Digitalisera

Mina första cykeläventyr är nu digitaliserade

Gamla VHS-band och smalfilmer blir knappast bättre med åren. Se till att ta tillvara på materialet bums genom att digitalisera det.

Det råder digitaliserings-yra på Moderskeppet just nu. Igår kunde du läsa om Mattias som har fotat av familjens diabilder och gett dem nytt liv. Jag tänkte också ge mig in i leken. För jag har bästa projekt-tipset för vinterns många mörka dagar och kanske framförallt för de lediga mellandagarna.

Har du gamla videoband som bara slits och blir sämre med åren? Ja, jag trodde kanske det. Då kan du:

  1. Digitalisera rubbet
  2. Sortera materialet så att du får någorlunda koll
  3. Redigera ihop det bästa i en ny fräsch film (eller flera)
  4. Visa för släkt och vänner!

Ja du hinner nog inte allt på en helg. Men du hinner i alla fall börja. Ett steg i taget är alltid bäst.

Min digitalisering

Förra hösten startade jag själv projektet att digitalisera gamla VHS- och DV-band som innehöll glimtar från min barndom. Allt enligt Filips alla tips och guider i kursen Digitalisera ditt videoarkiv. Det tog lite tid, det ska jag inte sticka under stolen med, men det var hur kul som helst!

Jag fick se en storögd lillebror gosa med en rultig valpkull hemma på det hala köksgolvet och hur jag lärde mig cykla trehjuling hemma på mormor och morfars lugna gata. Detta var varvat med många och långa sekvenser av ekorrar och älgar i trädgården, som pappa entusiastiskt fångat från ett fönster.

Och som pricken över i:et; Mamma och pappas halvsunkiga bröllopsvideo på nästan två timmar. Givetvis fylld med härliga och minnesvärda stunder, men oj vad lång den var.

När det mesta var klart tog jag en paus. En lång paus. På ungefär ett år faktiskt.

Premiere Pro

Min redigering

I förrförra veckan tog jag nya tag, med nya krafter och brinnande lust. Jag började tanka in allt material i Premiere Pro. Ett program jag aldrig hade använt förut. Men det gick vägen med hjälp av Josefinas kurs Videoredigera med Premiere Pro.

Och nu har jag (också med Josefinas vägledning) börjat sortera fram det gottigaste, trimmat ner materialet till lagom långa klipp och startat arbetet med att sätta ihop det till en rolig liten film om min barndom.

Så de där ekorrarna och otaliga älgarna har fått stryka på foten i den nya filmen. Och mammas och pappas bröllopsfilm är för tillfället nedklippt från två timmar till fyra minuter, för att kunna inleda filmen på ett fint sätt. Förmodligen ryker lite till i slutändan.

Kvar blir det bästa och de viktigaste stunderna. Trots att det är väldigt svårt att välja bort. Jag tar faktiskt en hel del råd från Mikaels kurs Berättande bildspel. För att kunna sy ihop något som förhoppningsvis trollbinder min publik och som håller en vaken hela filmen igenom.

Roligt och tryggt

Det ska bli jätteskoj att visa upp en ny och fräsch version för familjen när allt är klart. Min morfar frågar nästa varje gång vi ses, så jag får kanske rappa på lite.

Och det känns samtidigt tryggt att allt material nu finns överfört till en hårddisk. Istället för att ligga och tyna bort på gamla band.

Så det är mitt tips. Digitalisera gammal video och gör som ”ny”! Det tar lite tid men är både roligt och framtidssäkrande.

bok01

Årets julklapp som får farmor att börja gråta

Fota av dina diabilder och gör böcker till dina släktingar. Det gjorde fotografen och Guldmedlemmen Mattias Thuvander, och blev julens största hjälte. Hans farmor blev så glad och rörd att hon började gråta.

mattias_thuvander– Min farmor hade massor av lådor med diabilder som bara låg i ett skåp och samlade damm. När jag var liten brukade jag kolla på bilderna med hjälp av en handhållen diabetraktare. Det tyckte jag var häftigt, berättar Mattias.

Men mycket mer än så blev det inte. Bilderna låg kvar i skåpet. Lite gömda men inte bortglömda, och odlade dåligt samvete.

