Konsten att sluta

Det är helt okej att sluta läsa en dålig bok eller avbryta ett eget kreativt projekt som du inte brann för.

Jag läser mycket. Både bra och mindre bra böcker. De som fångar mig och de som aldrig lyckas. Förut hade de dock en sak gemensamt: Jag läste alltid klart dem allihop.

Det fanns en liten gnista av hopp om att en bok kunde bli bättre, mer spännande, om jag bara gav den några sidor till. Och sedan några till. Och när sista sidan var nådd slog jag ihop den och önskade att jag kunde få tillbaka den förlorade tiden.

För det var ju sällan den blev bättre. Den första känslan hade varit rätt. Jag skulle ha slutat redan då. Och istället öppnat en annan bok.

Jag försöker bli bättre på det där. Att sluta när något inte är särskilt spännande eller inte triggar igång mig. Varför slösa tid på det som jag inte gillar när det finns oändligt många andra saker som passar mig bättre.

Både vad det gäller böcker, skrivprojekt, fotoidéer, populära sätt att bildbehandla och allt medan himmel och jord.

Det är konsten att sluta. Och att sedan börja med något annat. Något bättre. Det är faktiskt helt okej. Det är faktiskt till och med riktigt smart för det mesta.

peng2

Du får/kan inte skriva ut mer pengar

Det går liksom inte för sig att scanna in en hundralapp och sen printa ut den på fint papper i så många kopior du behöver.

Igenkänningsalgoritmen sitter i plupparna till höger om Linné, så montaget till höger går heller inte att skriva ut.

Självklart egentligen. Pengar är ju något som vi som samhälle har för att slippa släpa grisar och majs till marknaden när vi vill byta till oss nya iPads.

Adobe beskriver det så här:

”Central Bank Counterfeit Deterrence group (CBCDG) (en organisation för att förhindra förfalskningar). CBCDG har utvecklat ett system för förhindrande av förfalskning (Counterfeit Deterrence System, CDS). Systemet har införts på frivillig basis av flera ledande tillverkare av maskin- och programvara. Syftet med CDS är att förhindra att persondatorer, utrustning för digital bildframställning och programvara används för att förfalska sedlar. Det fungerar genom att hindra att persondatorer och utrustning för digital bildframställning används för att fånga eller reproducera bilder av skyddade sedlar. CDS kan dock inte spåra individuella användare av persondatorer eller utrustning för digital bildframställning.”

Alla är förstås inte glada över detta. De som lever på att förfalska och kanske har som hobby att bildbehandla lite först tycker säkert det är jobbigt. Jag vet att någon enstaka konstnär blivit upprörd när det förhindrat en idé.

Min högst amatörmässiga lösning var att fota sedeln i sitt skrynkliga format med en iPhone (bilden ovan är scannad). Då tog skrivaren den med samma glädje som den tar Excelark. Nu tror jag inte den lurar någon i och för sig.

Fredag med Fredrik

Fredag med Fredrik #8 2015

Fredag! Dags för lite tips. Idag blir det Flickr-tema.

Tekniska Museet!

Foto: Tekniska Museet

Foto: Tekniska Museet / Okänd

Ja du läste rätt. Tekniska Museet lägger ut bilder på flickr. Kul att bläddra runt bland bilder, som har med utställningar att göra. Gott och blandat, men det finns guldkorn.

Nelza Jamal

Foto: Nelza Jamal

Foto: Nelza Jamal

Nelza bor i Malaysia. Där finns det uppenbarligen fantastisk natur. Den fångar han på bild. Och det blir vackert.

Max Ellis

Foto: Max Ellis

Foto: Max Ellis

Alltså. Ekorren. Jag säger inte så mycket om resten av bilderna. Men EKORREN! Kolla genast in.

skoputsare_header

Skoputsaren i Paris – mitt i fotohistoriens vagga

Anders berättar om sin jakt för att hitta den exakta platsen i Paris där världens äldsta fotografi av en människa togs 1838.

Eiffeltorn, Triumfbågar och Louvrar i all ära, men är man fotohistorienörd är det annat som lockar i Frankrikes huvudstad.

Historiens vingslag mitt på torget

Förra veckan besökte jag en till synes obetydlig plats, mitt på det stora torget Place de la Republique i Paris. Upphetsad sprang jag omkring och måttade mellan gamla gator och träd för att försöka lokalisera en väldigt speciell punkt. De strosande stadsmänniskorna runt omkring mig på torget undrade nog vad jag pysslade med.

skoputsaren_idagEfter mina beräkningar kunde jag göra en kvalificerad gissning att det var just på punkten jag pekar på (eller i alla fall precis i närheten) som han befann sig – mannen som fick sina skor putsade, en tidig morgon 1838.

Original_smallVärldens äldsta fotografi av en människa

Bilden är Daguerres, fotografikonstens fader. Det sägs att bilden är det äldsta bevarade fotografiet som innehåller en människa. Det har funnits ett fåtal andra kandidater, men ingen har bevisats vara äldre än ”Skoputsaren”. Och med tanke på att den är plåtad 1838, året innan fotografikonstens officiella födelse, torde det inte finnas många utmanare. 

Det finns olika uppgifter om hur lång slutartiden var, men klart är att det rörde sig om flera minuter. Mannen som får sina skor putsade har stått stilla tillräckligt länge för att fasta på Daguerres bild. 

skoputsare_detaljTittar man lite noggrannare på bilden ser man att det finns fler personer. Den suddiga konturen av pojken(?) som putsar skorna kan anas och strax till höger möjligen en eller ett par figurer till intill någon slags kärra.

Jakten på den exakta platsen

Att hitta den exakta platsen i dagens Paris är inte det lättaste. Ett par decennier efter att bilden togs inledde Georges-Eugène Haussmann på order av Napoleon III en renovering av staden där gator drogs om och byggnader revs. Gathörnet som syns på bilden finns därför inte kvar längre.

En viktig omständighet som man måste observera är att en Daguerreotyp alltid är spegelvänd. Gatan svängde alltså i själva verket åt det andra hållet i verkligheten.

skoputsare_spegelvand

Så som Daguerre såg gatan från sitt fönster

Med mig i väskan hade jag flera gamla kartor från Paris, från 1830 fram till ungefär 1890.

parismap_1830

Karta över Paris, cirka 1830

Genom att jämföra dem med dagens gatunät på Google Maps kunde jag bilda mig en bra uppfattning om vart gatuhörnet måste ha varit.

Den bortre delen av den stora gata som syns i Daguerres bild finns också kvar, vilket förstås hjälper en hel del.

boulevarddetemple_idag

Ner längs Boulevard de Temple idag

En tanke som kittlar

Som fotohistorienörd är tanken lite kittlande. Kanske stod jag exakt på den plats där en man, helt ovetandes, skrevs in i fotohistorien en morgon för 177 år sedan. Hur vet jag förresten att det var morgon? Jo, för att skuggorna faller västerut. Solen måste alltså ha befunnit sig i öst.

daguerre_diorama_plaqueExakt vart Daguerre själv befann sig när han tog bilden är inte helt fastställt. Hans lägenhet låg precis intill gatuhörnet, men troligare är att han befann sig uppe i den teater där han jobbade. Den byggnaden finns inte kvar, men den ungefärliga platsen är angiven med en plakett på husväggen en bit längre bort.

Om bloggen

Vi bloggar för dig som är kreativ och som brinner för att skapa. Här finns över 2500 läsvärda inlägg.

Gå till startsidan

Gå till arkivet

Nyhetsbrev

Gör som 20475 andra och gå med i vårt nyhetsbrev.

Läs mer om nyhetsbrevet