Nu har mina 5 veckor nått sitt slut, det har gått väldigt fort, men nu ska vi inte sörja, Vi ses nog snart igen.

I think this is the beginning of a beautiful friendship- Casablanca

Jag och min Wacombräda Mattias får ibland för oss att försöka måla lite.
Jag är ingen expert på varken skuggor, korrekta perspektiv och vinklar eller proportioner, men jag tycker om själva skapandet ändå.
Under praktikveckorna har jag när jag haft en ledig stund över på kvällarna filat på en bild av ett ansikte.
Jag är hyfsat nöjd med resultatet med har svårt att få till håret, därför kommer här 3 olika versioner av bilden.
Vilken gillar ni bäst?

14 december 2007 togs den första bilden med min systemkamera Erik.
Den är inte snygg, välexponerad eller särskilt planerad. Det var bara första gången mitt finger nuddade avtryckaren.
Bilderna som följer under var de bilder jag tog dagen efter när jag satte mig ner för att läsa manualen och upptäckte att det fanns något som hette skärpedjup, fokuspunkt osv. Det är otroligt dålig skärpa och fokus i stort sett ingenstans, men gud vad roligt jag hade, och vad fint jag tyckte att det var.
Att se tillbaka på de  här bilderna gör mig stolt över att se hur mycket jag utvecklats i jämförelse med då, och nu.

Musiktips: First day of my life-Bright eyes

På pixelplaneten.se har Petra Hall dragit igång Photoshoputmaningar.
En finurlig och innovativ idé, just nu är det hela inne på omgång fyra och jag passade på att delta.
Man får en källbild att arbeta med och den diffusa instruktionen till utmaningen lyder såhär;
“Ni har fria händer, men jag ser gärna bildredigering som huvudsak, även om montage också är kul. Gör bilden så bra den bara går, är väl grundtanken med utmaningen.

Här är reglerna:

1. Deadline för denna omgång är onsdag den 1 juni vid midnatt.
2. När du postat din version av denna bild, berätta vad du gjort, steg för steg så gott det går, så vi andra lär oss.
3. Du får bidra med upp till tre varianter.
4. Om du vill kommentera bidragen, vänta till efter att omröstningen är avklarad. Håll tråden ren från prat.
5. Använd INTE material som du inte äger upphovsrätten till. Är du tveksam, använd bara eget material du fotat.
6. Märk inte bilderna med din egen signatur eller logotype. Du äger inte bilden som du jobbat med.
7. Nä omröstningen börjar, rösta inte på ditt eget bidrag.
8. Omgångens vinnare bidrar med nästa bild i nästa utmaning, så du vinner äran och nästa omgångs bild.”

Skicka in era bidrag ni också!

1. Jag började med att byta ut himlen med hjälp av blend if under blending options. Jag infogade då himlen på ett separat lager över ursprungsbilden. Det som händer när man använder blend ifär att man väljer att visa himlen endast i partier som är vita och gråa i den nedre bilden
2. Resultatet av blend if är inte alltid helt perfekt, därför skapade jag en lagermask för himmel-lagret och målade bort de bitarna jag inte blev nöjd med samt målade fram himlen i springorna i staketet
3. Jag sammanfogade alla lagren till ett och duplicerade detta lager två gånger.
4. På det ena lagret satte jag blandningsläget till Soft light för att skapa mer kontrast och sänkte lageropaciteten till 30%
5. På det andra lagret tillsatte jag filter>other>high pass>radius 3,7 och satte blandningsläget till soft light. Detta gav bilden en skärpe-kick
6. Tillsatte ett justeringslager för hue/saturation, kryssade i colorize hue=43 saturation=39, blandningsläge soft light för att ge en färg-kick
7. Upplevde att bilden blev för ljus, tillsatte en kurva, output=156 input=183
8. En sista kick till den blåa färgen i himlen via hue/saturation, Blues i rullgardinen och +28 på saturation

Richard Avedon
Gudomliga svartvita fotografier som doftar av en svunnen era samt mycket intima poträtt av ikoniska personer.

