till att jag lägger mycket fokus och energi på det, och det kan vara ganska uttröttande; att ständigt känna att jag måste få ur mig en massa saker. Då är det skönt att låta det vila. Jag har upptäckt att ganska mycket blir bättre om du tar ett steg tillbaka, låter det vila och sedan återgår till det vid ett senare skede.

Jag tror att det är nödvändigt att skapandet får ha olika faser. Under en period kanske du samlar information och inspiration, under en annan period skapar du själva bilden. Som konstnär får du inte glömma bort att en viktig del av arbetet sker i ditt huvud.

Om du saknar inspiration skulle jag tipsa om att välja ett ämne eller ett fenomen som du är intresserad av, och försöka komma på olika bilder utifrån det. Det kan till exempel vara en specifik känsla som du vill gestalta, eller något samhällsfenomen. Själv brinner jag för olika psykologiska processer. Genom att lära sig mer om ett ämne kan du få mycket inspiration på köpet.

Serenade

Serenade

I min bild ”Serenade” använder jag mig av ett stort akvarium för att skildra känslan av att ha ett eget rum, någonstans där du är fri från din omvärld, men också isolerad. Just den bildidén fick jag när jag lyssnade på låten ”The Room” av Miss Li. Musik är en bra inspirationskälla.

När och var skapar du?

- Jag är som mest kreativ på kvällen, då jag har lätt att komma igång och redigera bilder. Jag tror det handlar om en slags avslappning; när jag vet att ingen kommer att kontakta mig kan jag helt gå in i min bubbla. Däremot tycker jag bättre om att jobba med saker runtomkring själva fotandet på dagtid: svara på intervjuer, vara aktiv på sociala medier och skriva blogginlägg.

studio

Beatas nya arbetsrum

Min favorit-skaparplats är min nya studio! Nyligen flyttade jag och min sambo till en ny lägenhet, vilket möjliggjorde för mig att få ett eget arbetsrum. Här förvarar jag kamerautrustning, rekvisita, kostym och en massa papper och pärmar.

Att ha ett eget rum för min kreativitet känns helt fantastiskt. Det finns en dörr att stänga och jag vet att det är foto jag ska tänka på när jag är här inne. Nu återstår bara att ordna upp i flyttröran!

Jobbar du mycket med att synas som kreatör?

- Ja! Jag älskar att visa upp mina bilder. För några år sedan kände jag precis tvärtom. Jag vågade inte visa vad jag gjorde för någon, och skapade mest i smyg. Någon enstaka gång visade jag upp något för min mamma och min pojkvän, men det var otroligt nervöst.

För mig lossnade det då jag sökte till Högskolan för fotografi för första gången 2011. Jag kom inte in och blev helt förkrossad. Men på något sätt gjorde detta att min rädsla försvann, och jag bestämde mig för att strunta i att försöka göra ”bra konst” och istället bara skapa.

Jag började använda mitt konto på Flickr och bestämde mig för att dela med mig av allt jag skapade utan att känna att jag måste vara bra eller skapa ”rätt” bilder. Det var otroligt förlösande.

I början var det nervöst att ladda upp en bild, och jag blev otroligt glad för min första kommentar! Flickr är ett jättebra ställe för fotografer, jag skulle rekommendera alla att gå med där. Stämningen är positiv och alla lyfter varandra. Det finns svenska forum som är mer negativa och där folk är snabba på att ge negativ kritik. Jag tror mer på att växa genom uppmuntran och positiv kritik, än tvärtom!

Jag startade också en Facebooksida för ett par år sedan och nu har jag inte alls problem med att dela det jag gör. Tvärtom vill jag att så många som möjligt ska se det jag skapar.

Jag tycker att det händer någonting magiskt i mötet mellan bild och åskådare. Att kunna skapa något som någon annan kan bära med sig och reflektera över. Det är att ge av sig själv till världen.

Jag vill skapa en dialog mellan bild och betraktare. För att bidra till världen måste du också göra dig synlig i den. Nu tycker jag dessutom att det är roligt att nå ut med mina bilder. Jag tänker på marknadsföring och på hur jag ska nå ut, vilket är en helt egen process skild från skapandet. Väldigt kul!

Void

Void

Har du ett boktips?

- Jag rekommenderar alltid Harry Potter-böckerna, de ger mig kraft varje gång jag läser dem. De handlar om livet och döden och om att hitta modet att gå sin egen väg och göra det du tycker är rätt.

Sedan gillar jag en bok som heter ”Sputnikälskling” av Haruki Murakami, den rör sig på den där skarven mellan verklighet och fantasi som är så spännande. Kanske måste du inte välja om något är verkligt eller overkligt – det kanske kan vara både och?

iPad1

Jag har haft fel – Fota med iPad är kul

Du har säkert sett dem. De som står vid Brandenburger Tor, Eiffeltornet eller Öresundsbron och fotar det med en iPad. Fotografering ska på något sätt vara graciöst. Men de med en iPad får det att se så klumpigt ut. I synnerhet om den är inbakad i ett skal.