Totalt var det cirka 1400 bilder. De flesta satt i ram och var hyfsat sorterade, men en del låg även i remsor i plastfickor.

Bildernas räddning

Men så en dag råkade Mattias se ett videoklipp där Modeskeppets Mattias visade hur man kan fotografera av diabilder med hjälp av sin vanliga kamerautrustning.

– Efter att ha kollat på videoklippet bestämde jag mig för att skaffa ett ljusbord och ett macroobjektiv (Canon 100mm f2.8).

Sedan var han snart igång.

guldheader_fotadia_960

Exempel på hur det kan se ut när du fotograferar av dia-bilder och negativ.

– Jag lade ljusbordet på en bänk bredvid datorn, monterade kameran på ett stativ med kameran nedåt, och kopplade en usb-kabel mellan kameran och datorn.

På så sätt kunde Mattias se Live View på datorns skärm.

– Lightroom bevakade sedan katalogen där bilderna sparades och autoimporterade dem. På så sätt kunde jag enkelt se resultatet och göra små korrigeringar.

Med den här metoden kunde Mattias digitalisera ungefär 100 bilder i timmen.

Lägg till minnesdata

När bilderna väl var i datorn gick Mattias igenom dem och redigerade dem mer noggrannt – klippte bort diaramen, färgkorrigerade, klonade bort dammkorn etc. Sedan satt han med sin farmor och skrev in metadata i bilderna för att spara namn på personer och platser. De skrev också in om det fanns någon rolig historia ihop med bilderna.

Den här delen tycker jag är väldigt viktig. Bara bilder utan någon information är inte lika intressant. Speciellt när det gäller gamla bilder där man kanske aldrig träffat personerna i bilderna.

Mattias tycker att färgkorrigeringen var den häftigaste delen av processen eftersom den gav bilderna ett helt nytt liv.

diabilder

– Många bilder hade en extremt röd färg som var väldigt enkel att korrigera bort med hjälp av Lightroom. Om detta beror på misstag vid framkallning eller om bilderna fått den röda färgen på grund av ålder vet jag inte riktigt.

När Mattias fotat av och bildbehandlat alla bilder så skapade han fotoböcker av dem.

bok03

– Jag gjorde en bok till farmor, en till pappa och hans syskon. Blev klar med avfotograferingen ungefär två månader innan jul. Eftersom jag tillverkar den del böcker till bröllopskunder så vet jag hur uppskattat det brukar vara, så jag tänkte att det kunde bli en bra julklapp.

Och det blev verkligen bra.

Böckerna blev helt klart årets julklapp. De satt och bläddrade hela kvällen. Farmor var nog den som blev allra gladast, hon började gråta.

I bildurvalet gjorde Mattias så att varje bok till största del innehåller bilder på personerna själva. Alla böcker har alltså fått olika innehåll. Farmors bok innehåller bilder på alla barnen, och bilder på henne och farfar.

Val av fotoboksleverantör

Det finns massor av fotoboksleverantörer att välja på, Mattias valde en i Tyskland.

bok05

– Jag gjorde designen till mina böcker i Proalbum-designer-pluginet till Photoshop. Kan verkligen rekommendera detta. Trycket gjorde jag av det tyska företaget SAAL. Har inte hittat ett svenskt företag som trycker samma kvalitet till lika bra pris.

Mattias jobbar till vardags som fotograf och fotar till största del bröllop. Han har provat att marknadsföra tjänsten att digitalisera diabilder och negativ via sitt företag, men inte fått så mycket respons.

– Tyvärr verkar folk inte vara speciellt intresserade, vilket är synd. Det är många minnen som går förlorade när gamla bilder glöms bort.

Mattias tips till dig som vill fota av diabilder:

  • Det är svårt att få bra resultat utan ett macroobjektiv. 100mm eller längre är att rekommendera. Man vill gärna täcka hela bildytan så man slipper klippa för mycket och därmed tappa upplösning.
  • Tänk på att bilderna kan vara spegelvända. Det är enkelt att se om bilderna innehåller text, annars kan man kolla på detaljer som vigselringar, vilken arm personerna har sin klocka på och liknande.
  • Skriv in metadata så inte viktig information går förlorad.
  • Gör backup! Se till att ha minst två uppsättningar av kopior, varav en utanför hemmet. Detta gäller så klart alla sina bilder.

