Jag har någon slags romanitiserad drömbild av en journalist. De ska vara lite som superhjältar, som till alla pris kämpar för en bättre värld. Familj, egen tid, intressen, sådant får sättas på andra plats. Rädda världen och uppdaga sanningen kommer alltid i första rummet. Med en kamera runt halsen och anteckningsblocket i fickan sicksackar de mellan landminor och pansarvagnar. De är intelligenta, retoriskt begåvade på alla plan och kan sopa mattan med vilken politker som helst som försöker smita undan med skattefusk och gömma sig bakom långa bortförklaringar.
Tyvärr finns det inte såndana journalister, för människor är inte superhjältar.
Men det finns en person som snuddar vid mitt ideal, och som vilar på den hårfina gränsen mellan genialitet och galenskap.
Günther Wallraff är en man som tar grävande journalistik på största allvar. I hans senaste projekt spenderade han ett helt år med att låtsas vara en somalier under namnet Kvami Ogonno. Han råkade ut för åtaliga dispyter och slagsmål på grund av sin hudfärg och syftet var just att uppmärksamma den vardagsrasism som finns i det tyska samhället. Günther är född 1942, vilket innebär att han idag är 68 år, och är fortfarande aktiv i frågor om mänskliga rättigheter, rasism och jämnställdhet.
I sitt bagage har han bland annat mästerverket som gjorde honom känd i den mediala världen; 13 unerwünschte Reportagen (13 icke önskvärda reportage) där han introducerar sin stil som undercover journalist med avslöjande reportage om den tyska arbetsmarknaden. Att utföra undersökande journalistik under falsk identitet kallas just för att “wallraffa”. Günther var väldigt före sin tid när han började med sina reportage och startade upp ett mode som journalister fortsatt följa i decennier och bara utvecklas mer och mer.
Han har fått både sympatisörer och fiender på vägen. Personligen tycker jag att det han gör är fantastiskt och jag ska snart skärpa till mig och läsa hans självbiografi. (så många böcker, så lite tid. om dygnet ändå hade 48h)
Han har haffat många storpampar med händerna i kakburken genom sina förklädnader och uppmärksammat stora sociala samhällsproblem. Men hans triumfer har orsakat honom själv en hel del lidande. När han samlade information till sin bok Längst Därere sökte han jobb som turk och fick åtskilliga skitjobb med ohumana arbetsförhållanden som fick stor negativ inverkan på hans hälsa. När det var som värst var han mer eller mindre obenägen till att gå men jobbade ändå dubbla skift. (en typsik superhjälte uppoffring)
Jag fortsätter min lilla följetång om reklam, den här gången med att uppmärksamma de folkkära ikoner som har bildats inom reklam.
En framgångsrik reklam som hållt i sig under många år är den lilla mini TV-serien som utspelar sig i ICA butiken. Vem kan motstå Ulf och Stig? Konceptet i sig är ganska briljant, man får en personlig bild av företaget ICA genom att koppla ihop det med figurerna man lär känna under reklampausen. De har stor självinsikt och humor och de små reklamsnuttarna har blivit en viktig kommunikationskanal för ICA. Skandalen om köttfärsen, försäljningen av läkemedel i dagligvaruhandeln, deras arbete för att få in fler funktionshindrade på arbetsmarknaden, alltihop har uppmärksammats i deras reklamfilmer tillsammans med veckans varor och specialerbjudanden. Briljant koncept.
Ipren-mannen. Varenda jävla unge på min mellanstadieskola gick omkring och larvade sig och sjöng “Jag är Ipren den itelligenta värktabletten” när reklamen kom första gången. Jag undrar vilken skruvad marknadsföringsansvarig som kom på den idén egentligen. “ah men du, vi tar en liten gubbe som ser ganska konstig ut och klär ut honom till en GIGANTISK tablett. Med en gitarr!” Men det är en bra idé. Står man vid en hylla med värktabletter och tittar på de olika märkena tror jag att många på måfå tar Ipren, just för att man har hört namnet, sett det i TV-rutan och med ett flin tänker på Ipren-mannen.
Telia-pappan, denna stackars förvirrade tonårsförälder som ständigt klantar sig genom att tappa laptopen i vattnet och irra bort sig i skogen. Han är en rolig karaktär som sänder ut igenkänningsfaktorer till tittarna, men jag skulle nog inte säga att jag som tittare får någon fantastisk bild av Telia genom honom. Reklamen är mest ett roligt inslag som man kan relatera till.
Judith och Judith. Comhems ganska nya maskots som har nått ganska stor framgång med att vara roliga genom att använda sig av youtube-material i sina reklamfilmer. Ett roligt och smart sätt att försöka nå ut till internetgenerationen. Extra roligt eftersom att Judith & Judith själva är två halvtjocka medelålders kvinnor och det blir ett ganska roligt dubbelt budskap med det hela.