Men, förra helgen bestämde jag mig för att pröva. En fiskeutflykt med familjen fick vara testbänk. Vet du vad? – Det är superkul.

iPad2Jag tror inte bara det är nyhetens behag (även om det spelar in). Speciellt är det två saker jag gillar:

Det är totalt uppslukande. Det känns som om du håller upp en TV framför ditt eget ansikte. Du ser inget annat än det du ska fotografera. Det gör det kul att komponera -Du ser verkligen allt du ska fota, inte bara motivet (så som det blir med en telefon).

Det är socialt. Det är fullt möjligt att vara mer än en person och fotografera. Två eller tre personer kan komponera som ett team och diskutera hur bilden ska tas.

En negativ bi-effekt är att det är svårt att hålla en så pass stor grej på raka armar utan att ställa sig bredbent. Det är ju inte styrkegrej utan mer en motorisk reflex (testa själv). Vilket gör att du blir väldigt stillastående.

För semesterbilder har du även ett auto-HDR-läge. Det fixar lite enklare problem med motljus och skuggor. Se nedan.

Så, är du beredd att se lite töntig ut är iPad ett superkul sätt att fotografera på. Mest tror jag det är någon form av inre röst som säger: ”du är svensk, du ska inte se ut som en turist utan som en världsvan globetrotter.” Som om inte t-shirt, kortbyxor, tofflor, ryggsäck och keps redan avslöjat det…

hdr
Fredag med Fredrik

Fredag med Fredrik #7 2014

Det har blivit en ny termin hos oss på Moderskeppet. Jag tittar upp en stund från mina projekt och passar på att tipsa just dig att titta på något intressant. Eller fördriva tid på jobbet, vad vet jag? Håll till godo i vilket fall!

Krista Long

Foto: Krista Long

Foto: Krista Long

Krista spenderade sommaren på olika vattenparker med sina barn. Efter några besök började hon ta med sig kameran då hon hittat en speciell rutschkana. Från just den här kom åkarna ut på lite högre höjd och befann sig helt enkelt i ett bra läge för att fångas på bild.

Många sessioner och en borttrollad tegelvägg senare så publicerade hon det här setet på Flickr. Intressanta och roliga bilder tycker jag!

Hasselblad eller smartphone?

Foto: Alex Koloskov/Photigy

Foto: Alex Koloskov / Photigy.com

Alex Koloskov på webbplatsen photigy.com ställer sig frågan ”Hur bra bilder kan man ta med en smartphone?”. För att ta reda på det ställer han en Hasselblad med digitalbakstycke som utmanare. Eller det kanske är telefonen som är utmanaren? Klart det finns skillnader i slutresultatet, men de är inte så uppenbara som man först kan tro. Här hittar du artikel och film.

En orgie i gamla nyheter, dokumentära inslag och 1900-talshistoria

(c)British Pathé

(c)British Pathé

Mediabyrån med det lite lustiga namnet British Pathé har sedan tidigt efter förra sekelskiftet spelat in och samlat nyhetsinslag som visades till exempel innan biofilmer. När de väl slutade med det i början på 1970-talet hade de samlat på sig 85.000 nyhetsinslag och små dokumentärfilmer på sammanlagt över 3.500 timmar.

Det fina är att hela arkivet nu finns på Youtube. Det kan vara lite svårt att söka i deras kanal dock. Mitt tips är att gå till webbplatsen, söka där och sedan kopiera titeln på det du vill titta på och söka på youtube. Eller titta på deras kurerade material direkt, det är intressant det också.

En av mina favoriter just nu är ”The First Hundred Years!”. Som går igenom fotografins historia fram till slutet av trettiotalet då inslaget producerades.

Leken

Var är vi-leken

Bilder kan ju vara så mycket, allt från maffiga konstverk till enkla kom ihåg-bilder som visar ett serienummer på en dator eller var du ställde dig på Ikeas stora parkering. För mig har det denna sommar varit lite av en lek.

Titt som tätt har det plingat i telefonen. Först ett pling och kort därefter oftast en lavin av pling. Både i min och min sambos telefon samtidigt dessutom.

Först har det kommit en bild på en landskapsvy eller en mindre detalj i en miljö och frågan ”Var är vi?.

Därefter har det gissats vilt. Pling, pling, pling. ”På Lidköpings camping!”, ”Vid bergochdalbanan på Liseberg!”, ”I lekstugan!”.

Lite som att leka På spåret fast tillsammans med min sambos familj. Den som gissar rätt först vinner ära och beröm. Ju mer specificerat desto bättre. Det gäller att vara på tårna. För snabbt går det.

Så ja, bilder kan ju snabbt bli ganska enkla men ack så roliga lekar. Ett hett tips.