Vill du lära dig mer om hur du kan fotografera av diabilder? Guldmedlemmar kan se Gustafs Hellsings kurs ”Fota av dia och negativ” | Bli medlem

Julkampanj_systemkamera

Ge bort fotokunskap i julklapp

Letar du som bäst efter den perfekta julklappen? Till vänner och släktingar som älskar foto och bildbehandling kan du ge ett presentkort på Moderskeppet Guld. Ett himla bra klipp!

Idag innehåller Guld 173 videokurser om foto, bildbehandling, design och kreativitet. Och det kommer nya kurser ett par gånger i månaden. Du kan kolla in vårt kursutbud som vi är otroligt stolta över.

Presentkorten ger tillgång till alla kurser dygnet runt i valt antal månader:

  • 3 månader – 297 kr
  • 6 månader 594 kr – Julkampanj med 1 extra månad på köpet
  • 12 månader  – 1188 kr – Julkampanj med 3 extra månader på köpet

Frågor och information

Du kan alltid kontakta oss om du behöver köpråd eller om du har andra funderingar kring ditt köp. Du kan också läsa mer om hur ett presentkort fungerar.

  • Beställ innan 19 december kl 15.00 (gäller inrikes) så levererar Posten innan julafton.
  • 90 dagars returrätt.
  • Gratis frakt på alla beställningar.

Ps. Det är helt okej att köpa en julklapp till dig själv också…

tjuv

Ett inbrott förbättrar humöret

Vi har skrattat något oerhört mycket den här veckan på Moderskeppet. Vi hade inbrott i helgen. Och mitt i all oro över det som försvunnit – kameror, datorer, telefoner och surfplattor – har mina kollegor hittat otroligt mycket att brista ut i garv över.

filip_pyttelitenSom att Filip höll på med ett montage som krävde att han fotades naken (ligger på minneskortet på den stulna 6Dn) eller att tjuvarna tog sig tid att spela flipperspel och fick genuint urusla resultat.

Tjurvarnas resultat. High Score är annars 267.965.440.

Tjurvarnas resultat. High Score är annars 267.965.440.

Roligast har vi haft över att tjuvarna inte orkade bära hela sitt byte. Så i källaren lämnade de en säck med en Macdator och en videokamera – Samlat värde 100.000kr. Men hela vägen orkade de istället bära en platta energidryck och ett kilo frukt-kolor av den där gräsliga sorten Sanna medvetet valt som mässgodis för att inte vi andra inte ska äta upp det.

De rensade även vår testbänk. Fylld med riktigt gamla datorer, telefoner och surfplattor. Jag vet inte vad andrahandsvärdet är på en dator tydligt märkt med ”Windows Vista 2006″? Men det är säkert snäppet över de två iPhone 3G som stals.

Så därav skratten. Varje dag upptäcker vi något nytt och otroligt trivialt som följt med.

Lite seriöst om förluster

Några har frågat oss om datasäkerheten kring Guld / Butiken. Betalkorten har vi inte sparat hos oss själva eller på våra servrar. De har bara kortföretaget DIBS. Det kan varken tjuv eller hacker ta.

Ditt personliga lösenord till Guld kan ingen på Moderskeppet se för de är krypterade. Men även enklare information (som ditt namn och adress) har vi behållit för oss själva. Sjukt svåra lösenord satte egentligen stopp för det direkt. Men nu är även alla enheter avstängda över distans. En teknik som finns på iPads och på Macar.

För oss själva har vår (numera) hårda disciplin med säkerhetskopior betalat sig. Så även om många hårddiskar stals har all data kunnat återföras. Inte ett videoklipp är borta.

Hur inbrottet gick till får vi återkomma till då det fortfarande utreds av polis och försäkringsbolag.

Tack för engagemanget

Tack till alla som gett oss stöd i det kaoset som varit. Polisen har hjälpt till och alla smarta runt omkring oss har bidragit med stöd. Och alla glada uppmuntrande tillrop på Facebook har värmt att läsa.