Joel-Peter Witkin
Jag var på Fotografiska när Witkin hade sin utställning bodies och blev både äcklad och hänförd på samma gång. Det beundransvärda med hans bilder är att de inte är manipulerade, men ändå så surrealistiska. En otroligt duktig scenograf som tycks försöka gestalta skönheten i det groteska. Utställningen är till en början som ett kväljande knytnävsslag i magen, men efter ett tag tar mitt intresse över och jag beundrar hans skaparförmåga. Jag tycker att Witkin ibland kliver över gränsen och skapar ett obehag, men han är ändå ett lysande exempel på kreativitet.

The Burning House
Ett ganska roligt initiativ där människor på en bild radar upp det de skulle ta med sig om deras hus började brinna. Det blir som en komprimerad bild av dennes personlighet, även om man kanske ska ta det med en nypa salt att det pekar så mycket på materialism men till varje bild finns en liten beskrivning av dessa sakers emotionella värde för personen i fråga.

Book covers
Jag snubblade över en mysig sida vid namn The book Cover Archive som, precis som det låter, är ett arkiv med massa bokomslag. Wunderbart!

Den här bilden är ful. Riktigt ful och sönder redigerad, men den har en ganska rolig bakgrundshistoria.
Den är tagen på en kvällspromenad i Berga 2008 när det var en ganska röd solnedgång, men den har fått uppskruvade färger i Photoshop så den ser helt fucked up ut.

På grund av att det var så mörkt stod jag ganska länge och höll kameran stilla för att försöka fota det där huset .
Det gick förbi ett gammalt par när jag stod där som hade en söt konversation (föreställ er riktigt tantiga och gubbiga torra, gnälliga och släpiga röster)

-varför tar hon kort på huset?
-jag vet inte… det är ju ett ganska fint hus
-ja men varför på just det där huset?
-det kanske bor någon pojke där uppe som hon vill titta på

Musiktipset: Down Boy-Yeah Yeah Yeahs

Igår försökte jag mig på en liten foto utmaning med mig själv, att dokumentera min dag timme för timme för att ge en överblick om hur en dag här ser ut för mig.
Jag lyckades inte riktigt utan glömde bort att fota vid flera tillfällen, men här är i alla fall resultatet

Morgon
08.23
Försov mig genom att lyckas snooza i två timmar från att mobilens alarm gått av. Som tur är blir jag inte hängd för det av mina toleranta handledare på Moderskeppet utan ser helt enkelt till att jobba längre på eftermiddagen och ta tag i det som ska göras.
Missar precis bussen vid 09.12, får vänta tjugo minuter på nästa och anländer därför kring 10.00 på skeppet.

Förmiddag
11.36, nu börjar det bli dags för lite kaffe för att orka med fram till lunch

Lunch
Runt halv ett brukar jag käka och många gånger är jag då lite osocial och sätter mig gärna med en bok. Jag har under praktiken plöjt igenom 3 böcker; Broder Odd av Dean Koontz, Ciderhusreglerna av John Irving och Någon i din säng av Andreas Roman, som jag läser på bilden.
Annars kan man göra som Sanna och ta lunchpausen som sin chans för att komma ikapp med Big brother sändningarna.

14.38
Efter att ha käkat, skrivit lite på bloggen och redigerat intervjuer gick jag ut kort en sväng i det nyckfulla vädret.
Regn, hagel och sol om vartannat.

När jag kom in åt Maria, igen. Nu var det pannkaksdags!
Maria är alltid hungrig, ett charmigt drag måste jag säga.
Suddig blev hon när jag hoppade fram med kameran, men man ser ju tydligt matglädjen ändå.

Eftermiddag
15.12 Sanna sitter och jobbar

15.35 Grabbarna leker med Chrilles Iphonespel Helicopter Taxi

16-ish, sitter och lyssnar på musik och pillar med lite bilder, skriver på bloggen och gör montage

Runt 17 börjar det tunna av med folk på kontoret.
Bara jag, Fredrik och Wall-e kvar.