Telenorfåret. Mitt alldeles egna lilla hatobjekt för tillfället. Nej, jag tycker faktiskt inte att ordvitsen cheap är särskilt klyftig. Ni får inte ens en reklamfilm att titta på, så lite tycker jag om fåret. HA! Screw you Telenor.
Jag fick en uppgift av min lärare i Foto A i början av min praktik, en sak som jag tycker är sjukt svårt. Att göra ett självporträtt. Det blev inte ett självporträtt, det blev 3. Hur ska man kunna beskriva en hel människa i en enda bild? Man måste ju på något vis välja en sida i sådana fall, för vi har ju alla flera sorters jag, och det är omöjligt att gestlata alla med bara en bild.
Det här är en del av vem jag är.
Den här “effekten” blev populär för något år sedan och användes i alla möjliga sammanhang. Allt från porträtt, husdjursfoton och möbelkataloger.
Personligen tycker jag att high-key är ganska överskattad, det är inte en bildtyp som tilltalar mig extra mycket. Jag kan dock sträcka mig till att det kan vara snyggt för att göra alldagliga kort i vit studio lite snyggare. I bebisbilder passar ljusheten bra ihop med den oskyldighet och ofta smältande leende eller stora oförstående ögon som visas på bilden. Så i det sammanhanget kan jag rekommendera det.
Vad är high-key? Enkelt beskrivet så är det väldigt ljusa bilder, men utan att vara överexponerade eller för kontrastrika. Oftast i gråskala men ibland i färg, merparten av bilden består av vita partier och huvudmotivet mynnar ut från en vit bakgrund.
Det smidigaste sättet att skapa en high-key bild är att göra såhär;
1. Öppna upp din bild.
Skapa ett lager som du fyller med vit färg, placera det underst.
Töm din bild på färg (Image>adjustment>desaturate)Tillsätt en kurva på din bild, sätt din punkt i kurvan ganska långt ner till vänster och dra kurvan upp mot det vänstra hörnet. Dra tills du själv tycker att din bild är tillräckligt ljus, men se till att viktiga konturer och partier inte försvinner.
2. Nu ska vi skapa en slags vinjetering. Markera ditt huvudmotiv med lasson och tillsätt sedan en lagermask. det område som finns inuti din markering blir nu automatiskt vitt inuti lagermasken och det utanför blir svart.
Som du ser så kommer nu den vita bakgrunden fram men med ganska skarpa kanter.
För att göra det hela lite mjukare går du in i masks under adjustments och tillsätter feather på masken, om du använder dig av något äldre än CS4 går du istället in i filter>blur>gaussian blur och justerar radien efter ditt eget tycke och smak.
Ta da!
Vill du ha färg i din higk-key bild så duplicerar du bilden i steg 1 och har den hela tiden placerad överst. Efter du gjort ner till steg 2 så gör du en urklippsmask för ditt lager med färg och väljer blandningsläget soft light. Sen kan du justera var du vill ha färgen med opacitet och lagermasker
Har ni tänkt på vilka små filosofer våra husdjur är, de kan sitta i timtal och iakta världen runt omkring dom. Min tjocka katt Gösta sitter alltid på mitt målarbord och följer fascinerat penseln med blicken när den rör sig över pappret, eller så sitter han som en majestätisk sfinx och blickar ut över sina jaktmarker från mitt fönster.
Den här lilla krabaten bor i en lägenhet tvärs över från min morfars parkering och var en observant åskådare.
Jag vet att en del människor tänker just nu “Det heter ljussabel din imbecilla unge”. Jag brukar få skit ifrån min ungkarlskompis Ronnie för det, så just för att mobba alla starwarsfantaster lite grann tänker jag säga lasersvärd.
Jag tänkte ge er en äkta onödig, men rolig, photoshopkurs i hur man kan skapa just lasersvärd. (Jag blev inspirerad av det gigantiska lego-skeppet som står här på bokhyllan bredvid mitt skrivbord)
Först och främst behöver vi ett foto på någon som håller ett föremål i handen som kan bli skaftet på vårat svärd. Här är det min vän Anton som jag tror håller i någon typ av ficklampa, eller ett rör. och har stor inlevelse förstås.
Öppna upp bilden i photoshop. Skapa ett nytt lager och låt det vara tomt.
Gör en markering i det nya lagret med det rektangulära markeringsverktyget. Markeringen ska vara ungefär hälften så lång som personen på bilden och på bredden ungefär en tredjedel av den bredd du vill ha på ditt färdiga lasersvärd. På min bild kommer inte toppen av svärdet att synas, men om din ska det så kan du längst ut på markeringen skapa en rundad markering med elipsverktyget. (håll i shift när du ska göra en markering med ett annat markeringsverktyg men du ändå vill att den ska sitta ihop med den första)
Fyll din markering med vit färg och välj sedan omforma fritt (ctrl+T) och placera början på ditt svärd där du vill ha det i bilden.