Nu är vi på väg till Fotomässan och sedan är det rakt tillbaka till Jönköping och göra fler videokurser. Videokameran orkade de ju inte bära med sig…

Saker stulna du kan hålla utkik efter (om de dyker upp samtidigt)

  • Canon 6D + grepp
  • Canon 7D
  • Canon 5Dii
  • Canon 100D
  • Sigma 12-24
  • 2st Canon 50 1.4
  • Canon 50 1.8
  • Canon 40
  • Canon 85 1.8
  • Canon Speedlight 600EX
  • GoPro
  • 2st HP Laptopar
  • Macbook Pro
  • iPad 1, 2, air
  • Galaxy 3 vit 7″
  • 3 orange:a rugged diskar
  • Sennheiser-myggor

Mindre viktiga saker att hålla utkik efter

  • Stor påse Fruktkola
  • 2 iPhone 3G
  • Canon 1000D med trasigt objektiv
  • Selfiepinne
  • Skruvmejslar Blå
  • Väckarklocka med blå siffror
  • Vit dator märkt ”Windows Vista 2006″
  • Platta redbull
  • 2st iPhoneladdare
  • Macbook Pro 2008 med stor klisteretikett som ser som en bokhylla
  • Fiskelina
  • Penntroll

 

Puh. Presentboksförrådet är orört...

Puh. Presentboksförrådet är orört…

 

Cottingleyfairies_intro

Älvorna i Cottingley

Var det riktiga älvor på bilderna eller spelade flickorna alla ett spratt? Det definitiva svaret dröjde nästan 70 år.

Melbourne, september 1920
Arthur Conan Doyle, sedan länge världsberömd författare för sina historier om Sherlock Holmes, sprättar ivrigt upp brevet. Ända sedan han anlände till Australien har han väntat på att höra från sin vän Gardner. De tre fotografier kuvertet innehåller är mer än vad han vågat hoppas på. Det råder ingen tvekan längre. Här är beviset för att älvor verkligen existerar!

Flickorna med kameran

När Doyle fick sitt brev var det fortsättningen på en historia som tog sin början tre år tidigare i Cottingley, en pittoresk liten by i hjärtat av England.

Elsie&FrancesSkådeplatsen var ett litet vattenfall i närheten av familjen Wrights hus. Dottern i familjen, den bedårande Elsie Wright, 16 år, tillbringade den varma sensommardagen vid vattenfallet tillsammans med sin lilla kusin Frances Griffiths, 10 år.

I famnen hade Elsie en alldeles ny Midg-kamera som hon hade bett att få låna av sin pappa. Hon hade aldrig använt kameran förut, men fått noggranna instruktioner om hur den fungerade.

Älvorna dyker upp för första gången

Senare på kvällen framkallade Elsies pappa, Arthur Wright, bilden som flickorna hade tagit. När motivet framträdde såg han märkliga ljusa detaljer i förgrunden. Efter en stund kunde han konstatera att det såg ut att vara några slags pappersfigurer. Men när han frågade flickorna förnekade de bestämt detta och förklarade att det var älvor som brukade dyka upp vid bäcken. Arthur bara skakade på huvudet åt barnens tokigheter.

Cottingleyfairies

Någon månad senare fick flickorna låna kameran igen. Nu var det Elsies tur att posera och återigen fanns det en märklig figur i bilden, den här gången något som tycktes vara en liten vätte. Arthur tröttnade på rackartygen och lånade inte ut sin kamera mer.

Intresset sprider sig

gnomeDär hade historien kunnat rinna ut i sanden. Men ett par år senare närvarade Elsies mamma vid ett möte för teosofi, en föregångare till det vi idag kallar New Age. Temat för kvällen var ”Älvor” och efteråt nämnde hon kort för de närvarande om de fotografier som Frances och Elsie hade tagit. Intresset var stort. Genast blev hon ombedd att sända bilderna till en av de ledande teosoferna, Edward Gardner.

När Gardner väl hade fått bilderna i sin hand var bollen i rullning. Negativen sändes till olika fotoexperter för bedömning, men ingen kunde entydigt intyga äktheten.

Doyle äntrar scenen

Conan_doyleDen store författaren Arthur Conan Doyle hade förlorat många av sina nära och kära i och omkring det första världskriget. Den svåra sorgen ledde till att han hamnade i en djup depression. Kanske var det detta faktum som gödde hans stora intresse för det övernaturliga. När han sommaren 1920 skrev en artikel om just älvor för Strand Magazine fick han för första gången höra talas om bilderna från Cottingley.