Kväll
Tog en buss hem till min “praktikfamilj” i Hovslätt vid 18.48.
Lagade lite mat

Plugga lite marknadsföring runt 21

Börjar mörkna, klockan är 22, dags att packa lite inför scouterna. Jag är scoutledare för spårarscouter

Sovdags 23-ish

Jag vet att husdjursbilder inte är så populärt här på Moderskeppet, men när man har en så söt liten hund som jag måste man få lov att visa upp honom för världen. Det här är vår lilla vovve Akilles. På bilden, som är tagen i mitten av juni, var Akilles omkring fyra månader gammal och sprang in och ut genom kattluckan, även om han mot slutet av juni började fastna med huvudet.
Nu är han stor i kroppen men väldigt bebisaktig i sinnet. Han älskar att ligga på badrumsgolvet när man fixar i ordning sig, men är livrädd för tandkräm och andra skönhetsprodukter.

Dagens musiktips: Accidentally in love-Counting Crows

Jonas Gardell

Jonas är en av mina stora förebilder i livet. Många i min vänskapskrets förstår inte min fascination då de endast ser en fjollig man som stoppat upp en kondom i näsan på nationell TV. Men det är vad jag älskar med Jonas, han är så mångfacetterad. Dels är han en man som skuttar runt på scen och leker Gollum, dels är han en kärleksfull tvåbarns-pappa, en känslosam romanförfattare, en färgsprakande bög-ikon, en okonventionell komiker och talare och en människa, som du och jag.
Ingens böcker ger mig rysningar så som Jonas, ingens texter, filmer, pjäser, tal eller framträdanden kastar mig runt i samma sorts emotionella virvarr av glädje, igenkännande, rädsla, hänförelse och nyfikenhet.
Han är min största inspirationskälla när jag letar efter den bortblåsa passionen, min största tröst när jag söker bekräftelse för min ynklighet som människa och min största hjälte som sätter ett leende på mina läppar när jag behöver det som mest.

Denna tavla är det som inspirerade Jonas till att göra serien De halvt dolda för SVT årsskiftet 2008/2009.

Tavlan föreställer familjen Hjortberg Makarna Hjortberg fick tillsammans femton barn, men sju av dem dog i unga år. De döda barnen finns också med på tavlan, som bortvända, delvis skymda eller liggande i en kista.

Utdrag ur inledningen till serien De halvt dolda

Varje gång jag betraktar någons porträtt, ser på ett
ansikte som ser ut ur bilden på mig tänker jag att det
här är en människa som lever eller levde, liksom jag
lever nu, som har eller hade sin tid på jorden liksom jag
har min tid nu.
Och jag ryser, för det är så skört.
Som nattgammal is.
Så skört.
Stjärnorna på himlen, kropparna vi bär runt på,
minnena vi vårdar och våndas över.
Allt ska vi äga och allt ska vi förlora.
Jag ser på dessa människor.
Dem jag känner och dem jag aldrig lär känna.
Deras drömmar, deras längtan.
Vad som än händer.
Ingenting blir någonsin detsamma igen.
Det här är berättelsen om de som fick leva, och det här
är berättelsen om de som inte fick leva.
Det här är “De halvt dolda”.

Detta är inledningen till Jonas Show väckelsemöte. Always makes me smile

Länk till hans hemsida

Andreas Feininger
En tysk-amerikansk fotograf och journalist som mest fotade landskapsbilder och porträtterade Manhattan, men också gjorde detta fantastiska porträtt av fotojournalisten Dennis Stock.

500px.com
En sida som samlar intressanta fotografer. Som med de flesta sidor av denna typ finns det mycket skit, men en hel del guldkorn

Jag hittade bla. denna bild av Dia Takacsova

och denna av Roman Lysenko

stumbleupon.com
Ännu en sida som samlar bilder, filmsnuttar och fotografer för att man, som namnet antyder, ska få en chans att snubbla över dem.

vivalaresolucion.com
Ännu en sida med daglig inspiration som har sina bildfynd om man letar

Igår bestämde jag mig för att jag ville få ihop ett litet kollage om musik.
Jag visste inte vad jag skulle göra riktigt utan öppnade bara upp photoshop och började klippa och klistra med källbilder, lagermasker och blandningslägen. Bilden består av 11st källbilder, ett antal penslar och en snygg övertoning.