Gå in i filter>blur>gaussian blur och välj en radie mellan 5-10px
Nu ska vi tillsätta en lagerstil, högerklicka på lagret och välj blending options eller gå via menyn layer>layerstyle>blending options Kryssa i outer glow, ställ opacity på 100% och range runt 20-30%. Välj en valfri färg du vill ha på ditt lasersvärd också, personligen har jag röd. För det är badass.
Duplicera lagret du precis gjort svärdet i (ctrl+J eller högerklicka på lagret och välj duplicate layer)
Nu har vi ett snyggt lasersvärd! Vill du ha det mer lysande kan du göra en till vit linje som vi gjorde i första steget och tillsätta outer glow på det strecket, men utan någon vald färg och placera över allt annat.
Nu kan ni göra massa töntiga saker, sånthär tillexempel
Jag avundas alla som är duktiga på att scrapbooka, för det är oftast riktigt coolt om man kan det. Men jag har aldrig varit så bra på den typen av pyssel. Jag tycker det är väldigt roligt, men jag är urusel på att vika rakt och snyggt, klippa efter linjer och såna saker. Jag tror det ligger i att jag är lite klumpig i allmänhet och har dåligt tålamod.
Barn-pyssel är en sak, för då spelar slutresultatet inte lika stor roll. Men om man vill göra fina kort och kollage och grejer så skippar jag papper och penna och sätter mig hellre i photoshop.
Vad behöver man till digital scrapbooking?
En del förkunskaper i photoshop, framför allt om markeringsverktyg.
En stor dos med fantasi och roliga idéer
Mycket tid
En bildbank (tänk på att om du endast ska ha någonting att sätta upp hemma på väggen så är det “OK” att sno andras bilder. Ska det däremot publiceras på ett eller annat vis krävs oftast godkännande eller liknande av den som tagigt bilden)
Pynt; ta kort på en massa saker som du har hemma och kan tänka dig att använda. Smycken, knappar, post-it lappar, fina prydnadssaker etc. För att det ska bli så enkelt som möjligt att frilägga föremålet kan du placera det mot en enfärgad bakgrund eller lägga det på ett vitt papper när du tar kort.
Texturer; ta kort på tapeter, sidor ur böcker, kakel, golv, fina tyger, gardiner, allt du kan hitta!
Fonts/Typsnitt; man kan hitta fina att ladda ner från exempelvis dafont.com (filerna är ofta zip-filer så se till att ha ett program som kan packa upp dom installerade på datorn. För att installera typsnitten kan man gå tillväga på 2 sätt. Oftast räcker det med att man högerklickar på filen och där kan man sedan välja in stallera, men ibland kan man behöva placera filen i fonts mappen på datorn. Den finns under dina systemfiler)
Sen är det bara fantasin som begränsar.
Här nedan är några av mina alster jag har slängt ihop idag.
Länka gärna i kommentarfältet om ni har några fina saker att visa som ni har gjort
5 years time- Noah and the whale. Det är sommar.
Mina underbara små ungar, gröna knappar och sicksacksömmar.
Tejpbit, font rough typewriter
Två ihopsatta fotografier, 3 bilder på smycken och en namnteckning gjord i illustrator.
Det pågår just nu en fotoutställning i blomstergången på Ryhov som heter “Smålandssalong för foto”. Det hela började som en tävling som var öppen för alla som hade anknytning till Småland, man fick skicka in foton med helt valfria motiv och 60 bidrag valdes sen ut av en jury. De hänger nu i Blomstergången mellan 2-23 mars och är en härlig blandning av proffs och amatörer.
Jag och min morfar var där och kollade igår och jag blev sjukt inspirerad av en idé som Susanne Witt-Christierson använde sig av för att visa upp sina foton. Hon hade i vackra glasburkar gjort montage med svensk natur och en liten inklippt älvliknande figur, det var väldigt fint och absolut något jag skulle vilja ha stående hemma.
Hon kallar själv sitt projekt för “att konservera”. Min favorit var en flicka med ett gult paraply som såg ut som en liten lindansös balanserandes på en blomstjälk.
Källa till Foton; här
I Lördags sken solen och jag tog en promenad genom stan. När jag passerade ett hus blev jag förälskad i skuggspelet och hur toppen av trädet lyste så starkt med sina färger och sträckte sig ur allt det mörka. Precis när jag lyfte sökaren till ögat öppnades ett fönster upp och en man slängde en matta över fönsterkarmen som han började rysta. Nu städar man ut vintern och förbereder sig för våren.
Det ligger i luften, det känns på stegen. Nu vänder det.
Günther Wallraff- en tvättäkta journalist
Louise pluggar på Infokompgymnasiets medieprogram med inriktning på webbdesign i Linköping.
Johanna jobbskuggar ett par dagar hos Moderskeppet.
Hampus var moderskeppets prao och bloggade om sina upplevelser under två intensiva veckor.
Mattias och Eva åkte till Australien i sex veckor. Värme och koalabjörnar.
Hela gänget var på PhotoshopWorld i Las Vegas under september 2007.