Efter ett möte med Gardner i London fick Doyle egna kopior av bilderna och därmed inleddes ett långt samarbete. Doyle och Gardner blev verklighetens Sherlock och Watson med målet att övertyga allmänheten om bildernas äkthet.

Hur kunde någon tro?

Medan Gardner fortsatte att göra efterforskningar tog Doyle bilderna till en vän som påstods vara clairvoyant. Men där fick han inget stöd. Vännen ”kände” nämligen att bilderna fotograferats av en ”kort man med bakåtkammat hår som troligen är från Danmark eller Los Angeles”.

När bilderna slutligen hamnade i pressen i november 1920 trädde många skeptiker fram. Med moderna ögon måste man fråga sig hur Doyle och andra kunde låta sig övertygas av bilderna. Viljan att tro tycks i alla avseenden ha trängt undan förnuftet.

Flickorna gör det igen

Gardner, å sin sida, lyckades i augusti få till ett möte med familjen Wright. Med sig hade han en kamera och tjugo fotografiska plåtar som han överräckte till flickorna. Han ville ha fler bilder på älvorna. De lovade att göra ett försök och det var dessa bilder Doyle hoppades att få skickade till Australien dit han hade åkt på en föreläsningsturné.

cottingley_trio2

Precis när hela historien om Cottingley-älvorna hade svalnat hos allmänheten kom alltså det nya bränslet i form av tre nytagna fotografier från flickorna. En av bilderna påstods visa något som aldrig tidigare hade skådats – älvornas bo! På bilden kan man konstatera att det inte är helt olikt ett vanligt fågelbo.

Doyle var övertygad

Doyles upphetsning visste inga gränser och 1922 gav han ut boken ”The coming of the farires” som redogjorde för hela händelseförloppet. För honom markerade de nya bevisen en milstolpe i människans historia och utveckling. För första gången hade vi fått en konkret inblick i en ny typ av existens! När Doyle dog 1930 hade han emellertid inte lyckats övertyga många utöver sig själv att hans teorier var riktiga.

Gardner kämpade tappert vidare, men älvorna i Cottingley blev så småningom bara ett blekt minne för de flesta. Huruvida bilderna var äkta eller ej kunde aldrig fastslås med bestämdhet.

Snaran dras åt

1978 blandade James Randi sig i leken. Randi, som gjort sig ett namn genom att avslöja påstådda paranormala fenomen, pekade på mycket intressant omständighet. Så när som på vingarna och de fashionabla kläderna påminde älvorna väldigt mycket om teckningar som fanns i barnboken Princess Mary’s Gift Book, utkommen 1914.

marysgiftbook

Slutligen, i början av 1980-talet, kom svaren. Både Elsie och Frances, två vid det här laget åldrande kvinnor, trädde fram och berättade för journalisten Joe Cooper hur allting egentligen hade gått till.

Så gick det till

magazine_fairiesTrötta på att de vuxna bara fnös avvisande när de berättade om sina kära älvor bestämde sig flickorna för att fabricera ett bevis. Elsie slog upp sin bok Princess Mary’s Gift Book och tecknade av några figurer på en bit styvt papper som hon sedan klippte ut. Därefter fäste hon hattnålar på baksidan och begav sig till vattenfallet där de berömda bilderna kom till. Flickorna kunde aldrig drömma om att någon skulle ta dem på allvar. Och när cirkusen väl drog igång vågade de inte längre avslöja att allting var en bluff.

En pikant detalj är att författaren till en av berättelserna i Princess Mary’s Gift Book var ingen mindre än Arthur Conan Doyle!

Gardner då? Ja, han fanns faktiskt kvar i livet när bekännelsen offentliggjordes 1983. 96 år gammal nåddes han av beskedet och kunde konstatera att hans teorier om älvorna i Cottingley hade varit felaktiga sedan dag ett.

Om bloggen

Vi bloggar för dig som är kreativ och som brinner för att skapa. Här finns över 2 500 läsvärda inlägg.

Startsidan

Arkivet

Nyhetsbrev

Given email address is already subscribed, thank you!
Oops. Something went wrong. Please try again later.
Please provide a valid email address.
Thank you, your sign-up request was successful! Please check your e-mail inbox.
Please complete the CAPTCHA.
Please fill in the required fields.